Nature's Law

Det är bara naturens lag. Att den perfekta kommer till mig, älskar mig mer än någon annan, säger snälla saker till mig tills jag tror på det. Egentligen är allt han bara en enorm lögn, men jag tror inte på det. När jag äntligen öppnar dörren, bara en liten smula, då slår han. Han kastar in en bomb av allt det smärtsamma han vet att jag inte tål. Låser igen dörren och rusar iväg med nyckeln. När den sprängs tror jag inte å det heller. Men när lappar av sanning börjar singla ner på mitt hjärtas golv fattar jag äntligen att det bara var ännu ett fel. Att jag är menad att älskas och lämnas om och om igen tills jag inte klarar mer. Men jag ger mig inte. Han som var så snäll, han kan väl inte hata mig så mycket? Jag blir hans vän, han ignorerar mig, för att sedan låta mig se hur länge jag klarar av det. När jag konfronterar tystnaden sårar han mig igen, och jag får till slut nog. Varav jag kastar sanningen i ansiktet på honom. Säger som det är. Att han hatar mig. Att allt bara var lögner... Varav idioten svarar med att försöka dunka i mig resten av alla lögner. Han är en underbar vän men... Jag vill inte minnas allt han en gång sa. Det mesta stämmer ändå inte.