Charlines blogg

Meningen vill som fortfarande inte komma ut från mitt huvud. "Men Elin det är ju bara äckligt! Vidrig och vansinnigt det säger jag bara."
Jag satt i bilen påväg till jobbet. Hade blivit hämtad från centrum när mina bit och sugmärken hade fått en tydlig rödblå nyans på min hals. Desperat på morgonen hade jag försökt att sminka över dem utan någon större framgång.

Jag insåg att jag inte borde anordna fester för det slutar bara med att jag strular med folk. Jag tror att närmare 11 människor kom i kontakt med min tunga. De två som stack ut var en närmare efterhängsen ung tös, tre år yngre än mig och otroligt maskulin. Den andra var en tre år yngre parvell med otroligt mjuka läppar och en typisk dominant hanne som sökte bekräftelse. Jag fick då aldrig vara ifred det var då en sak som var säker. Jag blev festens lilla hångelpåle och jag kände verkligen att strulslampan i mig dök upp och ville leka. Jag var inte ute efter sex... bara uppmärksamhet, att strula ger mig en viss bekräftelse att jag är attraktiv trots min övervikt och mina andra olika brister.

När jag sedan satte mig i bilen så kom två stora ögon och glodde på min hals. "Varför håller du på med sugmärken, du är snart 19, inte 14! Vid den åldern är det okej men inte som nu!"
Jag visste inte vad jag skulle svara, jag försökte prata bort det, jag skruvade på mig och bara satt där.
"Nå? Varför håller du på sådär? Är nykteristgrejen bara en gigantisk orgie!?"
"NEJ!" Det var vad jag röt till svars. Orkade inte med en diskussion, jag ville bara till jobbet och slippa gnället.
"Men vad handlar det om då?! Varför hånglar du med okända?!"
"Jag kanske råkar gilla om någon biter mig i halsen, jag kanske får ett rus av att strula med andra, det är min kropp och vad fan ska du göra åt det?!" Orden var av ilska, jag bara satt där och var arg. Det var tyst en liten stund till hon vräkte ur sig:
"Men Elin, det är ju bara äckligt! Vidrigt och vansinnigt det säger jag bara."

Allt som skrämmer henne är äckligt, oacceptabelt och konstigt. Jag strular med främlingar, drömmer om en mästare som ska binda fast mig, bita mig och allt som hon inte vill ska ske in hennes sexliv. Hon inser inte att jag är bisexuell, hon inser inte att jag gillar BDSM. Det är ju äckligt. Min livsstil är äcklig, jag är äcklig, för henne... men inte för mig!

Jag älskar min livsstil, jag älskar att jag får ett rus av att någon biter, jag älskar av att känna en svidande känsla efter att någon smiskat mig ordentligt med en piska eller med handen och jag älskar det rollspelet mellan två eller fler människor som är så passionerat och spelas på dominans och underkastelse.
Mitt hjärta slår för HBTQ och BDSM.... hur konstigt och äckligt det än är i andras ögon. Inte ens min mor kan ta det ifrån mig!

Sommarjobb är både helt underbart men samtidigt något som skapar mer kaos i mitt redan kaotiska liv. Jag hade planerat att inte få något jobb när jag fick ett samtal om att jag skulle få ett fyra veckors arbete på ICA maxi. Är det tur eller otur? Jag var självklart glad över att få jobbet, men inte under semestertiden då alla Norrmän besöker Billiga Sverige och storhandlar som ett myrbo som fått syn på en sockerbit.

Jag sitter där i kassan dag in och dag ut och bara väntar på att klockan ska gå. Ständiga berg med varor och jag håller på att bryta ihop. Inte på grund av bergen utan mer för vad man ser i andra kassan. Kräket står där och ska betala. Jag vill bara gå under och jag vill bara hoppa ur kassan, slå ner honom och skrika: DU HAR FÖRSTÖRT MITT LIV DITT ÄCKEL!

Jag ville göra det. Jag kunde inte. Inte för att jag skulle tveka att hoppa på honom men jag ville inte påverka de civila som stod där, barn som lekte och tjatade efter deras glassar. Jadu, jag önskar ibland att den stunden man inte fick en glass var ens enda världsproblem. Så jag fick se han spatsera ut från butiken och jag ville slå nävarna i bordet och jag ville gråta och sparka.

Jag är så emotionellt instabil och jag kan inte hantera mina känslor. Folk säger åt mig att gå vidare. Jo men du, absolut, gå vidare och förvänta sig att en misshandel med våldtäkt aldrig hände. HAHAHA, den var fin den! Du skulle säkert ha ärr för livet om ett äckel kom och förstörde ALLT som du höll kärt.

Jag vet inte om jag hade levt idag om inte min mamma fanns. Hon såg hur illa jag for utav det och hon räddade mig. Tack mamma!

Fascinationen av att se blodet rinna ner längst mina ben får mig alltid att känna mig lugn. Varje gång jag ser en sårskorpa blir jag ivrig och vill klösa bort den så fort som möjligt för att sitta där och se hur långt det kan rinna. Att se blod är som rubiner, blod är vackert, det är konstnärligt. Hade jag tendens att blöda ur munnen skulle jag göra det för jag gillar att se det rinna från mina läppar.

Idag till min lycka hittade jag en skorpa på mitt ben. jag började klösa på den och såg mina rubiner flyta fram. Jag kände mig så lugn och bara sätt där på toagolvet och bara tittade tills det slutat rinna. Antingen försöker jag att få det på mina läppar och känna metallsmaken eller så torkar jag bort det men alternativ ett är ofta det som jag gör. Min fascination för blod är både för lukten, utseendet, smaken och konsistensen.

Jag vet att det låter helt sjukt. Jag har varit såhär tokig i blod länge nu. Ett tag var jag tillräckligt galen för att fråga mina ex då de hade en skorpa om de skulle klösa bort den eller om jag skulle...

Flera gånger har jag tänkt på att ta upp sökandet efter en vacker kamrat. En som är min partner, min vän och min kärlek. Jag har dock även upptäckt nu med tiden att jag inte längre kan leta utan att jag bara måste låta det ske eftersom att varje gång jag har ständigt letat har det slutat med problem.

Att bekanta sig med något som ger en ärr för livet är sannerligen jobbigt. Jag ligger sömnlös vissa nätter och tänker: Vad fan hände, hade detta hänt? Jag, misshandlad, våldtagen? Nej, det måste vara ett skämt!
Tog en månader att förstå vad som var fel. Allt var ju mitt fel enligt mig. Jag gjorde honom arg, jag gjorde honom till den han var.... eller var det bara en ond sida han hade gömt för mig?

Efter detta är jag sårad, ärrad och ensam. Det kanske är vad jag är menad till att vara... men jag har inget problem med det förutom att det känns ensamt. Ensam innefattar inte att vara utan vänner... utan det är något som känns i själen. Jag saknar att vakna upp med någon, jag saknar att få höra att jag är den bästa i någons liv oavsett vad jag har gjort och oavsett vad jag tycker om omvärlden!

Är detta vad frihet är? Är detta kostnaden på att vara fri?

Sitter i sängen och är knappt påklädd. En typisk morgon för en människa som mig och jag kommer ständigt på hur fruktansvärt roligt det är att vara kvinna varje morgon när man ser två klumpar sticka upp från min bröstkorg.
Bröst, det måste vara något av det mest underbara som finns. De är mjuka, mysiga, somliga snygga och somliga fula, hängiga, fasta, fyllliga och helt enkelt underbara. Jag förstår i många fall varför bröst är så uppskattat och förstår att det ses som en sexuell sak men VARFÖR?!

Jag har en helt annan synvinkel på världen det måste människor förstå, inte konstigt att jag ofta strosar runt på egen hand. Grejen är att jag finner bröst i HUVUDSAKEN som en flaska, något som man stoppar i sitt barns mun för att sedan få den att äta. Visserligen gör väl man det igen också där man växt upp och upptäckt att de faktiskt duger till mer än bara att äta från. Men sedan har jag svårt att det som en sexuell grej att suga på bröst/röra vid bröst i allmänhet eftersom att jag personligen inte har någon sexuell attraktion till bröst eller då någon håller på med mina bröst. Så varför är det vanligt då att mina forna partners har varit så glada i att vara vid dem? Jo, för att är det sexuellt upphetsande för dem så tycker jag väl att de kan få vara där för att jag egentligen inte bryr mig om man rör dem eller inte.

Eftersom att jag ser bröst och sex genom en helt annan synvinkel så har jag alltid varit en sådan som inte brytt mig ifall någon skulle röra mina bröst. Jag har en väldigt roligt umgängeskrets som är VÄLDIGT kramgoa och ibland händer det att man strular med en eller två för att man helt enkelt känner för det. Mina bröst har inte heller kommit undan i det fallet.

Jag tror jag alltid haft samma åsikt om bröst sedan jag fick dem. Det var som inget särskilt.. eller, jo, de växte ju som från A till E och det är väl magi i sig antar jag väl. Jag minns i 6:an då mina klasskamrater ofta undrade varför jag inte hade tighta tröjor och bara gick runt i mjukisbyxor. Jag blev så sur att jag kom med tighta kläder där en dag för att jag ville visa att jag kan vara mer omväxlande. Vad blev i centrum om inte mina bröst. Inte direkt vanligt att någon i 6:an hade C-kupa så jag blev så sur att jag bara skrek: För i Helvete, bröst är bara bröst, det är egentligen bara HUD!
Jag var så otroligt förbannad, men jag hade ett högt temperament vid den åldern....

Nej nu ska jag inte fastna här, jag har ett jobb att sköta.

Jag tvivlar väldigt ofta på min styrka. Jag känner mig ofta tvär då jag inte klarar saker som andra kan oavsett hur bra jag kan det eller om jag är helt hopplös på det.

Att vara en aningen ny på en anställning som bara varar i fyra veckor har nu klarat av lite mer än en vecka och sitter redan och jämför mig med dessa människor som knappat koder sedan början av juni. Jag känner mig allmänt patetisk när jag knappar in koderna: 4237, 2447, 4064 och en jävla massa andra koder som står för de vanligaste varorna på ICA Maxi i Skellefteå. Jag är inte född till kassajobbet. Jag har visserligen en ordentligt system som gör att jag lär mig lätt men så fort något frustrerar mig som att: "Jag kan inte lika mycket som alla andra." så går det helt plötsligt så JÄVLA mycket långsammare.

Att vara en typisk bitterfitta en dag som denna är kanske inte den godaste idéen för just nu känns det bara som att jag är bitter för att bara vara det. Jag kan ha fått för lite sömn, för mycket uppmärksamhet av människor man egentligen inte ens vill höra av... möjligheter finns av alla slag som sagt.

I övriga fall har jag spelat. En vanlig dag för mig nu tills jag flyttar är sova, spela WoW, jobba och sova.
Jag har många ivriga önskningar om att jag vore en karaktär i spelet men jag är en vanlig människa som bor här och har mitt egna äventyr. Man kan fortfarande drömma som sagt eftersom att det är ett andra liv, ett mycket bättre liv om du frågar mig!