Hur reagerade era föräldrar på eran första piercing/tattoo?

Morsan blev chockad och sur när hon fick se piercingen men 2 timmar senare så tyckte hon om den (Y) pappa blev iaf inte glad och han hatar fortfarande piercingar. "Inga fler piercingar så länge du bor hemma!" :)

Morsan var otroligt anti piercing i ansiktet, and still am. Innan jag piercade näsan var hon likadan, tills jag kom hem förra månaden med ringen i näsvingen. Farsan upptäckte det på en gång och var helt lugn med det med tanke på att jag är fan 20 år. När morsan hörde dom orden vände hon sig mot mig, kollade och vände tillbaka blicken mot spisen. Jag kunde läsa hennes blick "YOU DID WHAT??!!!". Mwahahahahaha!!!

Bara jag sa att jag skulle pierca mig fick jag höra att jag skulle se ut som en "ful gris" :(
Vilket resulterar att jag bah har ett hål i högra örat kvar som jag inte ens har smycke i..

Gjorde en piercing för några år sedan utan att mamma visste något, den tyckte hon var ful. Nu verkar hon rätt okej med det. Ska göra tungan den här veckan och hon tycker att det är bland det fulaste och äckligaste som finns och vill absolut inte se den. ):

Mamma och pappa var väl okej med det tillslut.
Farmor började gråta.

Dem tillät mig efter lite övertalning(medusa). Sen när jag hade gjort den blev mamma överraskande glad över att själva smycket var mindre än hon hade trott att det skulle vara.
Men när jag gjorde navelpiercing blev hon halvsur, hon tycker att det är en onödig piercing. Pappa sket i vilket.

Min första gadd, 15,16 år . Pappa: FAN VA NAJS!!

Fostermor/far brydde sej inte alls medan min biologiska mamma flög upp i taket.

Jag fick mina första två piercingar (septum och industrial) och min första tatuering av min mamma, så det var lugnt.
Hon gillade dock inte riktigt hur saker utvecklades från det, HAH. Men hon har vant sig vid det här laget.

Mina pappa var till och med i studion en sväng. Andra tatueringen betalade mamma och pappa.
Så tror dem tycker det är okej.

Ingenting.

Min första piercing sade hon ja till när jag var 12, så hon accepterade den, givetvis.
Min första tatuering sade hon också okej till, för hon visste om vad den stod för.

För övrigt brukar hon bara säga "den dagen du kan göra det själv utan att du behöver min underskrift, då kan du göra vafan du vill, för jag kan ändå inte säga något om det."
Min pappa ser bara smått ledsen ut, för jag är fortfarande 3 år i hans ögon, men han säger ingenting. Han säger typ bara "oj.. Jaha.. Fin...!"

tiep.

Mamma har en själv så hon kan inget säga, pappa är anti allt som sticker ut lite ur mängden så var lite jobbigare för honom XD

När jag skaffade min första tatuering så blev min mor lite besviken men min pappa tyckte den var frän haha :D