- titel -

Det är mörkt i mitt rum.
Väggarna flyttar på sig, kommer närmre.
Rummet blir mindre och mindre, mörkare och mörkare.
Det finns inget jag kan göra.
Paniken kryper inpå, det känns som insekter.
De gräver sig in under huden.
Långsamt, skoningslöst.

Jag drar naglarna över min nakna hud, det krälar där under.
Måste få ut dom, måstemåstemåste.

Väggarna är nära nu, för nära.
Paniken lyser igenom mina uppspärrade ögon.
Vill härifrån.
Långt bort härifrån, det är inte säkert här.

Jag tar spjärn med fötterna, försöker fly.
Men det tjänar inget till.

"Du vet väl att du inte kan fly?
Att försöka är meningslöst, du är vår.
Det finns ingenting du kan göra.
Liten och hjälplös.
Inte konstigt att ingen vill ha dig, att alla bara går.
Du är patetisk, lilla flicka."

Det smakar salt.
Ett hav av tårar strömmar ner, över mina bleka kinder.
Jag kippar efter luft men till ingen nytta.
Mitt bröst är ett svart hål.
Kom inte för nära, det förtär dig.
Så som det förtärt mig.

Ett sista försök, ett sista andetag.
Jag faller, allt är svart.
Det är för sent.