Politiskt inrikta ungdomar, dem dör fan aldrig ut.
Allt jävla tjat om PK, feminism, Sverige Demokrater, sossar och moderater.
Vänster, höger, center, framåt och bakåt.
Fan, jag tycker allt jävla politik snack är så avtändande.
Och när det kommer till feminister så har jag inget emot dem så länge dem inte
klankar ned på mig. Jag är inte sexistisk i allmänhet, men ibland finns det tillfällen
då skämt och uttalanden passar så fint in.
Jag stödjer många feministiska åsikter, eller en kanske. Jämställdhet.
Sen skiter jag i allt.
Strövar omkring på Emocore och till min förvåning är jag jätte ytlig och sitter och
slänger ur mig kommentarer om folk jag besöker.
''Neh, inte så snygg.... Mjaa, för tråkig presentation..... men fyfan, hon är ju bara äckligt söt!''
Jag är lite av en douche, men jag är iaf inte öppen om det mot just dem jag är ytligt mot så här i
min ensamhet en torsdags morgon innan jag ska tömmas på blod.
Endast för att veta hur mina blod värden är och kanske få veta varför jag är så otroligt
jävla sjuk hela jävla tiden!
Well, det är sol ute så jag ska ta en lugn promenad upp till HVC, kanske träffar fula männiksor
på vägen. För hur mycket än folk försöker övervinna mitt självförtroende så kan dem inte.
Människor suger och det finns bara ett fåtal som jag gillar.
Resten är okända, dumma och fula tills motsatsen bevisas i bekantskap!
Möttes av en tanke baserad på en dröm.
Dock en dröm baserad på verkliga händelser.
En vän till mig tjatar om hur tjejer verkar falla på knä inför mig och att jag hittar
kärlek bakom varenda hörn. Men han är inte mig, och han vet inte om vad jag går
igenom varje gång jag närmar mig folk. Speciellt tjejer som kanske visar minsta lilla
intresse.
Jag blir rädd, jag tänker tillbaka på alla skada jag har ställt till med.
Det finns inget i världen som skrämmer mig mer än tanken på kärlek.
Lyckligt lottade flickor och pojkar finner kärleken positiv och upplyftande.
Jag är rädd för att bli kär på riktigt, jag är rädd för att bli sårbar.
Jag kan inte bli kär i någon om jag inte litar på personen.
Men det finns tiotal stadier av tillit som man ska sortera ut för att hitta den typ av
tillit som appliceras till kravet för att bli kär.
Jag överanalyserar, men det är de som håller mig säker.
Skyddad och stark.
Jag kan vara en uppriktig och ärlig vän som gör allt i min makt för att finns till som stöd,
men jag är inte pojkväns material. Inte nu, inte i morgon, inte på ett jävla långt tag antar jag.
Jag är nog bara rädd.
Så Moa höll mig vaken till klockan sex i morse och jag blev sovandes till fyra tiden. Köpte munkar och cola som blev men hälsosamma frukost.
Låg i sängen hela dagen och tog mig ned till stan och lekte med Alex ett tag på kvällen.
Vi kollade på Bob's Burger och tog en tur ned till city för lite läsk.
Någon äcklig hispter brat kom upp bredvid mig och frågade varför mitt hår var blått.
Jag var trevlig och sa att jag trivdes i det. Han frågade vilken skala på ett till tio om hur snygg jag tyckte att jag var. Tio såklart, sa jag.
Han blev lite förolämpad och sa att jag kan ju inte få ligga så som jag såg ut.
Jag skrattade hånfullt och sa: Mer än du kan tänka dig, plutten.
Då försöker idioten fälla mig, så jag gav han fingret och promenerade vidare.
Jag tror inte han var den typen som verkligen ville bråka.
Hade inte heller velat, vill hålla mig fin inför min snabb träff med Moa på lördag eftermiddag och söndag kväll. Och slagsmål är så jävla barnsligt egentligen, han tycker som han tycker. Jag har rätt att ta åt mig, och eftersom han försökte fälla mig var jag lindrig och gav fingret.
Well well, nu inväntar en till natt utan sömn med Moa :D
Ibland kan jag börja le som ett fån när jag tänker tillbaka på tiden då jag låg på en tunnmadrass och sov varje natt. Jag klättrade ut genom fönstret ut på balkongen och rökte för att gå genom TV-rummet och väcka mamma var inte uppskattat då hon jobbat natt.
Hur jag kunde gå upp mitt i natten ändå och ställa mig och rosta mackor i stekpannan i smör och curry sedan steka ägg och bacon att pynta mackorna med.
Mamma kunde vakna mitt i natten och koka kaffe och göra mig sällskap sedan gick vi till vardera säng/madrass och sov natten ut för att sedan göra i ordning småbarnen inför skola och dagis på morgonen.
Fan, det var tider.
Saknar fan livet med min mamma, men det är som ett det livet är omöjligt att uppnå i dagens läge.
Jag kommer aldrig få vara med min bästa vän och min älskade mor som jag var förr.
Inge mer sena kvällar med kaffe och snack om världsliga saker.
Äh, så blir jag allt för sentimental. Godnatt swaggsters!
Jag hatar verkligen #yoloswag, men det är det enda jag kommer på som titel.
Meeh, whatever!!
Gubbar i backen med GoPro kameror på hjälmen, kan inte ens åka ordentligt.
Glider över hoppen som småbarnen.
Rika jävlar som spenderar pengar på en kamera för att skryta om att dem åkt över gupp utan att
lämna marken. 40 årkris i en låda, eller på ett per skidor.
