Friterade barr.

Mitt liv går igenom ett oljigt lager just nu.
En liten extra krydda som man lägger till för att allt snabbt ska glida förbi. (Fan så jävla mycket bullshit jag kommer på) ...


Allt är ett rent helvete. Nej. Men jo det är det. Fan. Jag vet inte. Varför ska jag veta allt. Jag vet inte ens hur jag ska kontrollera min egna ilska. Hopplös. Värdelös.
Jag vet vad som gick fel idag. Jag. Alla dagar jag.


Är aldrig nöjd för jag får inte vara nöjd. Inte glad. Helvete för glad. Ingen glädje, inget hopp. Fan för sorg. Betyder att man bryr sig. Fan. Jävla helvete!! Inget! Inget ska funka.

Vill må bra. Vill vara glad. Men eftersom allt har gått i kras i konstant kanske två tre år är jag van med skitjobbiga saker. Och där står jag, växer upp i min tonår och suger upp all negativitet utan att folk märker. Det är klart. Säger ju inget till dem. Varför ska dem veta? Jag är ju ingen.
Ingen kropp. Bland alla kroppar.

Vet inte varför. Jo. Men vill inte veta detta faktum. Jag är konstig. Oerhört dum, och konstig.
Vill inte må dåligt. Vill må bra. Förtjänar inte bra känslor.
En sak jag inte vet är ifall jag brinner eller sjunker inombords. Ifall det är okej att känna glädje. Eller om det där klotet ska tynga ner mig så pass? Jag drar förmodligen (ja det gör jag) ner det där klotet för att förvärra saker. Förvärra mig.

För att inte vilja stå i centrum tänker jag ofaldigt mycket på mig själv...

Jag vet inte vart man står just nu.
Påväg mot att fixa körkort. Wohej..
Får fixa mig själv snart. Pussla ihop allt. Eller reda ut trasslet. Städa upp röran?

Vet inte ifall jag klarar det själv dock..
Kommer förmodligen bli så. Som alltid annars. Suck. Det är så man överlever.