Människor

Min syn på människor,
"mänskliga människor".

Alla jag väljer att omge med mig med tjänar jag något på.
På ett eller annat sätt- deras kunskaper kan vara användbara,
Jag kan även tjäna materiellt på dem,
Eller helt enkelt att dem är underhållning.

Er övriga,
Som inte gjort sig relevanta,
Är väl närmast att likna med rabies smittade hundar.
Ni fyller ingen funktion,
Men tenderar att ta energi från mig.

När ni tror jag bryr mig,
När ni bestämmer er för att inte förstå hur man bör bete sig.

Och när ni, Som vid medvetande om vad jag är skulle kalla mig sjuk,
Som skulle anse mig skrämmande, som ni skulle fly från,
Har en så oerhörd förmåga att bryta era egna regler.
Oavsett hur tydliga dem är.

Ändå förväntar ni er att behandlas som jämnlika.

Jag skulle misstänka att er ytterst begränsade förmåga till klartänkthet var ansvarig.

Nutida grundläggande ettikett:
*Gå inte in i folk, råkar du göra det, be om ursäkt
*Stå inte orimligt nära okända människor utan absolut tvång (som under rusningstid)
*Stirra inte på folk, oavsett hur dem ser ut

Det är väl ändå 3 simpla regler, ändå, en vanlig dag ute på stan så misslyckas över 50% med detta.

Själv anser jag även att det är rimlig nivå trevlighet att:
*Släng ditt skräp i soppkorgen, plocka upp efter din hund om du har sådan
*Håll rätt på dina barn och ge dem inte leksaker som ger i från sig ljud annat än i hemmet
*Håll upp dörren fall någon kommer efter dig
*Säg tack om någon gör en trevlig gest, uppskattning gör att dem kanske fortsätter med det
*röker du, ställ dig en bit bort från folksamlingen om möjligt
*Fötterna på golvet- inte sätet. Eller lägg en tidning på sätet som du sen har fötterna på

Alla reglerna är för att det gör ens egen existens bekvämare.
Det är enkla sätt att få folk att tycka om en,
Eller alla fall inte ogilla en lika mycket.
Man framstår som väluppfostrad och vuxen,
Vilket gör att omgivningen tycker bättre om en och beter sig mer respektfullt.

Man slipper majoriteten av vardagsgnället som ofta uppstår annars.

Att upfattas som en bra person tjänar man på.
Även materiellt.

Lika naturligt som att folk är trevligare om man låter glad än om man fräser åt dem.


Hur lyckas ni misslyckas?