Lever du utan pappa ? Fast Pappa Lever ?
Jag är väl lite ny här men jag undrar om det är folk som jag som inte har någon kontakt med sin pappa?
När jag var sju år så dog min Låssasyster i bilolycka och den dagen bestämde min pappa att sörja så jävla mkt att han inte snacka med mig nå mer.
Jag träffar min Pappa två gånger om året , när jag fyller år och på julafton. vi åker dit säger hej får lite pengar sedan så åker vi, vafan är det för bra pappa ? Nu när jag har blivit älder Fattar jag lite men jag tycker det är så jävla fel.
För mej så är det som jag inte har haft en pappa på sju år fast jag vet att han finns men han bryr sej inte om mej ! Har du det lika ? :S !
Min pappa Hörde inte av sej på nästan 3 år...... sen ringer han och ska be "om ursäkt" och ville bowla... Såklart svarde jag inte jag bad min mamma att göra de..... Jag Nobbade han...... Men vafan är de för far ??!!! EN FULL ALKOLIST JÄVEL SOM INTE ENS PRATAR MED SINA BARN ?!?!? :'(
Vad klagar ni över? Så länge den personen i fråga lever så finns det ju en chans.. :)
Citat från stvafel
Citat från BlatteBoll
Min pappa Hörde inte av sej på nästan 3 år...... sen ringer han och ska be "om ursäkt" och ville bowla... Såklart svarde jag inte jag bad min mamma att göra de..... Jag Nobbade han...... Men vafan är de för far ??!!! EN FULL ALKOLIST JÄVEL SOM INTE ENS PRATAR MED SINA BARN ?!?!? :'(
vafan sluta klaga emokid.
gratis bowling, wtf
Haha xD
Citat från stvafel
Citat från BlatteBoll
Min pappa Hörde inte av sej på nästan 3 år...... sen ringer han och ska be "om ursäkt" och ville bowla... Såklart svarde jag inte jag bad min mamma att göra de..... Jag Nobbade han...... Men vafan är de för far ??!!! EN FULL ALKOLIST JÄVEL SOM INTE ENS PRATAR MED SINA BARN ?!?!? :'(
vafan sluta klaga emokid.
gratis bowling, wtf
Omfg :O:O
Citat från P0ki
Jag är väl lite ny här men jag undrar om det är folk som jag som inte har någon kontakt med sin pappa?
När jag var sju år så dog min Låssasyster i bilolycka och den dagen bestämde min pappa att sörja så jävla mkt att han inte snacka med mig nå mer.
Jag träffar min Pappa två gånger om året , när jag fyller år och på julafton. vi åker dit säger hej får lite pengar sedan så åker vi, vafan är det för bra pappa ? Nu när jag har blivit älder Fattar jag lite men jag tycker det är så jävla fel.
För mej så är det som jag inte har haft en pappa på sju år fast jag vet att han finns men han bryr sej inte om mej ! Har du det lika ? :S !
Jag kan typ säga att jag har det likadant, men din pappa bor i alla fall i sverige. min pappa lämnade mig och mamma för att flytta tillbaka till Grekland när jag var fyra år. Sen dess har jag bara kunnat träffa honom en gång varje eller vart annat år. det är jätte hemskt, och han ringer inte heller så ofta för att det kostar så mycket. han ringde till exempel senast på min födelse dag och sa grattis och pratade lite med mig och så. men jag ringer aldrig till honom, för jag tycker det är så himla jobbigt, jag går varje dag och oroar mig för honom eftersom jag inte vet vad som händer. och så kommer jag väl förlora honom om några år, eller när som helst rättare sagt. jag önskar varje dag att han bodde kvar här i sverige med min mamma och mig. men han trivs inte här så därför flyttade han. jag vill ha min pappa tillbaka :(<3
Citat från Poked
Citat från stvafel
Citat från BlatteBoll
Min pappa Hörde inte av sej på nästan 3 år...... sen ringer han och ska be "om ursäkt" och ville bowla... Såklart svarde jag inte jag bad min mamma att göra de..... Jag Nobbade han...... Men vafan är de för far ??!!! EN FULL ALKOLIST JÄVEL SOM INTE ENS PRATAR MED SINA BARN ?!?!? :'(
vafan sluta klaga emokid.
gratis bowling, wtf
Haha xD
SANT FAN
Citat från StarMe
Citat från Poked
Citat från stvafel
Citat från BlatteBoll
Min pappa Hörde inte av sej på nästan 3 år...... sen ringer han och ska be "om ursäkt" och ville bowla... Såklart svarde jag inte jag bad min mamma att göra de..... Jag Nobbade han...... Men vafan är de för far ??!!! EN FULL ALKOLIST JÄVEL SOM INTE ENS PRATAR MED SINA BARN ?!?!? :'(
vafan sluta klaga emokid.
gratis bowling, wtf
Haha xD
SANT FAN
Haha -
min pappa lever inte längre, men när han gjorde det va det hemskt
han var aldrig som en riktigt pappa för mig när han levde han var bara någon som fanns där som man kallade för pappa
han var bokstavligen H E M S K . han misshandla mig och mamma sen jag var bebis, lr han slog ju inte mig när jag var ny född det blev mer när jag kom upp i 5års ålder, det börja på riktigt med slagen orden .
sen när jag var 6år körde han mig till dagmamman och tvär nita mitt på vägen han fick en hjärnblödning/stroke
sen när han åkt hem och lämnat mig hos dagmamman rignde han efter ambulans.
han blev värre efter det, jag börja hata han otroligt mycket för han var som han var vi bråkade mer och mer när mamma inte var hemma va det jag som fick all skit fick ta emot hans humörsvägningar.
sen när jag var 8-9år? mamma hade åkt till jobbet och så vaknar jag av ett ljud från rummet där pappa sov i som en snarkning fast värre jag skrek till han : HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA IDIOT SOV FÖR HELVETE!!!!!!!
jag fick inget svar jag fortsatte skrika men han sluta inte jag gick upp och gick in till rummet när låg min egna pappa och skakade som om han hade fått en miljon elstötar genom kroppen! jag grät och hoppa upp i sängen skaka om han skrek att han skulle sluta att han skulle vakna att han inte fick göra så. jag ringde till mamma hon sa att jag skulle ringa till 112 och att hon kommer hem snart!
jag ringde till 112 och en tjej svara jag fick säga vart vi bode och att jag skulle beskriva vad som hänt, att jag skulle springa till närmsta granne och be om hjälp jag sprang i regnet hem till min granne och hon och en annan kom och hjälpte mig tjejen från 112 sa att jag var duktigt som gjorde som hon sa och att jag var en hjälte som försökte rädda min pappas liv.
mamma kom och ambulansen med.
pappa fick komma hem efter några dagar, det var lungt i drygt ett år
min moster kom från polen och jag åkte med henne till polen för att hälsa på släkten mamma stanna kvar i sverige med pappa
jag satt i soffan hos mormor så ringde telefonen moster svara det var mamma i telefonen, moster fick en ledsen min i ansiktet och sa : nej det ska jag inte.. ta hand om dig er.
jag förtod direkt att något hade hänt med pappa igen.
sen åkte moster med mig till sverige igen, det kanske gick nån dag när jag vart hemma
och så ska jag gå förbi rummet pappa sov i jag hörde samma jävla ljud igen en snarkning fast värre pappa fick ett epelepsi anfall igen.
den här gången va det sista gången sista gången jag skulle få höra det otäcka jävla ljudet igen.
pappa åkte till sjukhus han hamna i koma och i respirator.
jag åkte med mamma en gång till sjukhuset för att hälsa på honom jag bröt ihop totalt när jag såg hur han låg där hjälplös.
han börja gråta han försökte säga "förlåt, förlåt" men det var för svårt med respiratorn i halsen..
pappa blev bättre och fick ett rum på ett sjukhem han bodde där i 3år drygt innan han dog
beskedet av pappas död fick jag av mamma när jag var i skolan jag sprang genom korridoren till min dåvarande pojkvän oskar och mina andra vänner dom fråga vad som hänt jag bara grät och sa pappa... pappa har dött
jag fick gå till lärar rummet och leta upp min lärare jag fick till gång till en telefon för att ringa till min en bror henrik och berätta vad som hade hänt, han var på jobbet och när han svara : hej erika :) jag : henrik :'( *gråter* henrik ; erika ?! vad har hänt ? Jag : det e pappa
henrik : nej.. nej !!!:'( jag ; kan du ringa frida och fredrik och berätta?.. henrik : ja det är klart jag ska.. :'( Jag : mm.. men jag måste gå nu ska typ skolsyter och vänta på sussie ... innan jag hann lägga på sa henrik : erika ? jag älskar dig kom ihåg det.
jag grät mer för jag blev så lycklig att han äntligen sa att han älskade mig (har inte bra kontakt med någon av mina syskon)
åkte till sjukhemet med sussie där var redan mamma och mammas jobbar kompis en i släkten typ.
jag vände mig mot pappas säng där låg han .. ett ljus va tänt på bordet brevid och en vit ros .
jag blev lättad för allt var över aldrig mer behöva oroa mig för att han skulle få ett till anfall lr något.
mina syskon kom och jag och henrik fall in varandars armar och grät vi grät som små bebisar med kolik.
nu är det över 1 år sen pappa gick bort. jag saknar han inte jag älskar han inte
men jag önskar att allt det som hände aldrig skulle hänt, önskar hans skulle vart frisk och leva nu.
Min riktiga farsa stack till Finland för att göra lumpen när mamma var gravid. Men kom aldrig tillbaka.
Vill inte träffa honom om jag skulle få chansen. "Lägg er inte i det här", sa han till min faster när hon
ringde och frågade om hon kunde ge mig hans adress utifall jag skulle vilja skriva brev till honom just
när jag fått veta hur det var.
Gottar mig så grymt mycket åt att han hade en flickvän i två år, och hon visste ingenting om mig.
Sen då när han får massa samtal från farmor och farfar i Sverige om mig, så ville hon förstås veta vad
det var frågan om, och när hon fick veta att han stuckit från mamma och hade en dotter så lämnade hon honom.
Jag valde själv att bryta kontakten med min far
palla inte skriva varför lång historia
mina föräldrar skiljdes när jag va typ 2-3 tror jag. han flytta till finland, sen till filippinerna. har själv int haft nån kontakt med han på runt 8 år tror jag, men mamma mailar lite med han ibland.
Sedan ungefär ett år tillbaka vill min pappa inte träffa mig mer. Han vill inte se mig, han vill inte veta av mig.
Och den känslan, att känna sig oönskad, är den värsta känslan som finns. Särskilt när jag försöker gång på gång att göra allt bra igen.
Min pappa lever. Jag bor med honom. Träffar honom fysiskt varje dag. Men det känns som om han försvann för flera år sedan.
^ this.
min farsa valde spriten före sin familj så vet inte ens var han befinner sig
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet