Relation till styvmamma/pappa

Det finns ingen relation alls mellan mig och min styvmamma, jag kallar henne inte ens för styvmamma istället kallar jag henne för hennes äckliga namn. Min pappa flyttade ihop med henne när jag var 1-2 år, minns inte rikigt. Jag var där varannan helg när jag var liten, de fick ett barn som blev min halvsyster som jag lekte med. Slog hon sig fick jag skiten av hennes mamma. Senare var jag sällan hos Jerry, som min pappa heter, och nu har jag inte varit där på över 2 år. För ett och ett halvt år sedan fick de en unge till, henne har jag aldrig träffat och kommer inte ens att kalla henne för min syster. Nu har jag inte varit hos min pappa på över 2 år och idag får jag reda på att de visst gifte sig, för ett år sedan, av att min halvsyster (som jag lekte med när jag var liten) råkade avslöja sig via dator. Och nu kommer jag aldrig att kalla han pappa igen, allt på grund av att hans tjej har gjort det till ett helvete för mig där och han som inte gjorde ett skit för att det skulle bli bättre.

Sådan är min relation till Åsa som hon heter, åt helvete som sagt.
Men som sagt, beror ju helt på hur starten blir och endel kanske har en jättebra relation med sin styvmamma/pappa.

Jag undrar hur eran relation är till dom?-Till min styvmamma är min relation rätt bra. Vi kan prata och sånt, men hon är rätt ung, och hon är en sån som alltid vill att hon ska ha rätt och sånt. Hon är nästan som en tonåring (inget illa menat.) Min ''styvpappa'', som jag egentligen inte kan kalla han, för mamma och han har bara ett förhållande, liksom. Mamma vill inte gifta sig igen. Men, han är snäll och så, men jag tror att han tror att han kan köpa min respekt för pengar och grejor (han har mycket pengar och köpte förr mycket grejor till mig), nu har han nog förstått att jag bara vill ha en bra kille till min mamma. Vi pratar inte så mycket och det är mest tyst när mamma inte är i närheten.

Hur känns det när dom får bestämma över dig utan att vara din förälder?-Mammas kille bestämmer ju inte så mycket, för han bor i oskarshamn och vi i skåne, så att eh.. Men han bestämmer inte mycket när han är här. Och pappa och min styvmamma är ju gifta, och hon har varit i mitt liv sedan 1an, så jag är ju rätt van..

Hur behandlar dom er? Som om dom vore din mamma/pappa? Eller kanske som om dom vore någon slags lärare?-Nej, min styvmamma behandlar mig som... som att hon vore min styvmamma. Hon överdriver inte, men hon är inte heller för tillbaka dragen , om man säger så.

Min farsas ex har jag en riktigt bra relation med eftersom jag känt henne hela mitt liv. Hon är också morsa åt mina småsyskon. Min morsas pojkvän är schysst så honom har jag inga problem med.

styvfarsan: Helt okej. Bråkar lite mycket med honom men det kunde vart värre.
styvmorsan: Nae. Hatar henne. Hon pratar inte med mig, hon vägrar lära sig svenska (farsan fixa hit henne från Cuba), hon parasitar sig på farsans pengar och gör aldrig ett piss.

Så, jag har relativt bra relation till styvfarsan, men styvmorsan kan ta sig. :D

Berors på...
Vi funkar ibland...
O ibland är hon en riktig fitta. Och då är jag en fitta tillbax.

min styvmamma har använt våld mot mig flera gånger. första gången när jag var 10, när jag sedan blev 14 så vågade hon inte, min nu för 3 månader sedan så gjorde hon det igen (pappa också för den delen, och han har aldrig slagit mig i hela mitt jävla liv), så jag har brutit kontakten med både henne o farsan, och jag väntar nu på skadestånd.
jag råhatar henne (hata är ett starkt ord, jag vet lalalala. men finns inget annat ord som beskriver vad jag känner för henne)

min styvpappa är awesome. han betalade biljett till håkan-konserten, och gör allt för att se mig glad. kan prata med honom om allt, han kör mig mer än gärna överallt för att få se mig glad. (låter som att jag utnyttjar honom, men är faktiskt han som envisas med allt)
han är allmänt underbar, och jag önskar seriöst att det var han som var min biologiska pappa.

eh, pratar inte med min styvpappa eftersom jag inte kan tyska och han inte kan engelska.
min styvmamma är guld värd, så himla härlig!

Jag har en styvpappa.
Han är för det mesta snäll och rolig men jag kan bli väldigt osäker ibland. Hans skämt kan bli ganska jobbiga och inte roliga. Han är från ett annat land så det blir jämt "kulturkrockar" som mamma säger.
Han kan bli väldigt barnslig och tigger om gräl ibland. Jag kan bli jätteirriterad på honom när han t ex surar över att han aldrig får se på programmen han vill se på TV:n när han ändå tittar på TV varje dag.

Han kan också bli respektlös mot mamma och tänker bara på hur han mår. Han brukar dra in mig i deras gräl. Sist så skrek jag åt honom och sa att han inte betydde nånting för mig eftersom han aldrig slutade klaga. Sen stack jag till pappa.

Min mamma och min styvpappa (fast jag kallar honom aldrig aldrig aldrig för det, nämner honom bara vid namn om jag någon gång tänker tala om honom, räknar honom inte ens som en familjemedlem) har varit tillsammans i typ sju år, tror aldrig att jag har pratat med honom alls. Tål honom inte.

Han ger mig snaps och potatis.
Kan inte klaga.

Min styvpappa, eller ja snarare morsans kille, är bäst i världen. Han köper nya strängar åt mig och gör pannkakor när jag är arg.

Fast han är fågelskådare och mamma har hängt upp hans skitfula tavlor med olika måsar i hallen. Dessutom är han pedant och mamma verkar tro att det är smittsamt.

Hur bra som helst med min styvmoder, hon är otroligt trevlig och allt det där!

min styvmamma... hon är väl okej. hon är bara en sådär lagom trevlig person som sitter i soffan och stickar eller springer efter sina barn hela dagarna.

Jadu, hur många 15 åringar skulle låta en 21 åring beatämma över en? Inte många.
Jag gillar honom inte, han skämtar jämnt om saker (om mig) som jag inte finner roliga alls, han är otrevlig när han ber mig göra saker, han gnäller och klagar på mig. Osv osv. Nej, enda tillfället jag gillar honom är när jag får pengar, eller när han ger mig cigg. Annars avskyr jag honom.

Jag har aldrig tyckt om pappas fru, fast nu ungefär det sista året så har vi åtminstone kunnat prata med varandra utan att någon blir arg. Och då har de bott tillsammans sedan jag var 6 år.
Hon är väl helt okej egentligen, när hon vill iallafall. Vi är bara helt olika människor.

Den sista mamma var tillsammans med var en idiot, finns inte så mycket mer att säga om honom.
Hennes förrförra kille däremot har jag alltid haft en bra relation med. De har inte varit tillsammans på 7-8 år men vi brukar ändå träffas ibland.