Ett stort steg

Idag tog jag ett väldigt stort steg som jag hoppas kommer leda i rätt riktning. Idag tog jag upp telefonen och ringde till Upplands Väsby psykiatriska mottagning och bad om en utredning för borderline personlighetsstörning. 13 oktober 10.00 ska jag återigen sätta mig i ett kalt och obehagligt rum för att berätta för en helt främmande person om mina psykiska problem och hoppas på att bli tagen på allvar.

Första gången jag gjorde detta var jag 13 år gammal och satt på BUP för att sedan bli avvisad och efter ytterligare ett självmordsförsök och fortsatt självskadebeteende fick jag diagnosen depression med ångestinslag, då var jag 15 år gammal. Det tog två år för mig att våga försöka igen. Nu har det gått 4 år och jag är lika jävla rädd som jag var första gången jag satte foten inne på en psykiatrisk enhet.

Snälla låt det här gå bra, jag orkar inte bli avvisad igen.