>.<

Att höra din röst i detta läget är det som får mig att dras tillbaka dit jag en gång försökte fly i från.
Du förväntar dig att jag ska kunna släppa det förflutna och behaga dig precis som förr.
Du förväntar dig att jag ska vara något jag inte är och dessutom aldrig kommer att vara.

Är trött på att du inte kan respektera att även om jag förändrats en del till det positiva så kommer det negativa alltid ligga och tränga i bakhuvudet.
Är trött på att du går med på andras falska spel och kontrollbehov.

Är det verkligen så svårt att du själv inte kan göra det du förväntar dig att jag ska ?
Är det verkligen så svårt att inse, inse att av flera år av destruktiv bergochdalbana, att jag kanske verkligen behöva den här pausen för att försöka hitta mig själv innan jag gör några beslut överhuvudtaget.
Är det verkligen så svårt att förstå att vissa sår kommer aldrig läka, inte ens med tiden.