Civilstatus:
Player
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Med någon
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2011-07-16
Alla jag väljer att omge med mig med tjänar jag något på.
På ett eller annat sätt- deras kunskaper kan vara användbara,
Jag kan även tjäna materiellt på dem,
Eller helt enkelt att dem är underhållning.
Er övriga,
Som inte gjort sig relevanta,
Är väl närmast att likna med rabies smittade hundar.
Ni fyller ingen funktion,
Men tenderar att ta energi från mig.
När ni tror jag bryr mig,
När ni bestämmer er för att inte förstå hur man bör bete sig.
Och när ni, Som vid medvetande om vad jag är skulle kalla mig sjuk,
Som skulle anse mig skrämmande, som ni skulle fly från,
Har en så oerhörd förmåga att bryta era egna regler.
Oavsett hur tydliga dem är.
Ändå förväntar ni er att behandlas som jämnlika.
Jag skulle misstänka att er ytterst begränsade förmåga till klartänkthet var ansvarig.
Nutida grundläggande ettikett:
*Gå inte in i folk, råkar du göra det, be om ursäkt
*Stå inte orimligt nära okända människor utan absolut tvång (som under rusningstid)
*Stirra inte på folk, oavsett hur dem ser ut
Det är väl ändå 3 simpla regler, ändå, en vanlig dag ute på stan så misslyckas över 50% med detta.
Själv anser jag även att det är rimlig nivå trevlighet att:
*Släng ditt skräp i soppkorgen, plocka upp efter din hund om du har sådan
*Håll rätt på dina barn och ge dem inte leksaker som ger i från sig ljud annat än i hemmet
*Håll upp dörren fall någon kommer efter dig
*Säg tack om någon gör en trevlig gest, uppskattning gör att dem kanske fortsätter med det
*röker du, ställ dig en bit bort från folksamlingen om möjligt
*Fötterna på golvet- inte sätet. Eller lägg en tidning på sätet som du sen har fötterna på
Alla reglerna är för att det gör ens egen existens bekvämare.
Det är enkla sätt att få folk att tycka om en,
Eller alla fall inte ogilla en lika mycket.
Man framstår som väluppfostrad och vuxen,
Vilket gör att omgivningen tycker bättre om en och beter sig mer respektfullt.
Man slipper majoriteten av vardagsgnället som ofta uppstår annars.
Att upfattas som en bra person tjänar man på.
Även materiellt.
Lika naturligt som att folk är trevligare om man låter glad än om man fräser åt dem.
I många fall säger folk att min känslobrist är ett handikapp.
Men detta tror jag själv är en brist i klartänkthet från deras sida.
Att jag aldrig kan knyta sådana band som folk knyter till mig och andra,
Att jag aldrig kan skadas av att ett sådant band bryts.
Var va nackdelen i detta?
Att jag inte kan förstå hur jobbigt någon har det,
Inte kan lida med folk,
Men heller inte lider själv.
Lidande, är en negativ känsla.
Den slipper jag.
Att jag heller inte blir glad för att andra blir det...
Nej, men ni blir inte positiva av samma saker som jag heller.
Ni roas inte av segrar,
Utan beskymrar er istället om den som förlorade.
Det är inte mitt tillstånd som är ett handikapp utan erat.
Någonstans här kommer konstaterandet "ingen sjukdoms insikt"
Men jo, insikt om vad ni kallar sjukt har jag,
Med insikten om att ni inte har mycket insikt om erat handikapp.
Ni tycks tro att erat tillägg- Känslor,
Är något man måste ha.
Och jo visst,
Ni "måste" ha dem så jag slipper anstränga mig lika mycket för att få som jag vill.
Er underlägsenhet är roande.
Ni förnekar konstant att ni egentligen helt enkelt är ett par steg ner.
Och när det påpekas ger ni er själva titeln offer för att folk ska bekräfta att det är synd om er.
En hund förstår när den är omegan, likväl som när den är alfan.
Men ni tycks alla tro att ni är alfa utan att vara det.
En del uttrycker att det är lögner när jag imiterar era känslor,
För att få min vilja igenom.
Men samtidigt ljuger ni konstant för er själva.
Ni föredrar att folk är ärliga säger ni,
Ändå blir ni upprörda när ni får ärliga svar.
"Ser jag tjock ut i den här" "ja, ungefär som en flodhäst"
Är inte "passande" enligt er... heller inte bara ett simpelt "ja"
Ni säger att insidan är det viktiga,
Ändå flockas folk runt mig?
Det ni egentligen bryr er om är personens ytligare betenden.
Och utseendet.
Ni pluggar, för att lära er till drömyrket ni inte kommer få.
Kan en persons sätt att vara, dess personlighet, identitet, vem den är, vara fel?
Jag själv svarar nej på den frågan.
En person kan inte vara fel.
En person kan vara fel för ett visst sammanhang.
Men det kan inte vara fel att vara sig själv.
Detta kan ha mycket att göra med vem jag själv är,
Vad jag är.
Jag har inte en full emetionell funktion.
Hurvida det är medfött eller något som orsakats har jag ingen som helst aning om.
Men det finns koncept om känslor folk förklarat,
Som jag aldrig upplevt och inte kan förstå.
Jag har 2 känslor.
Positiv och negativ.
Även dessa är nedtonade har jag fått veta.
Negativ framkallas av situationer där jag utsätts för någon form av direkt hot.
Eller en förlust, i min mening.
Känslan positiv dyker upp vid större segrar samt när någon större olycka sker.
Vad jag har lärt mig så lär det sistnämnda väcka en del frågor.
Känslan...För att översätta... Massa energi samt att... Saker väcker mitt intresse.
Eller hur man nu ska förklara det.
Varför den dyker upp vid större olyckor har jag ingen aning om.
Har även märkt att jag kan skapa sammanhang som väcker denna känsla.
Om jag gör något som per logiska resonemang skulle vara farliga.
Samt att orsaka skada, I viss mån fungerar fysisk,
ja, det öppna samhället ger möjligheter att hitta individer som vill ha skador orsakade på sig,
Detta gör att jag kan uppleva känslan,
Och utan att ni "mänskliga" människor inte protesterar lika mycket mot det.
Det finns alltså logiska skäl för mig att inte bli... "Läskig" enligt er.
Orsakar inte skador utan personens uttryckliga önskan om det.
Eftersom jag försöker förklara,
Så kanske segrar också bör förklaras.
En seger är att jag förbättras på något.
Hantera mänskliga människor är ett exempel.
Att imitera era uttryck för att få något.
Det är något jag faktiskt anser mig ha blivit duktig på.
Innan ni tolkar "något" kan det vara allt från att få fram någon särkild reaktion hos er,
Som att använda... erat språk för att förhandla till mig något materiellt.
En seger kan också vara att överträffa mina tidigare prestationer inom sång eller tecknande exempelvis.
Jag har dock inte fått utbrott av någon av känslorna,
Som jag uppfattat att ni kan få...
Mitt naturliga uttryck för känslan positiv, när det var en stark upplevelse för mig,
Jämnförde en närvarande person med när en mänsklig människa får en kaka elle godis den tycker om.
Vilket, fall förklaringen var korrekt inte är en stark känsla.
Men till min poäng med detta.
Jag, som person, hur jag i grund fungerar,
Är annorlunda än majoriteten.
Gör det min existens fel?
Jag orsakar ju inga problem för er,
Eller inte mer än ni själva gör alla fall.
Och jag skulle inte anse att jag lider av mitt tillstånd.
Något som stör mig mer än att mänskligheten är ett korkat släkte är dem som,
På något sätt missat att dem är just det.
Individer som tror sig vara intelligenta, försöker diskutera, fast dem inte har något nytt att tillägga,
Inga nya infalls vinklar, inga ordenkligt genomtänkta åsikter,
Bara vad som är korkade reflex svar.
Meningslöst.
Kan inte korkade människor alla fall ha vett nog att förstå att dem är korkade?
Majoriteten av människor tycks dömma på utseende.
På gott och ont.
För min del öppnar det fler dörrar,
Man kommer lätt undan med saker,
Det är inte svårt att få sällskap för kvällen om man känner för det :)
Är läget så att man behöver låna får man ofta det,
Eller slipper till och med låna utan helt enkelt får man det man bad om.
Men jag förstår inte varför,
Bara för att du på instinkt kommer fram till att jag har bra gener,
Så lämnar du dig sårbar ... ?
