Lever du utan pappa ? Fast Pappa Lever ?

Blir deppig när jag läser allas här... hoppas verkligen det blir bättre... .____.' nu känns det som mitt är futtigt...

Men iaf, min mamma kickade ut min pappa från mitt hem när jag var liten, kanske tre, eftersom han var oansvarig och tydligen ung. Sedan dess har jag knappt kontakt med honom... träffar honom och hans nya familj då och då men är som en främling...

Jag antar min far var för feg för att ta tag i mig och min bror. Han har väl brytt sig om oss och så, men ja, han har rätt grova sociala fobier och andra svårigheter så, men min mor försökte väl fixa så vi skulle träffas. Sen vet jag inte vad som hände, men har hört att hans flickvän han fick nytt barn med inte tillät oss att komma dit något mer. Träffade honom bara någon gång varannat år kanske, fast han bodde så nära. Men på senare tid har det blivit oftare bara mest på grund av mina två små systrar. Känns dock rätt skumt att de ser honom som en pappa. Men jaja, han är väl bara, liksom. Jag har aldrig riktigt brytt mig. Mamma är bäst!

Denna tråd är precis flyttad hit ifrån Chatt/Skräp-forumet. MVH Socker

APAB

Har ingen kontakt med min pappa.

Min pappa "dog" för 7 år sedan, och när han levde var han en frånvarande zombie.

Jag lever utan någonsomhelst kontakt med varken pappa, morsa eller någon annan i min så kallade familj. Dom är som gott som döda för mig hela bunten och vice versa

Min pappa drog till USA när jag var väldigt liten, hatade honom just då för jag förstod inte varför han lämnade mig. Men han hade skulder på grund av spelberoende och kunde inte/ville inte bo kvar i Sverige på grund av det och tänkte att det skulle gå bättre där borta och det gjorde det VERKLIGEN.
Nu är han en framgångsrik kock i Chicago som vill ställa allt till rätta med mig genom att ge mig saker lol. Skulle mest uppskatta om han bara hälsade på någon gång istället.

sa upp kontakten för några år sen, ångrar det verkligen inte. rasistisk, våldsam alkis, no thx

Tyvärr så måste jag stå ut med den gubbjäveln och jag hoppas fan att han sticker till sitt jävla hemland och håller sig där då han och den haggan så kallad farmor har totalt ärrat mig för livet

Pratade via Facebook med min far. Det blev precis som alla andra gånger. Jag frågade vad de hade planerat att göra i helgen. Han svarar inte. En månad efter ser jag en post på Facebook. Han hade köpt en väldigt fin Ferrari.

Jag och mor har det ganska ont om pengar. Så mor har pratat om det som nyss hände och är ganska arg. Jag är besviken.

Han har aldrig varit som en far för mig. Han har aldrig engagerat sig. Jag var aldrig påtänkt. De träffades över en helg och vips så var jag påväg. Men jag bryr mig inte längre.

Men inser att det finns andra som har det värre.

Min pappa bor i sydamerika. Brukar träffa honom en gång om året.
Han var snäll nog att komma på min student iaf.