Bra liv

Återigen full (och ganska skev för den delen) och vet inte riktigt vad jag ska göra med alla mina känslor och tankar. Det känns som att jag är avdomnad och tom, som att jag är likgiltig inför all smärta och att jag bara förnekar att jag har några känslor alls. Jag vet inte. Jag har ingen aning om vad jag håller på med just nu. Kommit på mig själv oftare och oftare med att tänka att det inte skulle spela någon roll om jag försvann för att visst, människor skulle bli ledsna men.. "As soon as you stop moving, you think the world will stop moving with you but it goes on like nothing's different". Oavsett om jag lever eller dör så kommer alla att återgå till sina vanliga liv så småningom. Jag vet inte varför jag tänker såhär egentligen.

Satt helt söndergråten och uppskuren på bryggan vid min skola för några kvällar sen, det var längesen jag gav efter för att få skada mig själv igen. Jag lämnade alla rakblad hemma och har verkligen försökt men ibland går det verkligen inte. Det blir bara värre trots att jag gång på gång övertygar mig själv om att allt kommer bli okej.

Förstår mig inte på VARFÖR vissa personer kommer in i mitt liv och bara gör mig mer och mer förvirrad. Fuck, jag vet verkligen inte vad jag ska säga eller göra. Det känns som att allt har lett till en återvändsgränd och jag vet inte hur jag ska kunna vända om utan att slå i alla väggar och kanter. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här.