- Förlåt för att jag går av snart (prosa lyrisk text) -

Förlåt för att jag går av snart, men det är redan skrivet i sanden. Förlåt för att jag går snart, nästa är min station.
Känner hur min kropp nästan automatiskt lyfts ur sätet.
Med pipet som signalerar stängda dörrar kan jag känna dina ögon följa min rygg längs vägen jag går. Det spelar ingen roll hur långt jag går, jag känner det ändå. Ständigt, så starkt, en samlad intensitet riktat mot mitt hemligaste hemliga. Mitt vackra, vackraste sköraste.

Förlåt, men det var min station. Du hade ett par stopp kvar, det kändes alltid som fler. För det hade egentligen inte spelat någon roll hur långt du åkte, du skulle aldrig ta dig fram, känna denna känsla av att lyftas. Lyftas från ett sunkigt säte och gå ignorant och bestämt. Du hade så många stationer kvar. Slutstation.

Förlåt, det var dags att hoppa av. Så många gånger, din blick och dina ord och våra utbytta onödiga konversationer som inte skulle leda längre än ut genom andra örat. Du var inte där än, även om du ringde och sa att du var hemma. Du var aldrig framme. Du hade pipet, du hade ursäkten, men du hade inte känslan.
Förlåt, det fanns ingen anledning till längre sitta kvar. I alla fall inte för din skull, misstro inte att jag inte erfarande din existens. Dina ord, dina ord om mitt hemlig, om mitt vackra och mitt sköra. Du fick åka vidare, hur långt kunde varken jag eller gudarna veta. Du behövde en ny väg, en ny linje och en ny människa att sätta dina brinnande energiska ögon i. Men främst av allt, hitta din slutstation.