Svartsjuka

Jag blir svartsjuk av att en kille som jag tycker om umgås mycket med andra tjejer.Jag litar inte så mycket på killar (och tjejer för den delen XD)så det blir lätt så...
Då blir jag arg,tyst och ledsen.Det känns ibland som att jag bara vill klippa till killen xD.....Jag antar att man ska bita ihop och försöka glömma avundsjukan..Det blir ju inte precis bättre med avundsjuka...Bara sämre.Men ibland kan det kännas som om man vill vara det,som att det känns bra...

Citat från JagBits

Om man är svartsjuk så är man rädd att bli av med den man är tillsammans med.
Men varför är man rädd? Man kanske tycker att det är den mest underbara människan som finns?
Men om denna nu är otrogen, är det fortfarande den mest underbara som finns?
Då är det en jävla mask man är kär i, och då är det inget att ha.


Svartsjuka är man om man har dåligt självförtroende.

Skulle någon ragga på min flickvän, men att hon sen avfärdar det duktigt eller drygt eller bara "sha, jag har pojkvän, vad är det du inte förstår?", så skulle jag istället bli stolt. <:

mijuu: du säger att jag är snygg! <3

^
you gay, shes safe!
<3

Citat från DontTellThem

Jag blir tung i huvudet. Jättejobbigt.

Fast om det är någon kille jag gillar som pratar med andra tjejer så går det över rätt fort. För antingen får jag tillbaka honom eller så är det ju bara hejdå.

Jag kommer aldrig lita på andra killar, jag vet hur de är.

haha nej jag blir inte svartsjuk lätt. Eller det beror på vad för avsikter tjejen han träffar har. Om han exempelvis skulle träffa ett ex som fortfarande gillar honom skulle jag bli rätt sur. Fast man måste ju också kunna lita på sin partner. Om han skulle göra nåt med någon annan är det ju på grund av att han inte är kär i mig och då är det ju lika bra att göra slut. Sen har jag absolut inget problem med tjej och killkompisar med den andra partnern, så länge jag vet om att det inte är mer än vänskap.

Har ganska ofta lätt att bli svartsjuk, och då kan det vara på två olika sätt. Antingen blir jag den där lite 'he's mine, fuck off', om jag t.ex. ser att någon brud står och spanar in min pojkvän. Då brukar jag bli sjukt klänig och pussig och allt, för att visa att han är min liksom. Detta misstar dock många, och tror att jag är världens bitch som skulle döda någon om den sa något om min älsk jag inte tyckte stämde, eller om dom säger att han är fin/snygg. Sånt blir jag ju bara glad och så över.

Men sen finns det den där svartsjukan jag får då min pojkvän träffar andra tjejer när jag inte är med, eller även när jag är med. Då känner jag mig plötsligt bortglömd, blir ledsen och tillbakadragen, och känner mig sårad för minsta lilla. Detta är nog också något som de pojkvänner jag haft och den jag har inte känner till, eftersom jag inte vågar prata om det. Då känner jag mig bara som en mes och en jobbig liten unge som går och får för mig att han ska stå och hångla med någon annan brud när han träffar henne, även fast jag vet att det inte är så. Och då blir allt bara skit och blabla och man kommer med ursäkter om varför man mår dåligt, och tar ofta ursäkter som halvt är sanna att skylla på. Som t.ex. Hamstern har dött, ska till sjukan och kolla upp det, är orolig för kompisen, osv. så går man där i verkligheten och är nära tårar hela tiden och har ingen aning om vad fan man ska ta sig till.

Jag blir ganska lätt svartsjuk om jag verkligen är kär.
Men det är bara att tänka positivt, då är det lugnt.

svartsjuka är långtifrån bra, det är ohälsosamt, men är man inte det minsta lilla svartsjuk är man nog inte kär heller tror jag.
tyvärr blir jag lätt svartsjuk, håller det dock mest för mig själv om det inte blir alldeles för påtagligt, då frågar jag bara lugnt killen vad det är frågan om och oftast får man ett bra och rakt svar och slipper oroa sig, liksom.
det är nog det bästa sättet att hantera svartsjukan tror jag.

sen tror jag inte det är bra att förneka att svartsjukan finns där heller. bäst att acceptera att ja, nu blev jag svart inombords när jag såg den där tjejen flörta med min kille.
är det alldeles för allvarligt borde man söka hjälp, det försvinner ju inte av sig själv utan blir mest bara värre.

men om man nu blir svartsjuk,kan man då låta bli det på nåt sett elr glömma att man e det??
själlv så har jag inte så lätt för att bli svartsjuk.
men jag har hört folk som blir svartsjuka här på EC,te.x om man pratar med nån söt kille/tjej och så e man inne på dens profil/press och så ser man att den killen/tjejen har sakt nästan samma ord till nån annan så som till dig.
kan man göra nåt åt saken elr ska man skita i det? (bara undrar )

Vad gör dig svartsjuk? - en hel del....
1 jag gillar någon och den har någon annan
2 någon är bättre på något som jag är bra på
3 någon har ( inte saker) något som jag vill ha
det var nog det vanligaste....

Hur blir du?- kompis säger att det märks på att jag blir tystare, titar ut i tomma intet, blinkar snabbare, får små ryck när ingen ser, ler inte, får en mördande blick som tydligen skrämt folk utan att jag vetat det xD osv.....

Hur ska man hantera det? - försöka säga till sig själv att det bara är löjligt, men det hjälper nästan inte.. går och är svartsjuk tills det jag är svartsjuk på blivit "bättre"

jag har väldigt svårt att hantera "svartsjukan" och det är inte ovanligt att jag är det även om folk oftast itne märker av det.. dom som verkligen känner mig ser det direct men annars är det ganska onsynligt... försöker dölja det då jag själv tycker att jag bara är löjlig...