Det är ett djur, bara ett djur...

Många väljer att se de så... Som titeln ovan.

Då har man sovit i lite mer än en timme.
Vad vaknar jag av... En förbannad mardröm.
En dröm av något jag vet en dag kommer att hända... Att min katt somnar in och går vidare.

Då jag är en introvert så är jag väldigt ensam och de närmsta jag har är min katt Diesel. Den största livsviljan i mitt liv är den katten.
Det som får mig att orka resa mig på morgonen, det som ger mig orken att söka jobb.
Det som ger mig orken att gå vidare i livet. De är allt för det fördömda lilla knyte som jag älskar med hela mitt hjärta.

Jag har märkt att jag skyddar honom lika väl som han skyddar mig på sitt egna lilla vis.
Om en katt kommer strykandes och är kelsjuk men efter en stund blir sur och försöker riva eller bita och min katt ser detta.
Så springer han fram och fräser utta bara fan och ibland även jagar bort dem.
Vad gäller mig, om någon skulle sparka min katt så kommer jag åka in för misshandel.
Då jag lär slå något bra tungt i bakhuvet på fanskapet som gör det.
Att skada de närmsta jag har, är att leka med döden.

Jag har snart Levt med den lilla knatten i över tio år.
Varje gång jag gråtit, den enda jag velat prata med är kissen. Den som stryker sitt huvud för att torka bort mina tårar.
Som nafsar tag i min näsa för att få bort snoret. Lägger sig bredvid en stund och sen går upp och mjauar för att få upp mig så vi kan leka, oftast med pasta... Alltid pasta, då han älskar att döda rå pasta.

Nu mer än någonsin behöver han min närhet.
Han bodde hos min mor ett tag tills han en dag då han blev anfallen av något annat djur (Ingen aning vad) men ett rejält bett var det.
Efter detta vägrar han att springa runt bland skog och berg. Nu vill han bara vara hemma. Min bakdörr är nästan alltid öppen (När jag är hemma)
Men han går aldrig längre än min uteplats på baksidan av min lägenhet.
När jag är hemma är han nästan konstant i min närhet. Jag uppfattar att jag är hans trygghet.
Han beter sig stor och stark på utsidan mot grannkatterna, men liten och svag på insidan mot mig och vissa andra.

Så nu har jag gråtigt i sömnen tills jag vakna av mitt gråtande, var i smärre panik över om min katt var ok... Han bara ligger där sovandes.
Jag flyger på honom med en kram och tårar i ögonen. Han vaknar och tror att jag är knasig men är lika snäll som vanligt även om jag väckte honom.
Nu har jag öppen bakdörr och han ligger på fönsterbrädan och bara njuter. Det är SVINKALLT... men vad som helst för min lilla älskling.

Min nuvarande livs mening är att ge denna katt mitt liv. Han må vara en del av mitt liv men jag är hela hans.

Det är ett djur, bara ett djur... I helvete heller. Det är min familj!