Hur reagerade era föräldrar på eran första piercing/tattoo?

De brydde sig inte så mycket. De hoppades bara att jag tänkt igenom det ordentligt innan. Sedan tycker inte någon av mina föräldrar om piercingar/tatueringar men de säger att så länge jag är nöjd så är de nöjda.

Första piercingen skedde när jag va 12, och morsan fick spader. Tog ut den.
Nu har jag 6 st i ansiktet och päronen har inte märkt de två sista. Tolerans, mina vänner.
Min scarification har ingen av dem kommit över. "fult och dumt"

Min mamma gav mej min första tatuering i 17årspresent och hon gav mej min ögonbrynspiercing när jag gjorde konfan haha så hon reagerade väl positivt?

Fick gå till Systers Toras och få mina öron piercade med pistol som, 8 åring?
Sen fick jag av någon outgrundlig anledning pierca näsan där när jag var 11-12(Vafan mamma?). Som då av förklarliga skäl inte läkte ordentligt så den fick tas ut.
Gick då till en studio och mamma fick förklarat för sig att det finns anledning till varför pistoler är i princip förbjudet i andra länder. Och jag kom därifrån med en ordentligt gjord näsvinge(Notera den ickepiercade).

Min första tattuering gjorde jag när jag var 16, morsan var med så kan nog säga att hon inte hade något emot det. Hon är själv tattuerad och verkar inte ha något emot vad jag gör längre, eller rättare sagt, mina ambitioner om vad jag ska göra när ekonomin funkar. Så länge man inte nämner töjningar eller göra nya hål.
Farsan verkar inte gilla något alls men han kommenterar inte mycket mer än "Men Johanna vad har du gjort nu?".

Min morsa rageade på mig i telifån när jag sov över hos Nazigaffel och precis hade gjort min smiley
Mina snakes dock, blev liiiite värre situationer pga dem.

Min mor blev rätt arg när jag som 13-åring körde en säkerhetsnål genom läppen. Jag förstår henne.
Efter det har hon inte brytt sig så mycket.

det var mina föräldrar som gav mig första piercingen (center labrett) i present när jag fyllde 15. Såå de reagerade väl bra I guess?

min första piercing fick jag i julklapp när jag var 12 år,
mina föräldrar sa inget speciellt mer än att dom varnade mig
att jag kommer få ärr efter piercingarna

Första piercingen - min mamma: Gör det inte ont? o.O vad läskigt! Vad snyggt! Ta inte ut den :o

Första tatueringen - min mamma: ÄR DU GALEN? (när hon fick veta vart). Motivet tyckte hon var snyggt.

Mamma: Nu ska vi fan pierca dig! Kom igen
Jag: ..uh okej o.o

Så ja, hon i princip bestämde det. Fett chill. Hon vill även att jag ska ta fler. Min mamma är cool.

Minns inte riktigt, men tror inte att min morsa brydde sig så jävla mycket om min septum.
Min första tatuering gillade hon i alla fall.

"Suck", ungefär. Sen var det inget de tänkte på mer.

Dom tyckte den var jättefin!
Och farmor ville ta livet av sig.

Piercade örat själv när jag precis fyllt 15. Någon vecka efter det tjatade pappa med mig till en piercare för att pierca naveln.
...Det hela var lite märkligt. Men jag hade inget emot det.

När jag skaffade min första tatuering ("¿Dónde están mis pantalones?") så var bägges reaktion att de garvade och tyckte det var roligt.

Mamma tyckte den var snygg och farsan var lite skeptisk.

Första hålen i öronen var det mamma som betalade när jag var 6 och 8