gittvns blogg

Så har dagen kommit.
Haft feber och varit hängig i 1.5v, gjorde lite prover med mamma hemma och visar sig att mina värden är åt helvete. Troligtvis pga att jag slutat med kött och inte får i mig näring pga så jävla kräsen när det gäller mat. Så nu blir det att försöka få i sig kött någon gång då och då i veckan och har redan ångest.

Mina dagar när jag har vaknat brukar börja med att jag sätter mig framför spegeln. Mest för att konstatera hur håret och gårdagens smink sitter innan jag möter några människor. Det jag möts av är ofta stripigt hår, svarta ringar under ögonen, finnar, rynkor, grå hud och ett ärligt sagt riktigt fult ansikte. Jag tvingas alltså att gå runt med det här ansiktet. Jag ser människor gå runt osminkade på fest, i en lortig t-shirt och slitna jeans och de ser ut som Victoria Secret modeller. Jag gör mitt bästa angående smink och hårprodukter och kläder och ändå känns det som att jag förstör alla människors dag när dom ser mitt ansikte. Försöker att inte skratta för mycket för att inte visa mina äckliga tänder och så att folk ska slippa höra det irriterande ljudet som kommer från min mun. Det finns inte en enda dag då jag har tänkt "Åh, idag är jag jättefin". Det finns dagar då jag tyckt att jag är anständig nog för en selfie eller att jag känt att idag, blir nog ingen irriterad av att se mitt ansikte.

Den djupaste delen i det här tänkandet var när jag gick på högskolan. Det var bara två månader, men det var så mycket jag orkade med dessa tankar i huvudet. Jag tyckte folk gjorde "spy-grimaser" bakom/bredvid mig när dom kollade på mig, flertal gånger tyckte jag höra att någon skrek ful, var många sjuka i klassen en dag trodde jag att det var pga att mitt utseende störde dom så mycket. Ansiktet, den dallrande tjocka kroppen jag vandrar runt i. Jag vill bara skrika. Skrika rakt ut. Jag slog sönder speglar, skrek mig hes på morgonen när jag skulle gå dit. Så jag skrev ut mig. Skrev ut mig från min dröm.

Jag minns det 10-åriga jag, med blonda lockar och lysande blå ögon. En dag tog mamma in mig i badrummet och satte ett måttband runt min midja. Hon sa att hon visste att jag slängde all mat när de gick ifrån bordet och att jag aldrig åt om jag inte var hemma. Hon sa åt mig att kolla mig i spegeln. Jag såg bara en tjock tjej framför mig. Då höll hon fram måttbandet, som en cirkel, efter dom mått som min midja var. Jag förstod inte. Cirkeln var mycket mindre än det jag såg i spegeln. Så jag kollade en gång till och då såg jag. Tydliga nyckelben, armar som nästan bara var ben. Jag kramade mamma och hon sa att jag måste börja äta igen, annars måste jag kanske läggas in på ett mat-sjukhus. Och jag lovade.

Men trotts det har ätstörningarna fortsatt, även nu när jag är 19, snart 20 år. Jag pendlar mycket i vikt. Dessutom ena veckan kan jag äta pizza, godis, chips varje dag för att sedan i två veckor kanske få i mig två mackor som max per dag.

Och något som skapar ännu mera ångest är att bli kallad fin/snygg/söt. För varför ljuger människor för mig? jag vet ju hur jag ser ut och de behövs inte ljugas för att jag ska må bättre. Var hellre tysta.

/// Ångest, tas nog bort om en stund.

Ni vet när man kollar tillbaka på tiden och tänker "hur fan lät jag mig själv bli behandlad sådär?"
Aldrig mer tänker jag hamna där jag var, fan, aldrig mer

I Söndags bestämde jag mig för att kidnappa Jonas på den kommande onsdagen. Utan någon direkt plan så gick han runt som en nyfiken duracellkanin så pressen blev ju sådär. Slutade iallafall med att på Onsdagen skjutsade Jonas pappa in oss till Gävle. Där mötte vi upp Patrik och Julia och började vandra. Jonas fortfarande helt ovetandes stutsade när han såg "Lasertag" skylten vid Drömhuset. Så vi körde två games, först tjejerna mot killarna och sen alla mot alla, längesedan jag hade så förbannat kul (eller svettades som ett as). Efter det gick Patrik och Julia hem, magen skrek efter mat så jag beslutade att bjuda Jonas på middag på Churchstreet. Där fick han även en liten present, HIHI. Riktigt jävla bra vänner förtjänar sån här uppskattning. Dessutom när man fått sin första lön på flera månader och inte riktigt har något speciellt att lägga det på så kändes detta perfekt. Egentligen hade jag också tänkt att vi skulle gå på bio och se Djungelboken, men vi båda var på tok för trötta och hade troligen däckat vid reklam-introt. Så vi handlade lite godis, tog sedan en promenad i skogen och tog bussen hem. Väl hemma sprang vi förbi Rickard en snabbis innan vi stack hem och totaldäckade.

Idag var min elev sjuk så jag fick lite sovmorgon. Vaknade av att Martin ringde totalövertaggad för att han fått sin Fiddy så han och Jonas meckade cross under förmiddagen medan jag stack till Valbo med Felix.

Imorgon väntas jobb, sedan Valbo för att köpa klänning och top, efter det åker jag och Jonas till hans stuga och förbereder inför Valborg.

------------------------------------

Mina vänner är så jävla bra och jag får höra att dom tycker att jag är lika bra. Jag är så jävla lycklig, så förbannat jävla lycklig.

------------------------------------

Dessutom har jag och Jonas spånat ang lägenhet till hösten, iom att vi sökt högskolor i samma orter vore det ultimat att ha en trea tillsammans. Varsitt sovrum och ett vardagsrum. Detta mina vänner, kommer bli ett bra år.

Hemtjatad, påtjatad om att jag inte kan vara veg längre för att jag är så trött hela tiden. Konstigt att jag sitter och noddar kl 19 när man klev upp 6.30 och sen spenderat HELA dagen med en skrikande klass? Not so much va? Tydligen beror allt på att jag e veg och ej får i mig någon näring MEN DE FATTAR JU INTE. Less. Så jävla less. Tänker sova.

Något jag i stort sett alltid får höra när jag säger till en vegan att jag är lakto-ovo-vegetarian är:
Men du äter mejeriprodukter, det är ju värre!!
Tro mig, jag vet. Jag intalar mig själv att jag äter så oanimaliskt som jag kan, för det är inte lätt. Min familj är inte jätteöppen för en oanimalisk kost så de vill inte lägga mycket extra pengar på att köpa soya/havre-produkter istället för mejeriprodukter. Jag är inte hemma supermycket heller, bor i stort sett hos min kompis i Sandviken, vilket leder till att jag köper en del mat själv. Men som vissa av er vet så har jag inget fast jobb nu = ingen fast inkomst.
Men ja, ibland när jag har druckit ett glas mjölk så får jag ångest. För jag vet hur hemskt mjölkkossorna har det. Jag vet hur hemskt kycklingarna har det, ändå äter jag ägg ibland.
-------------------------------------------
Jag är också tyvärr väldigt kräsen i mat. Är inte jätteförtjust i grönt, så det är lättare för mig att leva på halvfabrikat. Vilket leder till mycket qourn, som innehåller ägg, tyvärr. Jag kan inte äta för mycket soya, min mage gillar inte soya alls tyvärr. Så om jag skulle försöka leva på sånt som är HELT oanimaliskt så skulle min kropp säga ifrån rejält samt att jag inte har råd med en sån kost just nu. Jag gör mitt bästa och ångesten ekar i huvudet när jag rör animaliskt.
-------------------------------------------
Har ni något bra veganskt recept som inte kostar skjortan, PM:a mer än gärna, jag är öppen för att testa det mesta!

Bad mamma handla massa nyttigt och vegetariskt åt mig när hon var och storhandlade idag, VILKET HON GJORDE = NICE.
Så imorgon ska jag göra en massa jäkla produktiva grejer.
Som tex:
Städa rummet REDIGT
Göra matlådor i exakt rätt gram och mängd
för jag börjar gymma nästa vecka och vill inte få panik över kosten när jag väl sätter igång.
tvätta alla mina kläder
Baka morotskaka åt mamma

---------------
Nu jävlar hörni! Fast jobb från och med Måndag, gymmande med världens aggressivaste PT från och med Tisdag.
Nu jävlar mina vänner, nu kör vi.

1. Vad gör du nu? Ligger i sängen och spelar HS
2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex? Sex
3. Vilken var den senaste filmen du såg? Guldkompassen
4. Har du bra självförtroende? Nja
5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? Dansa i skogen
6. Nämn tre saker på din att-göra-lista? Fixa belastningsregister, that's all
7. Beskriv ditt drömutseende? Riley Reid
8. Skriv namnet på någon du ser upp till? Mamma
9. Någon du har kysst? Linnéa
10. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja
11. Den du senast sov över hos? Linnéa
12. Vem skrev du senast med på Facebook? Emil
13. Är du nöjd med din profilbild på Facebook? Jodå!
14. Vad väljer du, godis eller chips? Chips
15. Pinsammaste minnet från skoltiden? Blött igenom byxorna typ?
16. Hur uppvaktar man dig? Inte jättelätt
17. Har du rykten efter dig? Haha jo:)
18. Din absolut sämsta egenskap? Separationsångest
19. Din bästa egenskap? ;)))
21. Vad stod det i ditt senaste sms? Jag saknar dig redan för mycket.
22. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? Sebastian
23. Kan man vara vän med sitt ex? Ja
24. Har du kysst en kompis? Jajamen
25. Hur ofta dricker du alkohol? Varje helg ca
26. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger? Idioter!!!:(((((
27. Vad hatar du? Mig
28. Hade du kunnat ha distansförhållande? Tror inte det
29. Vad handlade din senaste dröm om? Att jag lånade Kevins strumpor
31. Hur lång är du? 172
32. Vilken är den bästa svenska filmen? Fucking Åmål
33. De bästa svenska skådespelarna? Öh
34. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight? Ingen
35. Ditt humör för tillfället? Lite grinig
36. En vacker person? Linnéa
37. Har du instagram? @gittvn
38. Vem kramade du senast? Jonas
39. Vem träffade du senast? Jonas
40. När slog du dig senast? Igår
41. Någon du vill träffa? -
42. När grät du senast? Igår
43. Sminkar du dig varje dag? Ne
44. Vem är du mest lik, mamma eller pappa? mamma
45. Är du helsvensk? Trore
47. En artist du inte gillar? Gunther
48. En artist du gillar? Elliphant
49. Vad är det bästa som hänt dig? Tbh min katt
50. Vad vill du bli när du blir äldre? död

Jag kom till Teneriffa med skyhöga förväntningar. Detta skulle bli ett genombrott, här skulle jag blomstra, med ett gäng med samma ambitioner! Tjäna feta cash, sola hela helgerna, träffa nya människor, dansa till solnedgången och dricka billiga drinkar. Men allting rasade redan dag två. Det fanns inget gäng, den enda i min ålder var min rumskompis, vi var ganska olika. Vi gick otroligt bra ihop ändå, men det var inte som jag trodde. Resten av "gänget" var tanter på 35-60. De flesta med alkoholproblem dessutom. Efter en vecka hade min chef gjort sitt första närmade mot mig och efter en månad hade ägaren av företaget det också. Jag gick i bitar. Jag blev destruktiv, tjänade inga pengar, åt ingen mat, grät hela tiden. Jag drack minst 4 vodka-drinkar om dagen och vissa dagar var jag fortfarande onykter på jobbet. Jag hittade inga likasinnade som mig, förutom våran sista rumskompis som tyvärr stack efter bara en vecka - vilket dock är fullt förståeligt.
Jag är så besviken. Jag trodde att Teneriffa skulle bli mitt rehab. Jag kan inte säga att jag ångrar det till hundra procent men inte heller att jag är glad över att jag åkte dit.

Har sökt 23 jobb utomlands, jag skiter i Emmaboda, högskolan, allt, jag tänker fly nu.