Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Straight
Intresse:
Dricka
Bor:
Kartong
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2012-02-27
"I Indien våldtar man och mördar kvinnor och barn". Jo det kan man ju tro om man bara går på vad man tror och inte någon statistik över huvud taget, kanske är det dags att läsa på hur det ser ut nu när vi lever i år 2014. Såklart det kan handla om att de har en annan syn på kvinnors värde där men att bara säga att det är därför man hatar det landet är så otroligt jävla trångsynt så det är svårt att förstå. Inte ens när man förklarar att det förekommer fler mord och våldtäkter för att det helt enkelt finns fler människor där förstår dom.
Hur svårt ska det vara egentligen? Indien har 144 gånger fler människor än Sverige då är det väl klart som fan att det kommer vara 144 gånger fler brott där. Eller? Då när vi har siffrorna kan vi räkna lite. Om vi i Sverige har ett brutalt styckmord varje, ja låt oss säga var 10e år. Då kan man genom siffror direkt säga att det borde hända 14,4 gånger PER ÅR i Indien. Inte så konstigt att man får höra ganska mycket "illa" där ifrån nu va?
Men sen landar man ändå på samma jävla punkt igen, ja det är värre där men nej du kommer inte att bli våldtagen och styckmördad om du åker dit.. Så håll käft och tänk lite innan du fördömmer ett land efter dina egna fantasibaserade åsikter.
Gillar ni det jag skriver, nej såklart inte. Jag skriver bara av mig för att jag inte har någon annan stans eller person som jag kan dela min irritation med. Hejhopp!
Ännu ett inlägg där jag bara skriver vad jag tänker och jag tänker på partners, eller rättare sagt avsaknaden av partner/s och varför det inte riktigt känns som en big deal längre.
Det känns som att den stereotypiska 18-åriga killen är en kåt kanin som vilt söker efter en partner för att göra det "ungdomar" gör konstant, hela jävla tiden. bra.. Men jag upplever inte det längre, klart som fan att jag har gjort och klart som fan så har det INTE hänt (mer elle mindre) om man säger så. Så varför känner jag inte så längre då? Inte fan vet jag. Jag letar bara efter genuina vänner nu känns det som, penis eller vagina samma sak åt båda håll.
Har snackat en del med en något yngre brud ett tag nu, galet snygg och helt underbar personlighet men inte en enda gång har jag fantiserat om det som något annat än en vänskap och det förbyllar mig. Jag minns att jag kunde bli förälskad i vem som helst förut och vara helt låst i tankarna kring den personen, räckte med att jag träffat den personen en enda kväll för att det skulle sitta och det tog upp mina tankar och jag mådde faktiskt nog inte så bra av det om jag tänker efter.
Att inte kunna vara med den människan, personen i frågan träffar en annan kille eller gör motstånd på något sätt. Det mådde jag nog bara riktigt dåligt av. Men vad det är som förändrats nu vet jag inte.
Jag drömmer såklart om att någon gång träffa den människan som man helt enkelt fungerar med, som man vill prata med hela tiden, som man känner sig mer än bara dragen till. En person som man gärna är med vad man än är upptagen med..
Men där hamnar vi väldigt nära kategorin "riktigt jävla nära vän" så vad är skillnaden, ska det bara handla om den sexuella upphetsningen eller är det något jag missat helt? Det kanske är så det är.
Det tar mig tillbaka till grundtanken, jag letar inte efter en partner. Jag letar efter en vän, flera vänner. Jag letar efter nära vänner som jag kan dela livet med. Och, och kanske det är där jag senare kommer hitta vad det är som gör en partner till just en partner för varför ska jag egentligen behöva leta aktivt, varför kan jag inte bara följa med och hitta människan som man hittar nya känslor. Jag vet ju inte vad jag letar efter trots allt.
Men vänner, nära vänner. Vänner som vill träffa mig, vänner som vill gå ut med mig som jag kan träffa andra människor genom och kanske dom männsikorna kan bli vänner.
Vänner som jag kan dela mitt liv med, vänner vars liv jag kan ta del av.
Maybe, just maybe, Im the faller. Every family has like, someone who falls. Who, who doesn't make the grade, who stumbles, who life trips up. Maybe Im our faller.
Jag hatar julen, snälla lämna mig ifred.
Varför ska alla låtsas att allt är bra när det är uppenbart att allt är åt helvete.
Och när man inte orkar, då är man "egoistisk" för att man inte tar hänsyn till andra. HUR FAN SKA JAG ORKA GÖRA ALLT OM JAG INTE ENS ORKAR LEVA.
Och att jag orkar sitta framför datorn, när ska människor utanför förstå. Jag sitter bara där för att lätta på trycket, där kan jag vara någon annan, där behöver jag inte vara någon. Där sitter jag bara för att slippa tankarna om mig själv, om vad andra tycker om mig och ibland, bara ibland glömma bort hur ensam jag är.
Köpte ny mobil (skrytfaktor = iPhone 5s), nu till ett besök på ebay för att köpa ALLA skal.
Livet!
Har f.ö. fuckat ur totalt, kan sitta och dunka huvudet till musiken på tuben... ser väl allmänt sjuk ut. Men har börjat uppskatta musik på en helt ny galen nivå, lite som att gå in i extas. Väldigt, väldigt skönt för er som inte upplevt ett sånt tillstånd förut men smått orolig att det ska bli ännu mer och jag ska börja tappa fokus på skit som jag faktiskt behöver göra.
Tibblaka på dag noll. Ni som vet vad det betyder vet. Resten, ja.. Tänk efter. Jag kan inte förstå vad som gjorde att det känndes okej tidigare, jag är ju bara ett skämt för alla jag är med. Att männsikor är så oärliga förstår jag inte..
Det enda jag önskar är att bli uppskattad socialt, att görna få en närmre kontakt med en person istället för att vara "han som jobbar med mig"
När och hur är det egentligen okej att berätta för människor vad man egentligen tänker och känner?
I've noticed something. People only speak to me while they're drunk, why is that?
Handlar det om någon barriär jag sätter upp som folk normalt inte vågar ta sig förbi? Om det skulle vara så att de inte vill prata med mig skulle de väl inte ens göra det onyktra?
Handlar det om vilka de har runt sig, eller är det svårt att prata med mig när jag står ensam?
Och varför ska det vara så jävla svårt att prata med människor jag vill lära känna men skitlätt att snacka med och hantera folk vid insläppet på jobbet?
