Svartsjuka
Citat från deski:
-------------------------------------------------------------------------
Min poäng var att det är tröttsamt att det ständigt ska värderas upp och ner och hit och dit när det gäller människors beteenden. Det finns grupper av människor som t ex på grund av trauma och olösta konflikter i barndomen utvecklar en icke-förmåga att kunna mentalisera och emotionsreglera. Detta - och en miljon andra faktorer - i sin tur kan ge upphov till känslor så som svartsjuka, som dessutom kan vara oerhört svårt att reglera och kontrollera. En kan aldrig veta vad som ligger till grund för en människas känslor, tankar eller beteenden. Det är förminskande att påstå att svartsjuka är något som en bara kan "jobba på" och ett sånt påstående faller inom samma naivitet som att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig. Min upplevelse är att ingen vill vara svartsjuk, det handlar om otroligt jobbiga känslor. Hade människor bara kunnat "jobba på det" och "nå insikt om hur destruktivt det är" hade inte svartsjuka funnits. Svartsjuka är ofta kopplat till skam och den handlar således verkligen inte om personer som känner de här känslorna inte förstår att det eventuellt kan ha en negativ inverkan på en relation. Tycker bara det är infantiliserande och nedlåtande att ha den synen på andra människor. Så kan vi bara sluta sätta stämplar på andra människors känslor och beteenden tack :D Det är så tråkigt och onyanserat att värdera allt och alla i sin omgivning som antingen bra eller dåligt, rätt eller fel, utan att inkorporera nyans och förståelse.[/i]
Klart att man kan ha insikt i sin partners känslor och beteende - men det betyder inte att man måste acceptera det om personen är toxic mot en. I de flesta fall så utvecklas ett kontrollerande och manipulativt beteende pga svartsjuka och det är inte ett beteende som man som partner måste acceptera bara för att det finns logik bakom det. Ett beteende som skadar andra och sig själv är inte hälsosamt och ens naturliga reaktion blir att undvika en sådan person. Man behöver inte klandra någon för det, det är bara så det är.
"jag accepterar och godtar dina svartsjukekänslor men dra åt helvete ändå"
haha
Det är möjligtvis egoistiskt att rättfärdiga sina känslor av svartsjuka. Men det är också egoistiskt att äta mat. Sluta äta och transportera maten till fattiga länder där folk dör av svalt. Finns folk som behöver din mat mer än dig. Flytta ur din lägenhet när du ändå håller på och låt folk som är döende och hemlösa ha den. Sluta köpa onödiga saker och donera varenda krona till människor i högre behov.
Vi är egoistiska varelser. Från ett evolutionärt perspektiv är egoism en central nödvändighet. Betyder det att det är "ohälsosamt"? Nej. Beror på hur pass filosofiskt pretentiös man vill vara.
På samma sätt finns det Inga nödvändiga skäl att vilseleda sig till en absolut slutsats om att svartsjuka är "ohälsosamt'. Om man vill döda någon är det kanske dysfunktionellt... Extremiteter är antagligen inte hälsosamma. På det sättet skulle man kunna grunda argumentet att total avsaknad (eller även sexuell berusning) av svartsjuka är ohälsosamt. Var den balansen befinner sig och hur man åtgärdar problemet -- är en annan fråga -- men att ha en fullständigt känslomässig avsaknad av svartsjuka i alla möjliga situationer känns minst lika indiktivt på ett dysfunktionellt psyke.
ont jag blir nästan aldrig svartsjuk så tydligen har jag psykiska problem per implikation á la mitt egna inlägg
helvete
Jag är uppfostrad att inte agera på min svart sjuka, ja va länge kär i min bästis fast hon har kille och tankar som "jag kan kanske få henne bli kär i mig istället" , "jag får inte sluta försöka" men insåg illa kvickt hur extremt fel och äckligt de va (min mamma sa ja skulle fortsätta försöka "alt är tillåtet i krig och kärlek") istället valde ja intala mig själv snabbt att istället va glad för deras skull och visa positivitet och inte låta nå dumt som svartsjuka/avundsjuka och va barnslig för de skulle va 100 gr värre att förstöra vänskapen istället för att uppskatta det ja redan hadde.
Citat från Fukuyo:
Numera händer det sällan att jag bli svartsjuk.
När jag insåg för ett par år sen tillbaka att det är bara ens egna osäkerhet och ego som skapar svartsjukan från första början. Såfort jag började jobba mer på mig själv och insåg att jag kunde välja att kontrollera det och inte låta det gå ut över andra så blev livet en aning skönare. Det är som att gå och bära på negativitet och ilska. Allt handlar om hur man väljer att hantera det och hur man ser på det. Mvh fd väldigt negativt person som är fri från det.
Håller med!
Jag är inte svartsjuk, tror mycket har med självkänsla att göra. Jag lider snarare av en bristande förmåga att känna starka känslor, både negativa och positiva. Detta leder till att jag ser alla starka känslor jag upplever som positiva, något som man måste vara försiktig med för att undvika att vara självdestruktiv.
Det är lite förvridet då svartsjuka i andra är rätt charmigt. Det är kul att veta att man betyder något, det gäller väll bara att vara stark nog att inte låta andra kontrollera en antar jag.
jag gillar svartsjuka!
ni som vill döda svartsjuka männischer e bara svartsjuka på deras svartsjuka
varsågoda för en serverad sanning ni inte vill bita i
my my hey hey
ferryman vill du ses? i sthockholm bor ja!
jag är bara sjuk i magen
Har nog aldrig varit svartsjuk i hela mitt liv.
fattar inte folk som VILL att deras partners ska vara svartsjuka. det är ett jävla fängelse att vara i en relation med en väldigt svartsjuk person. mvh måste redogöra för vem som sms:ar/mailar/ringer mig och varför samt har fått min mobil genomgången osv it ain't FUN or FLATTERING you twatheads
är ej särskilt svartsjuk själv pga litar man på sin partner är d lugnt. gör en inte det så slutar en ändå bry sig ifall de är otrogna eller whatever cuz you can't love them anymore
^ +1
Glad att min partner inte ger positiv respons på folk som försöker ragga på honom. Ogillar lite att jag vill slåss med personerna som försöker.
tycker inte om
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet