Vila i frid

Minns det som det var igår, när det var du och jag. Du gjorde mig så lycklig och alldeles knäsvag. Du var min första riktiga kärlek och du var en del av mitt liv i 7 år. Det känns så tomt nu när du är borta. Ännu en ängel har tagits ifrån mig.

Kommer ihåg när du cyklade flera mil för att få träffa mig. När du ringde mig på varje sovmorgon jag hade bara för att få prata med mig och oavsett hur gärna jag ville fortsätta sova så kunde jag inte låta bli att svara och höra din röst. Kommer ihåg när vi åkte moppe i Bankeryd tillsammans och när du höll mig i handen medan jag slängde alla mina rakblad på tågspåret för att du ville att jag skulle sluta skada mig själv. Varje gång vi gick hand i hand hem till dig medan vi lyssnade på Nomy. Jag kan fortfarande vägen hem till dig utantill.

Vi var så unga och vi visste knappt vad kärlek var, men på den tiden var du det finaste som fanns och jag kommer aldrig att glömma dig och det vi hade.

Hade gjort vad som helst för att få höra din bil stanna utanför mitt hus en gång till, att få krama om dig, röka en spliff i din bil och bara prata. Fuck vad jag saknar dig.

Vila i frid min älskade Rasmus.