Right Here in My Arms

Förr skulle vi kollat på film här. Vi skulle ligga och mysa och sktatta åt komedin vi skulle se. Han skulle viska snällasaker till mig om hur vacker och underbar jag är för honom. Han skulle kalla mig din ängel ,och kyssa mig som om det vore sista gången för att han tycker jag är härlig. Han brukade gosa in sig som ett barn som sökte skydd hos mig. Det var jag som söke det. Jag sökte efter någon som vaqr fin och snäll och som inte lekte på mina känslor som de andra som jag tyckte om. Och när jag äntligen fick honom, trodde jag verkligen på vad han sa. Men det stämde inte det heller. Han ljög, precis som dem andra, och nu gömmer han sig för mig, som om jag vore Godzilla. Folk ser på mig så, ser ner på mig trots att jag är så stor person. Man uppskattar mig inte, man tycker att jag är dum i huvudet och sen stämplar man mig som värdelös för att jag är annorlunda. Han skulle varit här nu, han skulle älska mig och säga att han alltid skulle stanna. Men det löftet svek han som de andra. Jag har bara verkligheten kvar, han var bara en dröm jag så hemskt gärna velat skulle vara sann... tydligen är jag bara värd bröstfixerade idioter...