Angel_Lovecrafts blogg

Yaay snart arbetslös och covid is on tha march vem anställer xD
Blir inskrivning på AF igen fixa a-kassa osv osv
Har en liten känsla att de kommer bli mest innesittande pga covid, drar mig nog bara ut om de gäller käk.
Och vad skall en göra under tiden xD
Maybe loose myself in the world of VR as so far i'm lovin it!

Om känslan att vilja typ stjäla en båt bara för att dra ut till havs ligger på balans inom mig.
Känslan av att vilja försvinna. Vilket i sin helhet inte är olagligt såsätt. Fast en hade enna behövt förbereda en massa innan.
Lämna sin lägenhet utan att registrera ny bostad.
Gå ur de värse ting som kostar såsom a-kassa.
De hade lixom behövt bli tomt.
En annan känsla är enna på de viset att en egentligen inte hade velat berätta för någon att en beger sig av.
Mest för allt tjafs som hade kommigt upp.

Vart en hade tagit vägen... ingen aning.
Jag har änna känslan att jag inte har något kvar här som ger mig en tillräckligt stark känsla att stanna kvar.

Läste just att en grundskola i Göteborg valt att införa klädkod varav mjukisbyxor kopplas med kriminalitet och att de ska klä sig proper...

Adolf Hitler wore proper clothing... just sayin.
So did Stalin.
So does Trump.

Logiken är simpel.
Ett plagg talar inte för vad någon gör gjort eller kommer att göra.
De berättar inte vad de tänker eller tycker.

De är simpelt ett plagg en bit tyg.
Att definiera att alla som har ett visst plagg skulle vara på ett visst sätt varav i detta fallet mjukisbyxor = kriminalitet
Lixom wtf

Min belladonna har börjat växa till sig.
En vacker liten växt med en mörk historia.

Använts som gift för lönnmord
Använts som kosmetika i form av ögon droppar för att förstora puppiller.
Används som hallucinationsdrog

Bi effekter inkluderar
Muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vida pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer. I allvarliga fall eventuellt även medvetslöshet och kramper = Don't eat tha fucking berry!

Good to have though if ya get relly relly tired of tha wotld. Pop a sleep pill and munch a handfull of these and ye are out.

Blev att diska och småplocka lite vad gäller städning idag blir mer imorgon.
När en vart lite nere så lägger en ofta städning sist xD men nu jävlar har en vart igång ^^

Ett annat problem är nog att pga ensamhet så förväntar jag mig att ingen ska hälsa på vaarav en lagt det åt sidan.
Nu tar jag mig en kaffe och macka och försöka tänka på nått positivt ^u^ jag vill vara positiv idag :D och imorn ^^

Please o please
I don't want to remember in December...
I can smile at Santa, at christmas...
But as new years comes close, my heart takes many blows...
Morning eleven thirty was the clock as my heart took a shock...
At new years eve i had to sieve, the pieces of my heart from the tears on my chin to my sleeve...
Please o please
I don't want to remember in this December...

Jag har funderat över livet en del de senaste åren och hur jag skulle vilja sammansätta nått ord för det...

Limbo

Utav den mer dimmiga plats där Nöje och glädje ej är möjligt.

I mitt liv så har jag nog känt mig ensam nånstans mellan 80 - 90 % av mitt liv fast där de som hade en vän så hade jag ingen.
De sista 10 % är Familj och den enstaka partner jag haft nån gång.

Kommer ihåg en period där jag ej kunde finna jobb och var i mitt lilla hem som då var 14 och en halv kvm mitt i Uddevalla. bodde där typ 3-4 år varav en period på 7 månader jag bara var där. Talade inte med någon, inte ens min familj. de ända jag sa nått till var min arbetsförmedling samt de enstaka hej till den som höll kassan i mataffären.

Under skolgången mellan förskola till 9 klass och vidare inpå 1sta och ett halvt år på gymnasiet så pratade jag aldrig med andra elever då de ofta bara drog sig undan mig. satt mest på golvet utanför lektionssalen och bara väntade, med en alkis hemma så satt en ibland och var orolig över det, fast mest ur empati då jag inte ville att de skulle göra något dumt.
Genom att bara vara tyst och inte tala ofta så blir en utav vad jag tycker bra på att fake it untill you make it. Då om lärare gick förbi så kunde man le och säga hej varav de inte misstänker något om hur man mår.

Detta ger mig en stark ovana att tala med folk i grupp. Oftast har jag inget att säga, så lika bra att hålla tyst.
Jag har lättast att tala med bara en. Fast lixom ensam med personen, vilket känns som om en, låter som ett creep litegrann, även nu när jag skriver xD

efter att jag haft ett förhållande, mitt första förhållande på 3 år i gymnasiet.... så var jag ensam igen i ca 4-5
efter detta var jag i ett mini förhållande i ca 3-4 månader.
Ensam igen tills ca lite över ett år tillbaka då jag vart i ett distansförhållande. typ semiensamhet xD
och för ett tag sen då även detta ej höll så är jag här nu... och bara är...

Ingen känsla över vad jag vill eller är på väg... jag bara är... som gående i Limbo...
Fast kan erkänna att känslan över att ta en ensam promenad genom en by eller skog mitt i natten är bara, ah, bara

De är en konstig känsla jag får ibland med de faktum att jag har mitt handikapp
Frågor som om jag hade vart en bra partner för någon, även lixom småsaker som att jag ej kommer få köra bil... Är lixom inte som om jag kan komma och hämta upp någon eller köra någon nån vart. om nått allvarligare händer så finns ju färdtjänst fast deras kostnader är lixom meeh
Om en hade vart en bra förälder. Om de blir barn vill säga. är inget jag är ute efter.
Är det pga handikappet som andra verkar dra sig ifrån en, då jag inte alltid kan vara med och göra vad andra gör.
Påminner om när Pokemon kort was the craze... texten på de korten var för liten xD och tänker inte dra andras tid med att sitta där med ett förstoringsglas xD samma med vad gäller Magic. även saker jag kör på PC eller Konsol med multiplayer så håller jag mig ifrån om texten i spelet har för liten text. Tummen upp för spel med pictogram dock ^.^
Har jag en tillräckligt bra plats i samhället? Eller är handikappet för mkt ivägen?
Jobb, liv, japp allt man kan tänka sig känns som en extra stort problem...

Känner mig mest som ett trasigt kugghjul...

Är det fel att inte ha några framtidsdrömmar eller någon framtidsplanering.
Då med mitt handikapp så har jag många gånger känt att de är ingen ide att ha en dröm då sannorlikheten att den skulle kunna bli sann är sänkt.
Dock så beror de mest på vad drömmen är såklart.
Men utifrån detta så har jag aldrig riktigt haft någon.
Är lixom nöjd med en bostad och nått simpelt jobb så att ja klarar mig där.
De ända är väll nu dock att de känns allt bra där jag bor men de fattas nått vilket jag inte riktigt vet vad det är.

Blir att ts ett covid test prov thingamajig i övermorn. Har tagigt ut en semesterdag för det.
Min syrra har tagigt testet och de kör up nånting i snoken.
Med ett hopp om att allt går bra så ser en fram emot ett väntat möte med en viss person.
Ärlig talat de är de ända jag för tillfället ser fram emot, vet ej riktigt varför.
Guess my life has turned a bit daft over the years.
Jag blir liksom glad över små saker.


Har fått nya arbetstider. Från 11 på mörra te halv 8 på kvälla vicket är si så.

Att finna jobb är väll också en svårhet speciellt under covid. Men skall kolla upp via ett företag här jag bor samt vgregion.
Vgregion har nån handikappgrupp som de hjälper med jobb inom regionen osv
Får se på det.

Har kvar min anställning tills november