Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med mamma
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Milkshake
Musikstil:
Pop
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2016-07-17
Jag är en av de få människor som är med om en levande fanfiction. Det är något många drömmer om och blir avundsjuka på, men som man ångrar när man är med om det.
För er som inte vet är en "FanFiction" en berättelse om ens idol. Det kan handla om övernaturligt till romans. Det är helt enkelt något man skriver och drömmer om på sätt och vis. Det är något jag som person började med i tidig ålder. Jag är en av de som levt på att skriva fanfictions och drömma om mina idoler. För många idoler har jag.. En riktig fangirl!
Jag har alltid älskat pojkband och haft mina gillande känslor på en i varje grupp. Jag har skrikit, gråtit och varit allmänt "fangirl" sedan jag föddes stort sett. Mamma lyssnade på pojkband när jag låg i hennes mage, och jag blev matad med det efter födseln. Jag har alltså aldrig varit intresserad av barnlåtar. Som 4 åring pussade jag tvn då jag var "kär" i Mark i Westlife. Jag blev även intervjuad på dagis där jag fick frågan "Vad gillar du för musik?". Såklart svarade lilla Mudcake "Westlife" medans de andra barnen svarade "Emil" "Pippi". Jag kommer alltid vara en pojkbanstjej.
Jag började skriva min första fanfiction när jag precis lärt mig skriva. Och det utvecklades med åren och än idag har jag fanfiction i mitt huvud. Dagdrömmer hela tiden om saker jag drömmer om ska se. Jag kommer alltså alltid vara lite av en författare.
För inte sålänge sedan hamnade jag i en situation som för min del var chockerande och overklig. Jag var huvudroll i en fanfiction som var levande. Än idag sitter jag med tårar på kinderna och tänker tillbaka på vad som egentligen hände. Efter att ha åkt till huvudstaden för att få se ett band jag älskat sedan yngre ålder så blev det en annorlunda resa. Jag hamnade på samma hotell och kom närmre en av medlemmarna. För stunden tänkte jag inte på vad jag gjorde. Jag var lycklig och helt inne i den så kallade fantasi världen. Nu efteråt slår jag mig själv i pannan och undrar vad jag tänkte med. För jag Mudcake har en chans på en kille som bor tusentals mil ifrån och som dessutom är artist? Nej, det har jag inte. Men det trodde jag för stunden. Allt var perfekt, både innan och efter deras spelning. Jag somnade med ett stort leende på läpparna och mådde otroligt bra. Men dagen efter vände allt. Efter att ha planerat att säga adjö på morgonen vid frukosten, blev det mer ett "Dem har lämnat hotellet". Där slutade det. Och lilla lyckliga Mudcake vände till ledsna lilla Mudcake. Än idag kan jag ibland gråta om jag väljer att kolla på videor, bilder på detta band. Men.. man som potatis måste inse att chansen ligger på 0.
Att drömma om sin idol är det finaste som man kan göra om man väl är som mig. Det blir ännu finare när man får träffa denna person och umgås. Men när ens känslor blir intrasslade försvinner lyckan. För då är man fast och när det då inte blir som man tänkt så blir man förstörd. Därför måste man vara försiktig.
Men lilla potatisen Mudcake är stolt över att hon fick chansen. 19 åriga Mudcake ler!
Japp.
Jag är en tjej som började med sociala medier i tidig ålder. Jag hade min första sociala media när jag var 9 år gammal. Det var Lunarstorm och Kamrat jag började med. Redan som 10 åring förstod jag vilka äckel det finns runt om på nätet. Gamla gubbar som vill ha små barn i säng, för att dem anser att ju trångare man är desto skönare är det. Men något dessa gubbar inte förstår är att detta barn kommer skrika av smärta för att något trycks in och förstör. Så vet inte hur dem tänker. Jag har alltid haft kunskap om hur människor är, vilket har gjort mig till idag inte lita på någon.
Jag sitter idag som 19 åring på sociala medier och får dagliga kommentarer från killar och frågor. Det kan vara hur gulligt som helst till hur sexistiskt som helst. Men det är alltid något människor på sociala medier förväntar sig av en om man är singel. Det börjar oftast med frågan "Är du singel?" och där ska man inte behöva ljuga för att inte bli klängd på. Direkt därefter kommer antingen en fakta text om denna person och att man borde ses eller ett "Vad bra" vilket i det fallet betyder att hen kommer att fortsätta skriva för att hen vill ha något av en. Antingen sex eller förhållande(utan känslor). Men jag är en tjej som inte är sökande. Jag är inte ute och "söker" efter en kille då det inte är något jag har intresse av. Jag bryr mig inte om jag får någon i mitt liv eller inte och pågrund av att min trust nivå är på 0 så kommer det bli otroligt svårt för mig att släppa in en kille i mitt liv.
Jag svarar med ett självklart "Jag är inte sökande." och får då som svar "Det är alla singlar. Du behöver en man i ditt liv". Det behöver kvinnor absolut inte. Jag som kvinna behöver inte en man i mitt liv, vad ska man behöva dem till? Att klippa gräsmattan? Det kan jag själv göra. Så jag förstår inte deras logik. Är det sex? För jag kan få mig själv att njuta utan problem. Detta kommer även till tjejer som då svarar "Kom igen! Du ljuger bara ;) " och äcklar sig. Jag är bisexuell och har inget emot flörtande tjejer, men båda typerna är rent av idioter bara det att kvinnor förstår till en viss del mer. Men för människor så måste jag vara sökande. För det är alla om man är singel. Då är jag isåfall sökande efter ett singelliv.
Kan inte folk bara acceptera "Jag är inte sökande." och gå vidare om dem är så desperata? Jag är inte på sociala medier för att jag vill ha kille. Jag är absolut inte där för att jag vill ha ligg. Utan som det står i min profil vilket ingen läser; så är jag ute efter sociala folk. Crazy right? Jag må vara nätets galnaste person som inte är desperat efter något. Kan folk chilla.
Nämen goddagens allt folk!
Inte för att någon ens skulle läsa detta, men får väl skriva till mig själv och till datorn? wtf.
Jag är feminist. Haha inget förvånade Emma!
Jag hatar inte män vilket alla anser att jag gör om jag säger att jag är feminist. För då är jag en sådan person som gnäller över kvinnliga rättigheter och att män har sådan tur hela tiden och att män är skit. För feminism handlar ju om att hata män och att gnälla över dem för att man inte har något liv.
Well.. den som då har fått det för sig kan ju ta och bajsa ut all sin skit.
Extremismer hatar män, står för kvinnliga rättigheter och annat som är extremt. Alltså extremism. Det är dem som förstör för feminister, det är dem som gör så att alla hatar oss feminister. För dem säger att dem är feminist men hatar män. Men guess what: Är man feminist så hatar man inte män.
Feminism står för olika och betyder olika för varje individ. Så varför inte berätta vad det betyder för mig? För mig står Feminism för rättigheter, jämnlikhet och frihet. Feminism kanske har "feminim" i sig. Men det står även för mänskliga rättigheter såsom kvinnliga rättigheter för mig. Jag tycker att alla ska behandlas lika oavsett kön, ursprung, läggning, osv. Det är feminism för mig. Och när då idioter (ursäkta språket?) kommer och försöker rätt-tala mig om att feminism handlar om att gnälla och hata på män så kan jag inte mer än skratta. Det är extremismer ni mött era tröga..... sorry.
Jag är trött. Jag hatar inte män, vad jag däremot hatar är rasister och alla slags idioti grejer folk har för sig. Ni förstår vad jag menar lite. I'm tired.
Vi ska kunna gå ut som feminister utan att få hat för att vi står upp för människors rättigheter. Godnatt!