Hotties blogg

PÅ söndag ska man t kyrkan, badass gänget från plugget kmr för å lyssna på l å shit. ja jobbar i kyrkan som kaffekokerska, d älskar å se mig där :)

jag är en rebell. jag gör inte som jag blir tillsagd, jag går inte på vad de säger till mig, jag går inte med på att vara värdelös, jag vägrar gå med på termerna de använder för att bilda mig. jag vägrar finna mig i tystnaden. jag vägrar låta dem stoppa mig från att älska de jag älskar och jobba för en fri värld! aldrig!

Jag önskar att jag hade någon att älska på det sättet jag gör. Jag gör vad som helst för den som älskar mig, den personen betyder ju så mycket! Jag kan inte vara ensam, jag orkar inte det! När jag hade honom, då fanns det alltid någon där som förstod och backade upp mig... Ingen annan har brytt sig som han gjorde, och nu är allt... bara... borta!? Hur gick det till? Tre daar innan sa han att han älskade mig, och sen dumpar han mig sen? Han sa så många grejer som gjorde mig så sjukt glad, han fick mig tänka att jag var någonting, allt han sa försvann med honom!? Kan inte jag bara släppa taget i såna fall? Varför ska jag såra mig själv på det här dumma sättet! Han kommer ju aldrig tillbaka! Jag är inte värd honom, så varför fortsätter jag för? Hur onödigt som helst hallå! Kan inte någon radera mina minnen? Ta bort känslan av ensamhet? Jag är bara så dum!

Om jag får en pojkvän eller flickvän som röker bryr jag mig inte, jag blir bara ledsen över att min pojkvän/flickvän tar livet av sig på det långsammaste sättet. Är hen en tjuv bryr jag mig inte, hen ska se att jag också kan vara en tjuv när hens hjärta inte längre är där det ska vara, för det är jag som håller det högt stoltare än någonsin! Jag bryr mig inte om hen dricker, för det blir riktigt rolig när hen springer in i en lyktstolpe efter mig när jag hällt ut giftet. Är hen ett badass, så bryr jag mig inte. Det är ju ingen annan som har med hans bak att göra förutom han själv? Jag bryr mig inte om hen är en flykting, jag flyr gladeligen härifrån. Jag bryr mig inte om att hen skolkar, hen skaffar sig ju bara mer tid åt att tänka ut en plan för att rädda mig från matten. Jag kommer inte bry mig om hens utseende, kärleken ser ju med själ, inte med öga.

Åh vad härligt! En dag kommer regnet falla för Sverigedemokraterna! En dag kommer städer fritt bli nerbrända! En dag kommer vissa föräldrar skämmas! En dag kommer vi begrava människor utan namn! En dag kommer hundar yla sånger! En dag kommer kompanier förlora sina krig! En dag kommer folk be för tomma lögner! En dag kommer man höra trummor! Protester kommer krossa linjerna och hitta sin skatt bakom dem! Flaggor kommer sitta kring männen och plastväskor kommer hittas på monument! Alla ni som drömmer om samma saker kommer njuta av det! Njuta av sekunden då anarkin börjar!

Åh vad jag avskyr vädret! A ja, det ska bli regn snart... då blir jag nog lite gladare. Speciellt om det börjar åska...

Det finns så många citat och ordspråk av det här. Ett utav dem är "du måste ha någon att älska medan du letar efter någon att älska", men jag tycker det låter lite slampigt. Jag tror på själsfränder, att det finns någon för alla. Vi människor är flockdjur, vi kan inte vara helt isolerade! Det finns ett ordspråk jag älskar, som stämmer så mycket in på det jag tror: "Vi har två händer för att hålla med, två ben för att gå med, två ögon för att se och två öron för att höra. Men varför bara ett hjärta? Därför att det andra gavs bort till en annan och det måste vi försöka hitta." Det är därför jag inte kan vara helt ensam. Jag behöver ett hjärta som reparerar mitt eget, som med DNA.

Förr skulle vi kollat på film här. Vi skulle ligga och mysa och sktatta åt komedin vi skulle se. Han skulle viska snällasaker till mig om hur vacker och underbar jag är för honom. Han skulle kalla mig din ängel ,och kyssa mig som om det vore sista gången för att han tycker jag är härlig. Han brukade gosa in sig som ett barn som sökte skydd hos mig. Det var jag som söke det. Jag sökte efter någon som vaqr fin och snäll och som inte lekte på mina känslor som de andra som jag tyckte om. Och när jag äntligen fick honom, trodde jag verkligen på vad han sa. Men det stämde inte det heller. Han ljög, precis som dem andra, och nu gömmer han sig för mig, som om jag vore Godzilla. Folk ser på mig så, ser ner på mig trots att jag är så stor person. Man uppskattar mig inte, man tycker att jag är dum i huvudet och sen stämplar man mig som värdelös för att jag är annorlunda. Han skulle varit här nu, han skulle älska mig och säga att han alltid skulle stanna. Men det löftet svek han som de andra. Jag har bara verkligheten kvar, han var bara en dröm jag så hemskt gärna velat skulle vara sann... tydligen är jag bara värd bröstfixerade idioter...

När jag kommer till skolan är jag ett mobboffer. När jag kommer hem är jag en rövslickare. När jag träffar en kille är jag en slampa och när jag träffar mina vänner är jag värdefull. Lite omtumlande va?

Jag tycker inte om romanser. Jag ser hyfsat seriöst på relationer. Liksom alla andra gör ju som dem vill, det bryr jag mig inte om. Men personligen tycker jag att romanser är att leka med något känsligt. För det första kan den andra bli lidande av ens sätt att tänka, ett krossat hjärta är inte lätt att limma ihop igen. För det andra, tycker jag att det är som att skända kärleken! Om man ändå vill ha en romans tycker jag att man ska söka upp någon som är ute efter det. Jag söker mig aöltid efter ett seriöst förhållande. Jag vill inte skända något så heligt som kärlek genom att spela spel och öeka! I en relation ska man leka, det ska ju vara roligt och, det köper jag. Men att man spelar efter kärlk som inte finns där? Lika bra att skaffa en låtsaskompis och pröjsa efter en hora av nåt slag...