KioMinKios blogg

Vad är grejen med oss människor egentligen? Varför är vi så beroende av andra? Varför behöver vi andra? Varför behöver vi känna närhet, både psykiskt och fysiskt, av andra så mycket att man nästan kan känna hur någon ligger bredvid en? Inte närhet som i ett förhållande. Inte som kvinnan man älskar. Inte som mannen man älskar. Inte som barnet man älskar. Utan som vännen. Främlingen. Gestalten. Någon.






Ska vi kanske ta och lugna oss nu, Kio? Det räcker med dramatik för idag.

Så min klass teatergrupp har ÄNTLIGEN fått de riktiga scenerna OCH VI HAR BYTT GRUPPER VILKET BETYDER ATT JAG SLIPPER TJEJEN JAG JOBBADE MED OCH JAG FICK ROLLEN SOM LESBISK DROTTNING, KAN DET BLI BÄTTRE?!?!?!?!!

Lugn nu Kio, det är inte en jävel som fattar ändå

100
93
86
79
72
65
58
51
44
37
30
23
16
9
2








Jag vet ärligt talat inte vad som händer med mitt liv

Blåser bort dammet från bloggen

Så nu har jag också sett den nya Star Wars filmen..och jag vill verkligen cosplaya Kylo Ren..men jag måste spara pengar och har därför inte råd med tyg och jävelskap..helvete

Ser hur dammet ännu en gång lägger sig tillrätta

Blåser bort dammet från bloggen

Hej EC
Så vad händer kl 00:58 en natt i december? Nä inte så mycket, antar jag.

Oh well

Did you miss me?

Ser hur dammet lägger sig igen

Känslan när man vaknar och inser att de man gått i samma klass med sedan dagis inte är ens klasskompisar längre..

Nationella proven, Spexfotot, klassresan till Koviken, niornas match mot lärarna (som vi vann), niornas bal, niornas dans på avslutningen, allt är över nu. Och det är så brutalt jobbigt. Det känns så overkligt att veta att man inte ska tillbaka till Grimsta efter sommarlovet, att man inte kommer träffa flera av människorna man brukade träffa fem dagar i veckan och att jag efter sommaren kommer säga "min gamla klass/skola" för första gången i hela mitt liv då jag aldrig bytt skola. Igår var sista gången jag vände mig om i korridoren och sa Hejdå och det var jag dessutom tvungen att säga om typ fem gånger eftersom min röst bröts och jag började gråta innan jag lyckades avsluta ordet.

Shit

Vi kom på att fram till 30 juni har vi ingen tillhörighet, liksom vi är inte elever från Grimsta och vi har inte direkt kommit in på någon skola fram tills dess, efter det ligger vi i något mellanläge och när skolan börjar har vi en ny tillhörighet. En del av oss kommer antagligen gå i samma skola eftersom flera har sökt till Blackeberg eller NTI men vi som inte har gjort det kommer antagligen inte ses igen. Dock har jag och "köttbullarna" (tjejerna i min klass) lovat att fullfölja traditionen att träffas någon dag innan skolavslutningen och typ fika, prata om hur mycket vi ätit, klaga på killar och mens och prata skit om folk vi inte gillar, en typisk tjejträff.

Shit

Ne jag ska försöka ta tag i det lilla liv jag har kvar och grejer.
Livet är inte lätt när det är svårt och sen blir det fan bara ännu svårare

ALLA SOM KAN NÅGOT OM WORD RÄCKER UPP EN HAND!
Jag utgår från att alla som räckte upp en hand kan hjälpa mig för jag har ett litet problem: Jag har ett dokument på sju sidor, jag vill ha fotnoter på alla sidor utom de två första, HUR GÖR JAG?!

OK
När man gick på lågstadiet på Grimsta, så som jag har gjort, finns det en del saker man sett fram emot att få göra i nian i alla dessa år. Det är Spexfotot, vilket vi gjorde förra året. Det är niornas match mot lärarna i vilken jag absolut inte kommer delta i eftersom jag är fysiskt och psykisk inkapabel till att spela fotboll, MEN det är kul att se "Amanika" veva runt på planen och tackla alla orten killar cx Sedan är det niornas bal och just nu pratar vi bara om den (och världens fetaste geografiuppsats som lärarna gav oss så här tre veckor innan avslutningen)
Men det som jag har sett fram emot mest är niornas dans på skolavslutningen, olyckligtvis nog är det bara jag som ser fram emot det..hur som helst, imorron är första repet och ingen vet riktigt hur det kommer gå, för alla lärare som brukade lära ut dansen har slutat..men det är ok^^ Ingen förstår hur jävla kul jag tycker det är, det är så kul att jag var tvungen att dela med mig på ec!

..händer det inte ett skit.
Våra mystiska grannar som bor på våningen över oss brukar skrika så att taket faller ner lite då och då och idag slog de antagligen rekord för jävlar vad de bråkade idag. Vi ringde aina efter typ en kvart efter att mamman börjat gråta och skrika men oj vad svårt det är att hitta vår adress, aina körde fel så nån fick ett litet överrasknings besök, sen när vi ringde en andra gång blev vi uppringda och killen som pappa hade pratat med för mindre än fem minuter sen frågade om *gatunamn och gatunummer* var rätt, vilket var åt helvete fel så aina hade åkt fel igen. När vi väl såg en bil utanför hade det gått typ 40 min och grannarna hade lugnat ner sig lite. Så när aina väl kom knackade de på hos de grannarna som vi trodde bråkade men efter knappt två minuter kom aina ner till oss och frågade om vi var säkra på att det var dem som bråkade för tydligen hade sonen, som är omkring 20, öppnat och påstått att han var hemma ensam och för att vara på den säkra sidan kollade aina om det var grannarna snett ovanför oss som höll på, men det är typ näst intill omöjligt att skrika och slåss och ändå få det att låta som om det kommer rakt ovanifrån. Så typ tre min senare såg vi aina åka iväg utan att ha gjort ett piss. Jag fattar inte att de trodde på killen som sa att han var hemma ensam, att de inte kollade igen för det är inte första gången de bråkar så här.
You had one job, aina. Goddamnit..

6 november (i mitt förförra inlägg) skrev jag om att jag vill bli en odorite (person som dansar japansk modern dans) och jag var så grymt säker. Jag hade en förebild som inspirerade mig både genom sina dansvideos och sina övriga videos. Det fanns den spellista med nästan alla hans videos som jag kollade på varje dag dels för att lära mig danserna och dels för att de var kul och inspirerande, så för typ en halvtimme sen tänkte jag träna lite eftersom jag ska dansa på skolavslutningen och dessutom planerar att börja göra egna Odottemita-videos men när jag försöker hitta spellistan finns den inte. Personen som hade lagt upp den har avslutat sitt konto och alla videos, även de som jag lagt till i en egen spellista finns inte.
Jag vet inte om jag bara är dum eller så, men nu när alla videos är borta börjar jag tvivla på om jag kommer lyckas utan dem. Inga andra videos intresserade mig och jag minns inte ens vad tre av dem hette. Denna lilla händelse har skapat en kedja av negativa tankar som trängs i mitt huvud. Det var inte bara en spellista för mig, det var helt seriöst tack vare den som jag och en klasskompis blev skitbra vänner och det var tack vare den som jag bestämde mig för vad jag ville göra med livet.
Men jag kanske bara överreagerar. Jag kommer nog över det snart och tar mitt förnuft tillfånga. Jag kan väl lyckas ändå, eller?