När aina knackar på..

..händer det inte ett skit.
Våra mystiska grannar som bor på våningen över oss brukar skrika så att taket faller ner lite då och då och idag slog de antagligen rekord för jävlar vad de bråkade idag. Vi ringde aina efter typ en kvart efter att mamman börjat gråta och skrika men oj vad svårt det är att hitta vår adress, aina körde fel så nån fick ett litet överrasknings besök, sen när vi ringde en andra gång blev vi uppringda och killen som pappa hade pratat med för mindre än fem minuter sen frågade om *gatunamn och gatunummer* var rätt, vilket var åt helvete fel så aina hade åkt fel igen. När vi väl såg en bil utanför hade det gått typ 40 min och grannarna hade lugnat ner sig lite. Så när aina väl kom knackade de på hos de grannarna som vi trodde bråkade men efter knappt två minuter kom aina ner till oss och frågade om vi var säkra på att det var dem som bråkade för tydligen hade sonen, som är omkring 20, öppnat och påstått att han var hemma ensam och för att vara på den säkra sidan kollade aina om det var grannarna snett ovanför oss som höll på, men det är typ näst intill omöjligt att skrika och slåss och ändå få det att låta som om det kommer rakt ovanifrån. Så typ tre min senare såg vi aina åka iväg utan att ha gjort ett piss. Jag fattar inte att de trodde på killen som sa att han var hemma ensam, att de inte kollade igen för det är inte första gången de bråkar så här.
You had one job, aina. Goddamnit..