Svartsjuka

usch hatar o vara svartsjuk men har också lärt mig att när magkänslan säger mig att nåt e fel då ligger det nåt bakom också.

No point. Hade jag mot all förmodan hamnat i förhållande så hade jag genast tänkt att det ändå bara är på lånad tid, och förväntat mig att en ny person kommer svepa in och ta henne nån gång i framtiden då jag verkligen inte är objektivt attraktiv. Ingen mening att hinna bli svartis för när den kemiska bomben väl gått av inuti hjärnan på henne och hon är kär/kåt i ny, då äre GG redan. Bara att snabbt återuppta singellivet och låtsas om man aldrig var ihop. Alternativt typ njuta av dom minnen man skapade den tid man var tillsammans. Ända tills man dör eller mot förmodan hittar ny partner. Sedan använda samma inställning igen då.

Jag tänker att ett förhållande hade varit en stor fluke för mig och att vara ensam är vad som gäller resten av tiden. Så hade jag ens varit ihop en vecka eller en månad så hade jag försökt memorera varenda stund ihop, och speciellt allt sex. Så kan jag alltid tänka tillbaka på dom tillfällena sedan när jag blivit en gammal gubbe.

tönteri me sånt

jag tycker det är jättebra att va svartsjuk för då visar man tydligt vem som bestämmer och vem som äger vem

Svartsjuka är bra, det är bra att personen bryr sig,
så får jag bazza vem jag vill naaajs, vadåå litaru inte på mig?

Jag har aldrig varit svartsjuk

Du har aldrig brytt dig?

hmmmmm när ja var yngre typ 15 o hade min första riktiga crush så ja mkt.. tönt.. gud flashbacks
men på senare år naj har jag märkt... blir ba besviken/äcklad tappar intresse/förtroende/känslor blabla

Kan vara det beroende på hur personen är. Har personligen inga problem med svartsjuka, har liksom inget att dölja och jag bekräftar och försäkrar mer än gärna, liksom det är ens partner. Är den osäker på en så finns det säkert grundläggande anledningar. Sålänge inte den använder svartsjukan till att göra något fucked up för en är så osäker så. Som någon sa, kommunikation.

Tycker svartsjuka och kontrollbehov är så sexigt. Man kan lika gärna vara poly och bli ihop med Daddyissues om man inte bryr sig.

Personligen är jag inte alls svartsjuk av mig. Och jag vill inte ha någon som är det, aldrig sett kopplingen mellan att "bry sig" om en annan och vara galet svartsjuk.
Men det är ju bara jag. Tycker snarare att det är tvärt om, jag känner mig sjukt orespekterad. Det viktiga är ju att sätta tydliga gränser tillsammans tidigt. Så vet man vad som gäller och kan ha diskussion om det är så att man känner att gränsen trampades på.

När jag väl blir kär faller jag stenhårt.. men om det skulle vara så att min partner är otrogen eller håller på och låter andra gå över gränser, som jag och hen satt upp gemensamt, så är kanske vårt förhållande inget att ha då. Det är ju då man visar att man inte bryr sig. När man sviker förtroenden.