Riktigt namn:
Jennifer Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2014-07-10
Det löser sig, det är vad de flesta säger just nu...
Jag menar inte att låta oförskämd elr nått men när kommer det lösa sig??
Jag fortsätter hela tiden med att försöka att tänka så positivt jag kan, för mitt eget bästa, men just nu äre nått heela tiden som dyker upp så fort något börjar gå som det ska!
Jag är inte den som brukar prata om saker som är jobbigt frivilligt, men jag hoppas verkligen att allt kan börja plana ut så man slipper rasa ihop stup i kvarten, har lixom ingen energi till det längre!
Med andra ord så känns det som att jag är väldigt mentalt redo för lov !!
Fy fan va minnen kan gö ont, alla händelser som man gått igenom spelades upp i huvudet när jag hörde denna låten.
Jag är glad att jag idag kan säga att jag är glad över att jag lever, trots motgångar så är jag ändå väldigt glad att jag helt ärligt sagt överlevde och att livet på ett sätt ändå har vänt sig.
Vet att det har blivit mkt inlägg på sista tiden, mest negativt innehåll o ber om ursäkt i förväg men är typ här jag kan skriva ur mig lite utan att faktiskt få skit för det.
Jag börjar få svårt att hålla "pokerface" uppe nu.
Jag hatar att jag inte klara av o tackla detta bättre än vad jag kanske borde kunna gö men det går inte.
Jag klarar inte det här falska spelet o än mindre att få skit för minsta lilla, även om jag inte ens gör nått som du är inblandad i så hittar du alltid ett sätt att klaga på mig o säga att jag kan bättre elr ett sätt att bara trycka ner mig på.
Jag vill inte ta emot det längre, jag kmr inte orka ta emot din skit.
Du valde bort mig en gång o kmr aldrig att få chansen att "få" tillbaka mig, speciellt inte pga av att du ska få pengar elr slippa va ensam.
Har du en gång valt bort mig så får du skylla dig själv om du ändrar dig, det är allt för sent för att vi ens ska försöka att bygga upp en sund/normal relation.
Orkar inte med ditt spel med andras känslor längre.
Efter att ha spenderat i princip en hel dag med min pappa o lillasyster känner jag mig helt ärligt tom.
Jag älskar att jag idag kan spendera tid med min lillasyster på det sättet som då kallas "normalt".
Men det jag däremot inte klarar av är detta falska som pågår mellan både mig , pappa & min s.k. styvmamma.
Visst , jag har inga problem med att fejka ett leende, är nått som jag är ganska van vid nu, men när det kmr till den gränsen att man verkligen känner sig obekväm o näst intill äcklad av det falska "spelet" som pågår , då är det inte så himla enkelt att hålla masken uppe längre.
Känner att det enda som får mig att hålla den uppe just nu är för min lillasysters skull.
Om jag inte gör det , kmr hon oxå bli drabbad av ännu ett jävla drama och det vill jag inte utsätta henne för, samtisigt som jag känner att jag måste göra nått rätt för mig själv nån gång.
Känner mig helt känslomässigt slut just nu, det går verkligen framåt ..... X_X
Är trött på era falska spel som ni håller på med.
Kunde ni inte sagt från början att ni ville att jag skulle flytta så ni kunde få det bättre ?
Det skulle faktiskt vara bättre att höra er säga det ärligt , öga mot öga, istället för att man ska få räkna ut det själv o sedan stå ut med båda era falsa spel som ni håller på med !
Är så trött på att bli behandlad som om jag inte betyder något alls, efter flera år av den behandlingen så börjar man fundera mer o mer på att det är sant.
Orkar inte lixom inte låtsas att det inte berör mig, för det gör det, även om jag kanske inte visar det framför er så gör det förjävligt ont!
Tänk att man hinner inte ens komma hem innan det är nått igen med dig ?!
Jag kan inte ens få vara ifred med vänner utan att du alltid på nått sätt ska komma o hitta nått o trycka ner en för ?!
Man skulle vilja ha en jävla lugn dag - vilket inkluderar utan ditt jävla gnäll o antydningar till att jag inte är bra nog.
Att jag inte gör bättre ifrån mig.
Jag försöker att hålla pokerface men känner att mitt tålamod som jag alltid haft börjar rinna över kanten snart.
Kan du seriöst inte va glad att jag inte är en som slänger bort mitt på droger o allt sånt ( no offense ), nä då ska du komma med minsta lilla som du inte tkr är bra nog, elr jag borde gjort annorlunda ?!
Jag försöker att gö så att du nån gång kan bli nöjd över den jag är men jag börjar inse att ju mer jag försöker desto mindre lyckas jag av nån anledning.
Trodde att du skulle förändras när vi fick den "paus" som du så himla desperat behövde ifrån mig.
Jag va till en början osäker på att du verkligen skulle gö det , men du verkade så mkt gladare o mer positiv när jag flyttat, jag hoppades på att det skulle hålla - tills jag insåg varför du egentligen är gladare.
Börjar mer o mer inse att du ville inte ha n¨n jävla "Paus" , du ville bara bli av med mig så du skulle få ett mindre problem ut ur ditt liv.
Du är gladare idag för att du inte behöver ta hand om ditt "känslomässiga vrak" till dotter, du behöver inte längre lägga ner nån energi på mig på samma sätt som du va så illa tvungen att gö när jag väl va hos dig.
Men om du nu är så himla glad o lättad över att jag är ett problem mindre i ditt liv så kan du väl va det då! men Snälla , kom inte till mig med dina klagomål på hur jag ska hantera situationer elr hur jag ska känna, du aldrig haft rätten o gö det men än mindre nu !!!
Du är så jävla falsk, jag trodde verkligen på att du gjorde det för att vår relation skulle bli något närmare "normal" men jag hade så jävla fel !!!
Jag kmr aldrig låta mig själv hålla hoppet uppe för dig, jag vet att det kmr du så himla fint få mig att ångra, som du gör varje gång !
Insåg just att det är i princip första gången i hela mitt liv som jag o min far ska göra något som verkligen är både meningsfullt inför min framtid men oxå för vår relation, ska bli intressant o se hur detta kan gå :3
