Sitter med en filt och mina sketna lurar. Blev nekad till att gå ut idag, det kändes inte bra.
Skulle på någon "Halloween fest", kul tänkte jag! Jag kan krypa ur min håla och kanske umgås lite. Kanske skaffa mig en vän. Men vi kan inte höja våra förhoppningar nu. Vi vet hur det går.
Om man bara tänker lågt om omgivningen och inte har några förhoppningar blir livet bättre. Du slipper deppa över att saker inte blir som du vill. Det blir de ändå aldrig.

My whole life, waiting for the right time. To tell you how I feel. Nej fuck it, fuck allt och allt innan det.
Får inget gjort, får aldrig nånting gjort. Har blivit kallad till den 7e, hurra får man väl ta och säga. Nej fan ta detta jävla samhällets sjukvård. Jävla väntetid.
Men lite positivt får man ta och se det hela. Eller. Slösar jag bara andras tid?
Men fuck this, tack och hej. Hoppas på mitt jävla studiebidrag snart, har obetalda fakturor.. (låter alldeles för mogen. ska nog slicka på en lyktstolpe)

Känner mig alldeles konstig förövrigt. Kommer på mig själv när jag gör alldeles mystiska saker. Går inte ens att förklara, kan bara stanna upp i tiden som någon eurofi. Vad vet jag, det är mysigt iallafall det känns säkert.

Mehrp, färgar håret imorn om jag hinner, och nej Carro tyvärr du får inte den här gången, det är min systers tur.!
Smög in i hennes rum idag och kastade snöboll på henne. Jag är en snäll bror.

Ska fö. till skolan på en studiedag. Känner mig som världens pluggis, fast nej. Jag ska spela in en musikvideo till en rappare (han är ett svin, tack och hej.)
Nej men jag är förbannad på honom och hans stil och attityd mot oss som jobbat med honom.
Men denna gång har vi en tvättäkta regissör på plats så det ska väl vara lite ordning på skiten.

Blodprover 07:45 också. Underbar tid må jag säga.

I tell you all the time, heaven is a place on earth for you.
Tell me all the things you want to do

I'm a waste, a waste lost in time. I'm a fool, a fool lost in space. In the darkness I will meet my creators, and they will all agree that I'm a waste. A waste of space, a waste of time, a waste of space.
I will follow them away, swallowed by the darkness far far away.
I will suffocate. Suffocated by the darkness I will fall. The end is near but so far away, like a dream you'll never hit the ground.
You'll be gone the split second before impact. The impact never occurs. It never has and it never will.
But when time is right and all is gone, life won't be the same.
It will never be the same.

They say you’re a freak when we’re having fun. Say You must be high when we’re spreading love. But we’re just living life and we'll never stop.


Hur skapar man kontakt med en annan människa egentligen? Hur går det till? Det känns så jävla konstigt att bara skicka ett meddelande till någon man tycker verkar intressant och bara "hej.. Ehm hej." HUR FAN SKA MAN GÖRA? Eller vad fan skriver man, eller skriver man ens något? Blir man inte bara "den där jobbiga personen som man inte vill veta av" då?
Jag har inte vänner utanför skolan, eller rättare sagt jag känner ingen utanför skolan bortsett från Carro och Mange. Dom har jag inte ens träffat på egen hand, Lukas "fixade" det.
Vad är det för fel på mig egentligen, eller är det såhär svårt det är? För jag förstår helt enkelt absolut ingenting av hur fan man ska bete sig.
Och här sitter jag på Ec och bara gnäller om all skit som att jag vill ha uppmärksamhet. Vill jag det? Inte fan vet jag! Hur ska man veta något, hur ska man veta allt.
Borde ha en egen theme-song:
"Hey, I haven't met you,
And this is crazy,
But here I am,
So talk to me, maybe?"

Min tumblr gör mig till ett ännu större creep.

Livet. Den dag livet falerar ser ljusare ut är vad du kan tro. Att släppa taget om allt, när det inte finns annat än negativitet runt dig kommer ljuset fånga upp dig när du faller. Istället för kämpandet du lever i får du evig frid och kärlek. Det spelar ingen roll vem du är vad du är, vad som spelar roll är vad du vill. Ett liv i utfrysheten och ångesten av att du inte är tillräcklig. Inte tillräcklig för att förtjäna en plats på denna jord.
Vad är det som får dig att tänka så radikalt om dig själv, är det resultatet av att inte vara välkommen, eller är det för att du var dömd så ful och fet som du är, dömd att inte förtjäna din plats på den jord du existerar på. Existensen i fråga är fel redan där, är det inte? Varför skulle just du, just du väckas här. Du är ju inte ens skapad som människan ska komma till, du är född från ett provrör. Du kunde vart vem som helst men det handlar inte om dig, gör det?

Idag är jag arg. Inte på någon eller något utan som vanligt, på mig själv. Det blir den vanliga dosen av ångest över ditt utseende, beteende och din sociala inkompetens tack! Vanligtvis börjar dagen bra, 5 minuter in så blir livet skit och förblir så till sängen kallar på mig.
Anledningen till min brist på profilbilder är väl ganska självklar, och jag känner att de flesta borde väl hålla med mig om att man inte vill se sitt fula jävla tryne hela jävla tiden.

MIN JÄVLA TUMBLR

JAG KAN INE PRATA MED MÄNNISKOR DET ÄR OMÖJLIGT SNÄLLA TA MITT LIV NU PÅ EN GÅNG SÅ JAG SLIPPER SLÖSA BORT DET PÅ NÅGONTING DUMT SVART OCH SVÅRT!

Har världens ångest över det btw, om du inte märkte det....... Ska prata med läkare om vad jag ska få för ny medicin. KUUUUUL. Nej inte direkt. Men jag kanske SLIPPER DE HÄR JÄVLA PSYKBRYTEN HELA JÄVLA TIDEN!

Ah juste ja, gick jag tidigt från skolan för att jag inte pallade? Nej, jag gick in i klassrummet och gick ut igen. Tror inte det räknas som "att gå tidigt".. Och nu sitter jag ännu en jävla kväll och tänker om jag ska skicka något meddelande till en person. Men nej det kommer jag förmodligen inte att göra, för jag suger. Som vanligt.
Vet inte riktigt vad jag är rädd för.
Det är nog känslan av förnekande som sätter stopp. Eller att jag helt enkelt inte skulle klara av att bli bortstött eller inte accepterad.

Jag är rädd för att prata med människor, kanske inte det subjektiva "att prata med någon" men att jag inte vet hur man ska göra helt enkelt. Jag vet inte.
I vanliga fall när någon pratar med mig spyr jag bara ut det som kommer på impuls. Och det funkar inte, blir alltid skit av allt. Beter mig som ett svin ibland, men jag menar det inte. Jag vet bara inte HUR jag ska bete mig.

Jag är störd.

GÅ IN PÅ MIN JÄVLA TUMBLR!

Ska på bio med min fader. Nej inte min präst, min pappa.

Hatar förövrigt allt och har haft världens skitdag. Ingenting har funkat och inget verkar vilja fungera. Sen ställde jag mig framför spegeln när jag kom hem, vet inte varför. Det förstörde iallafall min dag mer.

Imorgon har vi skolotografi, ångest, ångest, ångest. Men det funkar väl, ar hört att de ska skjuta mot greenscreen så det är bara att klä mig i en grön jumpsuit så blir jag osynlig och livet en fest.

Hatar förövrigt att vaa ensam men är rädd för människor. Vilken jävla paradox jag lever i.

Helgen, en stark missär dömd till implosion. Inte ett uns av hopp fylld av självförakt. Sweet miss blue dämpar känslan, tillfälligt.

Träffade dig på en fest i helgen, såg att do log mot mig. Bland det finaste leendet jag någonsin sett, ett perfekt vackert ansikte med långt rött hår och en schyst attityd.
Som jag är tog jag avstånd, jag vågar trots allt inte prata med främmande folk, speciellt vackert främmande folk som får mig att må dåligt över mig själv.
Vi åkte tillochmed samma tub till festen, kunde inte släppa blicken från dig, även fast jag låtsades att jag var upptagen med annat var du konstant där i min ögonvrå.
Har inte sån jävla koll på vad som hände innan musiken gick igång och dimman började träda fram genom dörren. Jag lovade mig själv sedan senast att jag skulle ta det lungt, och det gjorde jag. Man skulle närstan kunna kalla mig nykterist för en kväll där. Medveten om allt, observativ,såg vartenda steg alla tog. Såg hur det gick från oskyldig kroppskontakt till intimitet som avslutas med ett grovhångel liggandes i soffan, på golvet, i fotöljen, ute på verandan. Testa att vara nykter och inte ha någon vid er sida på en fest så får ni se hur det känns, lägg till att ni inte får tycka om något om er själva och inte heller får ni känna er tillräckliga för er existens.
Kvällen fortsatte och jag pratade med personer jag inte kännde om saker jag inte visste, det var mer av lössnack bara för att få känna mig social på något sätt.
Hör hur "If You Can't Hang" går på och släpper allt, vem är det som lyssnar på sån musik här? Känner bara människor som insisterar på att det skall vara Swedish house mafia och Dada life på fester men det här var nytt, det var udnerbart på ett speciellt sätt.
Självklart var det du, varför i helvete inte!? Kan iallafall säga att kvällens musik var mer eller mindre perfekt. Men varför skulle det sluta där? Jo såklart dricker du för mycket och börjar hångla med ett antal personer som står mig alldeles för nära, dock vet jag att en läser detta (bry dig inte om hela texten, still love you my homo <3).
Ut och röka ensam blir det, FAN vad skönt det var. Herrejävlar måste börja med det oftare, bara ta en paus från verkligheten. Inte bry sig om ett jävla skit, sen fanns det en flaska mystique där som inte gjorde det hela sämre.
Vi ska helt plötsligt lämna av ett par personer vid bussen av någon anledning, det är där jag tror dimman tar över för dig, på vägen tillbaka blir vi ensamma och jag får hålla dig uppe med mina axlar. Varför du fick för dig att börja prata om att du inte tyckte om dig själv och din kropp vet jag inte, varför skulle det finnas en sådan anledning på en person som du? Helt underbart vacker, jag sa det till dig tillochmed men det minns du inte.
När vi kom tillbaka måste ni dra igen, vi bar dig till tunnelbanan och satt där för att hjälpa dig. Inte för att framstå som världens gäntleman utan för att det känndes som rätt sak att göra. Även fast det känndes så fel att bara lämna av er på tunnelbanan sen.

Oh fuck god känns det som nu, har någon läst hela texten ovan får jag be om ursäkt för mitt jävla jobbiga gnäll och tjat.

Träffade dig idag igen, du glömde din jacka. Det var inte ett trevligt möte, vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen, det var inte alls vad verkligheten hade att erbjuda.