Potatisväxter

Varför är jag så dum i huvet? Varför är allting jag gör så fel? Varför är jag en så stor dum tjockskallig idiot som inte klarar någonting själv??

Fan. Jävla helvete. Fans jävla helvetes skit!

Är så trött på mig själv. Har ingen anledning till att vara trött på mig själv, så varför blir jag så in i helvetes sur? Pappa har väl rätt eller? Så som han skriker på mig. Då borde ju han vara så säker på ALLT. ALLT.
Jag kan inte må dåligt utan att ha feber, NEJDÅ. Inte att det kan ske. Absolut inte att jag kan ha så ont i halsen att jag knappt kan prata, NEJDÅ. Nämen då är det dags att skrika på skitungen som smet till morsan, som nu är död, i Norrköping. JADÅ. Skitbra idé.
Som om jag inte tänkt på att jag är dum nog att bli dålig (fast inte) så jag inte kan åka in till stan och samla in vuxenpoäng. FAN. Mår så dåligt IGEN! Är så trött på mig själv! Varför kan jag aldrig vara nöjd? Varför kan jag aldrig vara glad? Varför kan jag inte göra ALLT utan stöd från NÅGON? Det är ju saker man MÅSTE KUNNA!!!

Vill inte det här. Jag förstår att nu är det dags att fixa jobb eller söka till skola. Fixa körkort. Men tänka sig. Det har varit så jävla mycket skit i vägen så att jag inte haft någon stadig mark att stå på medan jag gör allt. Fortfarande förvånad att jag klara igenom gymnasiet.

Allt kommer bara tillbaka hela tiden.
Så trött påt. ALLT.

Vill inte sova för kommer bara sova för länge hela tiden.
Vill inte ha kul för då missar man något viktigt.
Vill inte bry mig för då får jag bara ont.

Börjar fundera på ifall något mer är fel på mig.. Förmodligen. Som om någon bryr sig.. Självklart! .. Bah. Bullshit.

Hatar det här.