Jag vet ingenting.

Jag vet ingenting längre.
Varken hur jag mår eller hur jag känner för vissa saker.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill inte gå runt och inte veta någonting.
Det finns jämt saker som får mig att vara nere och det finns alltid saker som inte får mig vara nere men på sätt och vis så stannar jag mitt i mellan någonstans.
Jag hatar att jämt få återblickar på saker som har hänt men det är ingenting jag kan rå för.

Jag blir orolig när du dricker.
Jag hatar verkligen när du dricker för jag får blickar på vad som hände en gång och det är sjukt jobbigt.
Jag påstår inte att du inte får dricka för det är ditt beslut men jag vill att du ska kunna kontrolera mängden du dricker. Jag vill verkligen inte se dig sjukt full för jag är rädd att saker kommer hända.
Och jag vet att du säkert tror att jag inte litar på dig till 100% när jag säger det här men när du verkligen är full så vet jag inte om du kan kontrolera dig. Jag ber bara om att du ska ta det lite lugnt med drickandet, kanske inte dricka så mycket. Men som sagt så är det ditt beslut så det är helt upp till dig.