Riktigt namn:
Angel Lovecraft Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kläder
Bor:
Själv
Politik:
Inte valt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2014-10-30
Jag har alltid vart den där personen som haft de gött svårt att somna om de ej är någon mer i hemmet hos mig.
Ganska konstig känsla då en genom livet märkt att en är introvert.
Kan de vara en ynka bit av primatisk flocktrygghet? Vänskaplig värme? Eller ibland kärleksdriven värme?
När en väl är ensam så är en ultrapigg eller bara ligger och tänker på random stuff. Fast när nån är i ens hem så släpper de på nått vis.
Och nu så är en singel, fast i dessa tider så kan väll de anses bra, dock total ensamhet tycker jag inte om.
De leder ofta till att jag är uppe två dagar i streck varav jag somnar direkt andra dagen jag kommer hem.
Vaknade nyss och skriver detta. Blir nog en glass och lite metal om inte nån streamer spelar nått kul en kan kolla på.
Får se om en bloggar om nått random nån dag.
Kanske kan skriva nått om nån Minecraft mod ^.^
Att klicka block och dra igenom quest trees (ibland intensiva) är ett gött bra sätt att rensa tankarna samt lugnande :>
Jag har många gånger i mitt liv funderat över känslan att jag känner mig inte lycklig i samhället men känner mig lycklig när jag är i naturen.
Många gånger känner jag att jag hade velat lämna allt bokstavligen allt vad gäller civilisation om jag så skulle dra mig in i ett land olagligt för att bo på en ö.
Jag tycker om att studera överlevnadskunskap. att klara sig på en plats utan att ens ha någonting som skulle hjälpa en till att börja med. På grund av ett medfödd synhandikapp, Inte så pass illa att jag ej klarar mig ute i ingenstans men problematiskt i ett samhälle.
När jag har ett jobb så undrar jag varje morgon, vad kommer jag bli utskälld för idag? Oftast är de på grund av handikappet. Vilket inte direkt hjälper en att må bra.
Visst jag kan be om hjälp, vilket är en rätt korkad tanke då jag inte i förväg kan veta vad jag kommer behöva hjälp med förrän jag försökt utföra det.
Vad gäller att vara i naturen så kan jag fiska, bygga fällor, även fiskfällor. Jaga är en självklar fråga. Beror simpelt på djurets storlek och min koncentration. Detta är något jag testade när jag var liten, självklart jagade jag inte döh. Jag tog en massa löv på hösten och begravde mig under dem för att jag ville se nått djur på närmare avstånd, kände mig ganska klipsk när jag såg en hare vilket var första gången i mitt liv jag hade sett en hare, förutom TV förstås. Med rätt bakgrund kan jag se harar och ekorrar på bra långt avstånd. Har byggt fäller men ej använt dem. bor i samhället som vegan så de går inte för sig för mig moraliskt. samt behöver en tillstånd för jakt.
Jag har ej lyckats göra upp eld med två pinnar än men har i tanken att frampå testa en form av båg borr då jag ej är den starkaste personen för att gnida mina händer för att snurra en pinne tillräckligt fort för att få fram en glöd.
Finns en grillplats i skogen med stenring där jag testa på.
Lärt upp mig en del av växter rötter osv, vad som går att äta eller ej, finns självklart alltid mer att lära sig.
Ute i naturen har jag helt enkelt minst problem gällande handikappet och mår som bäst varav i samhället har jag mest problem med handikappet och mår som sämst.
Eb har åtminstone en provanställning som pröjsar bra.
Kan nog skaffa mig en ny dator nästa månad ^^
Dock så går ja upp kl 03.00 och är hemma kl 17.30 vilket inte är något liv direkt.
På kärleksfronten så... ja me den lilla tiden ja har på sluter av dan så har ja inte möe te örk. Och på helgerna vill ja bara vila upp. Men händer de så händer de. Men de är inget ja strävar efter. For hoppningavis så flörtar nån me en :P fast stora förhoppningar har ja ej.
Har fastnat för ett par Youtuber på sistonde.
(Rationality Rules)
(Cosmic Sceptic)
(Aron Ra)
Kolla upp dem vetja :D
Nu skall jag käka en wazzermelon och göra en halloween lykta av den ^.^
Själv efter många år av en sorglig saga som jag kallar mitt liv så vet jag inte längre vad jag tycker om kärlek.
Så som jag skrev igår så är jag trött på att försöka finna någon. Utan händer de så händer de.
De ändrar inte på att jag är fifty fifty gällande kärlek.
Då jag tycker om all form av vetenskap
Så tänker jag inte vara oärlig med att tanken om, naturligt urval har poppat upp varav jag själv med synhandikappet inte ligger högt uppe på den skalan.
Däremot är ju just kärlek en sån känsla som känns att den går över vetenskapen. Vilket får mig att vilja tro på den.
Så hjälper gärna andra med kärlek om jag kan.
Men för mig själv så vet jag inte vad jag skall tänka.
Så idag lär jag sitta ensam hemma och gosa med katten . Vilket jag mår jättebra av ^^
Yesterday på insta så poppar självklart en upp som ska va sååå kåt osv och fem meningar senare... PITTBILD, yeah inte förvånad då de alla börjar skriva på liknande vis.
Antingen försöker de leda in snacket mot sex eller som denna gång sex right off the batt.
Var är alla operversa fölk xD
Visst klart jag vet att de är där ute but still xD
Gött och ha nån att snacka random stuff med på dagarna ändå.
Ensamheten är gött störande men att snacka med någon över nätet som åtminstonde vill skriva med en är guld värt ^.^
Tack från botten av mitt hjärta :3
Now love är inte direkt nått jag letar efter även om jag mer än hjärna hade velat ha nån i min famn kollades på nån Disney film.
Men är lixom trött på att leta hit o dit. Händer de så händer de.
Hur har andra det med friends, foes, fuckboys and loooove.
Då har man sovit i lite mer än en timme.
Vad vaknar jag av... En förbannad mardröm.
En dröm av något jag vet en dag kommer att hända... Att min katt somnar in och går vidare.
Då jag är en introvert så är jag väldigt ensam och de närmsta jag har är min katt Diesel. Den största livsviljan i mitt liv är den katten.
Det som får mig att orka resa mig på morgonen, det som ger mig orken att söka jobb.
Det som ger mig orken att gå vidare i livet. De är allt för det fördömda lilla knyte som jag älskar med hela mitt hjärta.
Jag har märkt att jag skyddar honom lika väl som han skyddar mig på sitt egna lilla vis.
Om en katt kommer strykandes och är kelsjuk men efter en stund blir sur och försöker riva eller bita och min katt ser detta.
Så springer han fram och fräser utta bara fan och ibland även jagar bort dem.
Vad gäller mig, om någon skulle sparka min katt så kommer jag åka in för misshandel.
Då jag lär slå något bra tungt i bakhuvet på fanskapet som gör det.
Att skada de närmsta jag har, är att leka med döden.
Jag har snart Levt med den lilla knatten i över tio år.
Varje gång jag gråtit, den enda jag velat prata med är kissen. Den som stryker sitt huvud för att torka bort mina tårar.
Som nafsar tag i min näsa för att få bort snoret. Lägger sig bredvid en stund och sen går upp och mjauar för att få upp mig så vi kan leka, oftast med pasta... Alltid pasta, då han älskar att döda rå pasta.
Nu mer än någonsin behöver han min närhet.
Han bodde hos min mor ett tag tills han en dag då han blev anfallen av något annat djur (Ingen aning vad) men ett rejält bett var det.
Efter detta vägrar han att springa runt bland skog och berg. Nu vill han bara vara hemma. Min bakdörr är nästan alltid öppen (När jag är hemma)
Men han går aldrig längre än min uteplats på baksidan av min lägenhet.
När jag är hemma är han nästan konstant i min närhet. Jag uppfattar att jag är hans trygghet.
Han beter sig stor och stark på utsidan mot grannkatterna, men liten och svag på insidan mot mig och vissa andra.
Så nu har jag gråtigt i sömnen tills jag vakna av mitt gråtande, var i smärre panik över om min katt var ok... Han bara ligger där sovandes.
Jag flyger på honom med en kram och tårar i ögonen. Han vaknar och tror att jag är knasig men är lika snäll som vanligt även om jag väckte honom.
Nu har jag öppen bakdörr och han ligger på fönsterbrädan och bara njuter. Det är SVINKALLT... men vad som helst för min lilla älskling.
Min nuvarande livs mening är att ge denna katt mitt liv. Han må vara en del av mitt liv men jag är hela hans.
Det är ett djur, bara ett djur... I helvete heller. Det är min familj!
Jag har tänkt en massa på livet de senaste.
På shit som vart, är, och frammåt.
Jag tror jag har ett för stort hjärta vilket är ett problem. Jag bär smått på en person som lämnade mig för fem är sen vilket har låst mitt hjärta till stor del.
Jag blev lämnad på nyår vilket var helt fucked up.
Har inte direkt haft nån känsla för att fira varken jul eller nyår under dessa år då så fort någon nämner eller när det närmar sig nyår blir jag bara rent av depp.
Hamnar i de tillstånd när man bara vill vara ifred och inte prata med någon.
Jag håppas på att finna något som kan slå sönder låset och kan acceptera mig för den jag är.
Har varken orken till att soka jobb eller att ta hand om mig själv.
Hjärtat skriker efter kärlek men de ända som man får napp på är en jävla massa fuckvoys och pervon xD
Hur de är nu är mest att livet är gött segt.
Blir möjligtvis jobb frampå med Farmartjänst I Uddevalla. Dock är det ett rent helvete med att ha en synskada just när de gäller att hitta jobb.
Samt så känns det som att synskadan är Ivägen för att finna kärlek. Många dömmer en före de ens talat med en.
Why oh why was I cursed with this shit!
Vad jag känner för framtiden så set den simpelt mörk ut om saker stannar som de är.
Annars på menyn är att jag har ett helt flak energidryck och mörkrostat kaffe som jag kan bli övertrött på och kolla på random komiska saker på nätet och förhoppningsvis få ett skrattanfall ^.^
Nu ska jag lyssna på metal en massa och bara va.
Hare gött, gött fölk, burn metal, blow your speaker and rock tha fuck on!
MVH Angel.
Yesterday på insta så poppar självklart en upp som ska va sååå kåt osv och fem meningar senare... PITTBILD, yeah inte förvånad då de alla börjar skriva på liknande vis.
Antingen försöker de leda in snacket mot sex eller som denna gång sex right off the batt.
Var är alla operversa fölk xD
Visst klart jag vet att de är där ute but still xD
Gött och ha nån att snacka random stuff med på dagarna ändå.
Ensamheten är gött störande men att snacka med någon över nätet som åtminstonde vill skriva med en är guld värt ^.^
Tack från botten av mitt hjärta :3
Now love är inte direkt nått jag letar efter även om jag mer än hjärna hade velat ha nån i min famn kollades på nån Disney film.
Men är lixom trött på att leta hit o dit. Händer de så händer de.
Hur har andra det med friends, foes, fuckboys and loooove.
Livet går sakta frammåt. Letar fortfarande jobb och allt de där. Life ya know.
Öm man bor påen ö kan det bli ganska ensamt. Då man inte känner någon särskilt nära som har samma intressen.
Men otroligt nog så blir man förvånad när någon poppar upp som man verkar ha en del gemensamt med.
Och när man uppfattar att man facecammat med denne i längre än en timme så mår man lixom bra ^^
Då jag inte snackat med nån annan än familjen på typ en månad så är de en fin omväxling.
Med mycke skratt och bara gött humör rakt igenom så känns de som om ett vänskapsfrö just har planterats.
Dock efter att inte pratat med någon bortsett från familjen på så lång tid så kan man vart lite väl pratglad, kändes inte som om denne hade nått emot de x) soooo yeaaaah if ya read this sorry about that x)
Morgondagen blir att städa en bit på min baksida samt tvätt och disk. Gotta do what ya gotta do -_-
