(Och en bild på valpis för hon är sötast i världen herregud jag älskar henne så himla mycket)
Om en nära vän reject;ar dig som normalt sett aldrig brukar göra det; stanna upp och tänk till innan du dömer din vän. Det kan vara så att din vän gå igenom något extremt jobbigt själv - eller så har du blivit för klängig. Oavsett vad som är anledningen, skyll inte allt på dig själv och snälla fyll inte dig själv med självhat. Alla reagerar olika på olika saker och din vän älskar dig inte mindre bara för att hen inte vill prata/umgås just nu. Det är egentligen bättre att din vän säger ifrån för det betyder att eran vänskap betyder något för din vän och att sätta gränser där man får nog är essentiellt för att en relation ska kunna överleva.
Och om det är så att din vän också mår dåligt, erbjud dig att prata om det om du klarar av det. En relation funkar bara om båda personerna i relationen försöker tillföra något. Det är okej att inte klara av det, det är okej att behöva prata ut om saker. Men respektera gränsen som din vän har satt. Fråga först om det är okej och om det inte är det kan du antingen prata med någon annan, ta fram ett tomt dokument och bara skriva eller försöka få tag på någon professionell som kan ge stödsamtal om det är väldigt jobbigt under en längre tid.
Måste skriva en uppsats till Engelska 7 samtidigt som jag måste bli klar med tre teckningar jag håller på med på datorn vars grafikkort hatar mig och slutar fungera efter jag har haft PS uppe i mer än 5 minuter med min ritplatta plugged-in, packa flyttlådor och förbereda för arbetsträning.
och yah, JAG KAN INTE SOVA PGA STRESS och för att jag vägrade for some reason att ta min sömntablett för nä den här gången skulle jag klara mig utan. Nä. Jag lär mig aldrig. Så nu är jag ännu mer stressad över att jag har slösat tid på att vara vaken när jag hade kunnat sova.
Fast det kunde ha varit mycket, mycket värre. Jag har i alla fall en chans att klara av Eng7 nu så det känns bra <3
Jag är semi-öppen med att prata om min MS. "Semi-öppen"= Jag berättar om någon frågar, men jag säger aldrig till människor jag precis har träffat - eller ens blir kompis med - att jag har det, så de enda jag verkligen har pratat om det med är fyra personer inkl. min MS-läkare och min mamma som också har det. Det är inte ens många som vet om att jag har det så jag antar att det här är första gången jag kommer prata om det såhär "öppet".
Jag fick diagnosen Multipel Skleros i början av september 2016 efter att ha blivit inlagd på sjukhuset i augusti samma år pga. en anledning som senare konstateras var ett skov; jag kommer förklara mer vad det är senare. Eftersom min mamma har MS har jag ändå varit low-key förberedd på att det finns en chans att jag kan ha det sedan jag var 15 år. Så när jag väl fick diagnosen föll en del bitar på plats; varför jag hade svårare med balansen ibland än vad de andra hade, varför jag alltid har haft det jobbigt att stå för länge (mina ben säger ifrån, kort sagt) och dessa symptom har jag känt sedan innan tonåren så det är väl också en anledning till varför jag hade förberett mig på att jag kunde få den diagnosen.
Men... det tog ändå hårt. Trots att jag hade förberett mig i flera år på att kunna tackla ett sådant här besked kändes det som en rejäl käftsmäll. Jag visade inte det. Jag sa att jag hade förberett mig mentalt på ett sådant här besked i flera år och att det var okej. Jag tror dock att min läkare kunde se igenom mig, för han bara log och nickade mot mig. För jag var inte okej. Inte alls. Jag var förbannad. Jag försökte vara stark eftersom min mamma var med mig när jag fick beskedet, men... så fort jag drog till min pojkvän bröt jag ihop och grät i flera timmar. Jag hade fått tid för en Mabthera-behandling samma vecka och forskade om det som tusan, för jag ville fortfarande inte riktigt tro det. När jag skulle få min behandling sa jag samma sak som innan till min läkare: att jag var okej, att jag hade förberett mig på det här och att jag hade accepterat det. Det enda som inte var en lögn var att jag hade förberett mig på det.
Första Mabthera-behandlingen tog 10 timmar. 8 timmar infusion + 2 timmars övervakning. Jag var så himla utmattad efter det att jag sov i över 13 timmar efter jag hade kommit hem igen. Men bara efter någon dag kändes allt, hela min kropp mycket bättre. Jag hade bättre balans och kunde hålla den längre trots att den fortfarande inte är som den riktigt ska vara. Mina ben sa inte ifrån när jag gick längre sträckor och jag kände mig piggare. Jag började acceptera att medicinen funkade och började acceptera min diagnos, men det var inte förrän i november samma år som jag hade börjat acceptera den helt och nu när jag tänker efter är det rätt så snabbt. Det finns dem som lever med det här i år och vill acceptera det, men de kan bara inte. Så den mentala förberedelsen lönade sig after all.
En gång per halvår går jag nu och får Mabthera via infusion. Anledningen till varför jag skriver det här just nu är för att jag skulle fått min nästa behandling den 8:e, men det har skjutits upp till den 20:e. Jag brukar alltid känna en månad innan behandlingen att medicinen börjar gå ur kroppen: jag får huvudvärk oftare och oftare, jag blir utmattad av ingen anledning, mina händer och fingrar börjar långsamt sluta lyda mig, jag får nervryckningar/nervsmärtor i fingrar och armen och jag kan inte stå i mer än tio minuter utan att mina ben viker sig. Det här betyder att jag kommer gå i två veckor helt utan medicin och jag är livrädd. Jag är rädd för att få skov under den här perioden, rädd att inte orka ens gå upp ur sängen, rädd att bli helt värdelös, att alla symptom kommer bli värre och värre och jag är rädd att det kan leda till att jag måste bli inlagd och få kortison igen. Jag hoppas inte det och jag är ganska säker på att jag överdriver, men de tankarna finns ändå där.
Bara det här lilla har tagit mig över en timme att skriva bara för jag har haft en massa stavfel överallt för mina fingrar vägrar lyda mig ordentligt :)
ORDLISTA: Mabthera: En infusionsvätska som används för behandling av flera olika sjukdomstillstånd, t ex. Leukemi och Reumatoid artrit. Mabthera används också för att behandla patienter med MS, men det är ännu inte en officiell bromsmedicin som motverkar MS-utvecklingen. Däremot är den väl rekommenderad av flera MS-läkare då den är väldigt effektiv som bromsmedicin.
Multipel Skleros (MS): En autoimmun sjukdom som sitter i centrala nervsystemet där många spridda inflammatoriska förändringar ger ärrbildning, skleros, i nervvävnaden. Sjukdomen inflammerar det yttersta lagret på nervcellerna om och om igen och skadar även nervfibrerna, vilket gör så nervsignalerna inte leds fram på samma sätt.
Skov: En period på veckor/månader där vissa symptom förvärras väldigt fort och väldigt drastiskt. Mitt skov var att mina ben slutade fungera när jag gick några meter: de bara stannade. Mamma får däremot extrema nervsmärtor i ben, armar och domningar i fingrar och fötter som har blivit permanenta.
självmordsbenägen igen. jippi. min hjärna är expert på att få mig att känna mig värdelös och att ingen gillar mig egentligen.
de säger att vägen till att bli bättre inte är en rak väg, det är en bergochdalbana. men min mentala hälsa är exakt likadan som den var för fem år sedan och jag orkar snart inte längre. har velat ta livet av mig sedan jag var 12 och jag orkar bara inte kämpa emot längre. vad spelar det ens för roll om jag gör det? ingen bryr sig ändå. alla hatar mig.
det skulle varit bättre för alla om jag var död så mamma slipper oroa sig för mig så fort jag går utanför huset, så mina kompisar slipper låtsas bry sig, så jag inte kostar en massa för familjen, så att... så att alla skulle bli lyckliga. jag är problemet. jag måste ta livet av mig. det är den enda lösningen. jag är problemet...jag...är problemet
är bara en jävla börda för alla. borde inte ha funnits överhuvudtaget från första början. borde ha tagit livet av mig tidigare, så skulle alla slippa att låtsas bry sig. är bara en börda för allt och alla
ingen skulle bry sig ändå fuck livet ska fan skära halsen av mig
ful
äcklig
dum
vidrig
patetisk
kan ingenting
dum
dum
dum
dum
jag är så jävla dum i huvudet
borde inte finnas. borde göra hela världen en tjänst och ta livet av mig
vill dö
vill dö
VILL DÖ
VILL DÖ
Fick aspergerdiagnosen när jag var 12 och när jag sa det till min nuvarande psykolog (som är helt jävla fantastisk) blev han nästan arg för att 1. han tycker inte alls att jag har det för jag är bland annat alldeles för social och ironisk och 2. BUPs felbehandling av mig verkar ha varit en utav startpunkterna till min depression/ångest idag. Och det suger :))))
Jag orkar inte snacka skit om BUP just nu för det kommer bli en tjock novell på 367 sidor så vi säger bara såhär: de skickade iväg mig när jag behövde hjälp (och sa att jag fick klara mig själv för jag hade fått papper med diagnos och vart jag skulle vända mig vilket senare visade sig vara helt fel) och tog inte mina panikattacker på allvar, utan kallade mig för uppmärksamhetssökande.
Så nu ska jag nog få en diagnos som jag kanske faktiskt har, vilket är BPD som står för Borderline Personality Disorder. Känner igen mig i varenda jävla kriterie för den diagnosen och det är läskigt. Men någonstans har jag väl förstått att vanliga människor inte skräddarsyr sina personligheter efter vilka de är med samt att de vet vilka de är och vad de har för mål. Och så kommer jag där och inte har en aning om någonting. Jag vet inte vem jag är och jag vet inte vad jag vill. Har för dåligt självföretroende för att ens tro att jag kan göra någonting och att ens säga saker som jag tror jag är "bra" på finns inte på kartan. Tog emot att skriva att jag tror jag är bra på något. Oooch igen. Och nu attackerar mitt huvud mig :)
Just nu vill jag bara att han ska komma tillbaka från sin jävla tjänsteledighet så jag slipper försöka ta livet av mig flera gånger. Lovade honom att jag ska hålla mig vid liv tills han är tillbaka men mitt löfte till mig själv står kvar om jag inte får ordning på någonting.
Ta livet av mig innan jag fyller 20 och det är 4 månader tills dess. Har haft den dealen sedan jag var 14 så nu får jag fan ta och lyckas med mina självmordsförsök om inget annat fungerar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Fick en ny läkare idag eftersom min gamla har slutat. Det första hon säger är att hon slutar om en vecka. Jaha, okej? Hur många läkare som jag har fått/ska få ska sluta?
Hon fick mig att känna mig riktigt dum i huvudet också men det behövde jag. Måste bli påmind lite då och då att jag faktiskt är värdelös och dum i huvudet när jag får något slags hopp. Jag är seriös.
Hon frågade också hur självmordsbenägen jag är. Hur fan ska jag veta det? Jag känner att jag förtjänar att dö konstant och jag får ju inte säga att jag vill dö heller för då är det rätt in på Danderyd igen och jag har inte tid att bli inlagd igen just nu.
Sen i slutet frågade hon om jag kände mig hoppfull. Jo, jag hoppade upp och ner av hopp och glädje. Nej, jag grät som en barnunge av hennes frågor samt mitt huvud som attackerar mig och hon frågar om jag känner mig hoppfull?
Imorgon ska jag dit igen. Och i övermorgon. Mån-tors på psykiatrin, jippi!!!!!!!1!
När man är så osäker att man tar bort vänner från snapchat/kik/facebook/instagram för man tror (eller ger efter för rösten i huvudet som aldrig ger sig) att de hatar en/inte bryr sig om en etc. då... Då har man fan problem.
Visst, okej att jag tror alla hatar mig. Fine. Men att gå så långt som att ta bort vänner från social media och försöker säga upp vänskapen bara för att jag tror de skulle vara gladare utan mig... fyfan vad jag sätter mig själv i skiten hela jävla tiden. För nu tror väl minst hälften utav mina kompisar att jag hatar dem och att de tror jag tror att jag är bättre än dem när det är precis tvärtom. Jag mår dåligt varje gång jag ska skriva till en kompis för det känns som de inte vill veta av mig och jag får en sån social ångest varenda jävla gång trots att de är mina kompisar.
JAG ORKAR INTE LÄNGRE! Kan man inte bara skära ut den delen av hjärnan som orsakar det här?
Ja. Har spelat 13 matcher idag och jag har förlorat 12 av dem. Det är väldigt deprimerande med tanke på att jag vann 6/7 matcher igår.
Jag ger mig inte förrän jag vinner en match. Då kan jag sluta spela.
Fast jag borde sluta med tanke på att ju mer jag spelar desto argare blir jag på mig själv trots att jag statistiskt sett har haft bäst stats i majoriteten av alla matcher menneee... aa.
Allt som går fel är just nu mitt fel. Tack, hjärnan <3
Det är också därför jag måste vinna en gång innan jag kan sluta, annars blir det som förra gången. (hade bara förlorat två dagar i sträck + spelade med några som var väldigt mycket bättre och jag bara feedade hela tiden så jag fick ett utbrott på mig själv och raderade spelet och det tog ett par månader innan jag laddade ner det igen, vilket var ganska nyligen)
Men nu ska vi se hur det går här.
EDIT: Wohoo. Vi vann. Nu går jag och lägger mig <3
1: Vad heter du? Stephanie.
2: Ålder? 19.
3: Vad har du för Hårfärg? Mörkblond/ljusbrun
4: Vad har du för Ögonfärg? Melerade.
5: Vilken är din Skostorlek? 37/38/39
6: När fyller du år? 11 November
7: Vad tycker du mest om hos dig själv? Har suttit med den här frågan i 20 min nu. Det svarar nog på den frågan :))
8: Vad är din Stjärntecken? Skorpion
9: Vad är Ditt lyckonummer? Öh, 11 tror jag?
10: Är du Singel eller upptagen? Jag är en snigel.
11: Vem sov hos dig senast? Och det ska jag komma ihåg? :(
12: Vem pussade du sist? Antingen min kusin, hennes bästis eller en snubbe på den efterfesten.
13: Vem tror du tänker på dig just nu? Min dator.
14: Vem skulle du ta med dig på en utlandsresa? Skulle ta med mig alla jag känner och vaska hälften så alla tror jag är rik på människor.
15: Vem skrev ditt 5:e inkomna sms? Gissar på Comviq.
16: Vem har du senast ringt? Vårdcentralen
17: Vem kommer du aldrig att förlåta? Jag vettefan, förtjänar förmodligen allt människor gör mot mig :D
18: Vem blir irriterad över att din telefon ständigt är med dig? Min farmors man som är hatad av hela familjen.
19: Vem är 6a på listan med mottagna samtal? Jasmine.
20: Vem är 8 på din kontakt lista? Elina.
21: Vem är den första på bokstaven a i din kontakt lista? Min moster Agneta.
22: Vem är snyggast på din kontaktlista? ... Nu börjar det bli lite p12 här.
23: Vem kramade du senast? Min farmor, tror jag.
24: Vem tänkte du på senast? Min dator.
25: Vad skulle du göra om du fick reda på att en av dina närmaste plötsligt inte lever? Skulle fått panikattack på panikattack, gråtattacker, skylla allt på mig själv, få starkare panikattacker, självskada för att få bort panikattackerna för att sedan inte orka med rösten som säger att allt är mitt fel i mitt huvud och försöka ta livet av mig själv. :)
26: Vad har du på dig just nu? Mjukisar, linne och min Gröna Lund hoodie. Råsexigt.
27: Vad är det för färg på din vänstra strumpa? ...Svart.
28: Vad står det i det 2:a sms:et i din inkorg? "Välkommen på besök hos PRIMA Jakobsberg Tisdag 5 maj 2015..." Ja. Ni fattar.
29: Vad står det i ditt 18:e sms? Japp. P12. Pallar inte kolla.
30: Vad har du som bakgrunds bild på mobilen? Ett berg med himmel för jag är tråkig.
31: Vad gör dig glad? När människor hör av sig till mig för då håller rösten i huvudet käften <3
32: Vad gör dig ledsen? Rösten i mitt huvud.
33: Vad tycker du om dina betyg? HAHAHAHAHAHAHAHAHA. ÅH. DEN VAR BRA.
34: Har du någonsin ljugit för en vän? Oja, jag ljuger utan att jag vet om det. Fast med närmre vänner så förekommer det nästan aldrig. Nästan.
35: Har du blivit sviken av en vän? Jadå.
36: Har du något husdjur? Hade en kanin som vi var tvungna att avliva för lite mindre än ett år sedan. Nu har jag inget husdjur, nej.
37: Har du hål i naveln? Nope. Jag är en tråkig person.
38: Har du mer än 20 st sms i inkorgen? Vilken jävla obsession det var över sms. Ja.
39: Har du solglasögon? Nää, vad är det för något?!
40: Har du slagit ner någon? HAHAHAHAHAHAHAHA. Åh gud. Fråga mina gamla lärare.
41: Har du dushat idag? Nej, mamma. Jag lovar ska göra det ikväll :(
42: Har du många vänner? Njaaa jo beror på vad som "räknas".
43: Vill du ha breda höfter? ...Jag vet inte. Har rätt så breda höfter så antar att jag inte vill det? (Om jag säger annat så börjar rösten i huvudet skrika på hur ful och äcklig jag är så jag orkar fan inte svara något annat)
44: Vill du vara smalare? Japp.
45: Vill du ha en hund? Hahaha oja. Verkar bara vara när jag har ansvar för en hund som jag faktiskt tar hand om mig själv.
46: Vill du att det ska vara soligt nu? Det är soligt.
47: Vill du ha sex just nu? Nä.
48: Vill du sova just nu? Vill inte, men jag måste väl. På tre dygn har jag lyckats sova i fyra timmar. Bra, va? <3
49: Var ligger din telefon när du sover? Oftast i en ficka på räcket. (Loftsäng)
50: Var sov du inatt? Sov inte :(
51: Är du ute nu? Nä.
52: Hur känns det när du inte har din telefon på dig? Jag vettefan, slarvar bort den för jämnan så jag bryr mig inte längre.
53: Hur många sms har du skickat sen du fick telefonen och hur länge har du haft den? Typ 3 st och har haft den i 2 månader tror jag.
54: Hur mycket batteri har du? 22 %
55: Går du på nån sport? Ne.
56: Lyssnar du på musik just nu? Ah.
57: Använder du Wax? Nä.
58: Gele? Nej.
59: Använder du parfym? När jag kommer ihåg.
60: Brukar du lyssna på högmusik? Nope, väggarna är tunna i vårt hus. Man hör vartenda ord om man pratar normalt på nedre våningen när man sitter på mitt rum med stängd dörr.
61: Vilka litar du på till 100%? Ingen!
62: Vilka vill du träffa? De vänner jag inte måste anstränga mig för att vara med, så typ Matilda och Amanda. Och Jasmine.
63: Vilka saknar du? Ett antal.
64: Med vem skrev du senast? Simon tror jag, och det var igår hahahaha.
65: Med vem har du alltid rolig med? Matilda, Amanda, Jasmine och Simon.
66: Vem tycker du är snyggast? Av vem? Vilka? Min dator!!! Och Jack Moy!!!
67: Vem tycker du är sötast? Min fennekin <3
68: Vem tycker du är piggast? Solen.
69: Vilka tycker du är snällast? Min dator <3
70: Nånting du vill säga? Fan vad tråkigt det här var. jag har tråkigare nu än vad jag hade innan jag gjorde detta. 0/10 do not recommend. Ska fan sätta mig i ett hörn och gråta för jag har så tråkigt.
