Hopp kan ta sig

Trodde att du skulle förändras när vi fick den "paus" som du så himla desperat behövde ifrån mig.
Jag va till en början osäker på att du verkligen skulle gö det , men du verkade så mkt gladare o mer positiv när jag flyttat, jag hoppades på att det skulle hålla - tills jag insåg varför du egentligen är gladare.
Börjar mer o mer inse att du ville inte ha n¨n jävla "Paus" , du ville bara bli av med mig så du skulle få ett mindre problem ut ur ditt liv.
Du är gladare idag för att du inte behöver ta hand om ditt "känslomässiga vrak" till dotter, du behöver inte längre lägga ner nån energi på mig på samma sätt som du va så illa tvungen att gö när jag väl va hos dig.
Men om du nu är så himla glad o lättad över att jag är ett problem mindre i ditt liv så kan du väl va det då! men Snälla , kom inte till mig med dina klagomål på hur jag ska hantera situationer elr hur jag ska känna, du aldrig haft rätten o gö det men än mindre nu !!!
Du är så jävla falsk, jag trodde verkligen på att du gjorde det för att vår relation skulle bli något närmare "normal" men jag hade så jävla fel !!!
Jag kmr aldrig låta mig själv hålla hoppet uppe för dig, jag vet att det kmr du så himla fint få mig att ångra, som du gör varje gång !