Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-10-09
Fyllt 20 för det första! Blivit sambo med min pojkvän, hemma hos hans föräldrar tills vidare men hellre det än ett internatrum för tretusen i månaden när jag ändå aldrig är där och när det mest agerade förråd dom sista månaderna förra läsåret. Så snart flyttar jag in resten av mina saker, can't wait!
Inte nog med det så har vi även adopterat tre små råttpojkar som mitt lilla mammahjärta älskar nått så innerligt, (även om dom är retards).
Känner också att det är dags att börja förbereda för högskoleprov och försöka välja en utbildning, men med den här borderlinehjärnan lär det väl ta 20 år till :)) Okej förhoppningsvis tar det inte mer än ett år så att jag äntligen kan få ha några kommande år planerade så jag slipper bli galen av allt kaos. Skulle vara skönt med garanterad inkomst från CSN kommande åren också då att hitta ett jobb i Stockholm utan erfarenhet och en gymnasieexamen från estetlinjen inte tar en särskilt långt. Kom in på projektåret på folkhögskolan jag går på, fick även mitt studiemedel beviljat idag på morgonen, hurray! Är väldigt taggad på 12 230 kr i utbetalning nu i augusti. Känns skönt att äntligen kunna börja spara ihop till kontantinsats på antingen ett bolån eller en lägenhet så jag och pojken min får ett eget place så snart som möjligt.
Har väl hänt extremt mycket mer sen senast jag skrev men oh well, får väl plåga min blogg med fler inlägg framöver 8)
Så den senaste veckan har jag känt mig lite smått manisk och impulsiv. Med andra ord var det dags för lite förändring, som vanligt i mina sådana perioder. Hittills har jag rakat skallen, gaddat skallen och piercat vertical labret.
Självklart ska jag både bli tafsad i skrevet av ett medelålders äckel som inte kan acceptera ett nej och att vända mig om på toaletten på en bar och se en snubbe som dragit fram kuken och försöker närma sig mig. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK. ARGH, orkar inte ens. Vidriga människor.
Och som om inte det var tillräckligt så tappade jag också min lur på en klubb här i Berlin igår. Var på Matrix, dansade i en bur, hörde DJn skrika "SO HAVE ANYONE OF YOU EVER HEARD OF A MOSHPIT?!" och när man pimplat vodka och jägerbombs är man lite dimmig och svirar ner på dansgolvet sjukt taggad på den här jävla moshpiten, hinner inte mer än ner med fötterna på golvet innan min telefon seriöst blir KNOCKAD (?!) ut ur min bh, sen ser jag den bara glida längre in mellan allas fötter på dansgolvet. Så så vare med den luren.
Mvh lite bitter på den här resan och fett redo att flyga hemåt imorgon.
Ligger äntligen i min säng på hotellrummet i Berlin efter en jävligt lång dag. Extrem nervositet inför flyget = halsa alkohol innan boarding för att sedan inse att man var nervös helt i onödan.. Hade helt och hållet glömt bort hur gött det är att flyga! Hotellet vi bor på ligger relativt mitt i smeten och har nära till ALLT vilket är sjukt nice. Imorgon är det stadsvandring, vi ska bland annat gå och titta på Berlinmuren och jag är så taggad. Hoppas bara att mina ben och höfter inte ger upp innan vi är tillbaka på hotellet igen.
Utöver flygresan har jag också köpt min allra första flaska vin, förälskat mig i en gammal nedklottrat teater och ätit världens godaste sushi. All sushi på bilden + en stor cola kostade 13 euro.. 13 EURO!!! Helt sinnes vad billigt det är med god mat här och det finns så otroligt många olika matställen att man skulle kunna äta på ett nytt ställe varje dag i princip.
Det här är min stad, shit vad förälskad jag är. Om jag fick välja något ställe utomlands att bo på så hade det fan varit Berlin.
Varit sjukt oaktiv här, tänkt skriva flera gånger men har inte blivit av.
Så i torsdags blev jag diagnostiserad med emotionellt instabil personlighetsstörning (aka borderline) med inslag av narcissistisk, fobisk och osjälvständig personlighetsstörning. Utöver detta även depression och pågående utredning av social fobi, OCD, BDD, ätstörning och diverse ångestsjukdomar. Får väl se hur det blir med det. Nästa möte blir att diskutera behandlingsalternativ för att se hur vi ska gå vidare härifrån. Har blivit satt på Sertralin och kommer ev. att få Oxascand längre fram. Vågar dock inte börja med Sertralinet för tillfället så det får vänta tills kaoset i huvudet har lagt sig, det är antagligen bäst så då läkaren först inte ville skriva ut medicin pga hög suicidrisk.
Min psykiatriker uttrycker även oro över alkoholmissbruk då jag blir läskigt labil när jag dricker och har svårt att kontrollera mängden alkohol. Can't blame her efter det som hände i torsdags. (Long story short, var alldeles för full, en liten grej blev en sjukt stor grej, skar mig ganska illa och det slutade med att jag nästan hamnade på psykakuten). Hela grejen är lite som en enda lång blackout, minns bara att det var en jävla massa blod, resten har folk berättat.
Livet känns inte sådär jätte bra just nu kan man väl säga. Det enda positiva är att jag åker till Berlin på torsdag och är borta i 10 dagar. Ska bli så extremt skönt att bara komma bort ifrån skolan och internatet och bara.. ja typ allt.
Det är mörkt i mitt rum.
Väggarna flyttar på sig, kommer närmre.
Rummet blir mindre och mindre, mörkare och mörkare.
Det finns inget jag kan göra.
Paniken kryper inpå, det känns som insekter.
De gräver sig in under huden.
Långsamt, skoningslöst.
Jag drar naglarna över min nakna hud, det krälar där under.
Måste få ut dom, måstemåstemåste.
Väggarna är nära nu, för nära.
Paniken lyser igenom mina uppspärrade ögon.
Vill härifrån.
Långt bort härifrån, det är inte säkert här.
Jag tar spjärn med fötterna, försöker fly.
Men det tjänar inget till.
"Du vet väl att du inte kan fly?
Att försöka är meningslöst, du är vår.
Det finns ingenting du kan göra.
Liten och hjälplös.
Inte konstigt att ingen vill ha dig, att alla bara går.
Du är patetisk, lilla flicka."
Det smakar salt.
Ett hav av tårar strömmar ner, över mina bleka kinder.
Jag kippar efter luft men till ingen nytta.
Mitt bröst är ett svart hål.
Kom inte för nära, det förtär dig.
Så som det förtärt mig.
Ett sista försök, ett sista andetag.
Jag faller, allt är svart.
Det är för sent.