Det optimala samhället
Ett av de stora problemen med politik är att antagandet om samhällets form oftast börjar med passiva, subjektiva värderingar av vad samhället bör göra, utan att analysera vilka grundpelare som försäkrar varje framgångsrikt samhälle, och hur utvecklandet av dessa utvecklar samhället i stort. Istället för att utforma samhället efter vårt bästa vetande bygger vi på kompromisser mellan politiska utlåtanden och praktiska lösningar, vilket gärna leder till mer eller mindre optimala resultat.
Min uppfattning är att det optimala samhället rimligen nås genom att resonera kring och etablera generella principer om samhällets ändamål, och sedan bygga samhällsfunktioner kring dessa för att försäkra resultatet.
Min tes om det perfekta samhället har som grundläggande villkor: största möjliga varaktighet och största möjliga förnöjsamhet samtidigt, där förnöjsamheten mäts som andel av befolkningen relativt till hela befolkningen.
Om samhällets framgång definieras som varaktighet/förnöjsamhet mäts det av hur effektivt det uppfyller samhällets funktioner. I bilden nedan står varje samhällsfunktion i förhållande till och kompletterar varandra:
Denna typ av samhälle skulle kanske kunna beskrivas som en social-teknokrati.
Vad säger ni? Några idéer?
Framgång kommer genom motivation, ett strikt styrt samhälle har väldigt svårt att bilda motivation.
Hur skulle detta lösas?
Citat från Nakwa:
Framgång kommer genom motivation, ett strikt styrt samhälle har väldigt svårt att bilda motivation.
Hur skulle detta lösas?
Jag tror att ett samhälle som ändamålsenligt strävar efter allas välmående och utveckling, och där utöver erbjuder en grad personlig frihet är definitionen av meningsfullt leverne.
Jag har bara skissat upp ett schema än så länge, men jag antyder inte att all tid i världen skulle gå ut på att tjäna en samhällsnytta som inte är självförverkligande, för i så fall är det inte samhällsnyttan, om vi antar att självförverkligande har något att göra med förnöjsamhet.
Citat från Orks:
Jag tror att ett samhälle som ändamålsenligt strävar efter allas välmående och utveckling, och där utöver erbjuder en grad personlig frihet är definitionen av meningsfullt leverne.[/i]
Vad skall motivera folk att sträva efter detta menar jag.
Eget företagande är ju motiverande för egna friheten, framgång är motiverande för att känna att man gör skillnad, högre lön motiverar att det monotoma känns värdefullt.
Alla dessa metoder fungerar olika på olika ansvarstaganden och olika personligheter.
Antar att dessa vanliga motivationssätt blir svåra att utföra, om du nu vill ha det styrda samhället som du pratar om, och motivation är vad som driver ett samhälle till utveckling.
Jag vet inte exakt i vilken mån företagande och kapitalism skulle relatera till sammanhanget, men jag kan inte säga att det är uteslutet per definition. Å andra sidan är egenföretagande i marknadssammanhang inte det enda sättet att motivera människor. Människor som är egenföretagare är mer generellt driftiga och tävlingsinriktade. Dessa karaktärsdrag går att tillfredsställa även utan en "fri marknad", även om jag inte räknar ut den fria marknaden utan vidare.
Detta samhälle skulle ta form som en byggnadsprocess, med en vetenskaplig framförhållning. Du kan kanske inte veta att ditt samhälle är det mest varaktiga, eller huruvida människor kan bli lyckligare, men alltså har du ett ansvar att sträva mot perfektion, och att omvärdera dina processer.
Det finns ingen perfektion utan motivation, vilket självklart säkert kan finnas på andra sätt, det är därför jag gärna ser att du kan finna och motivera dem om du skall skapa ett optimalt samhälle.
Då detta är enligt mig det allra viktigaste i ett samhälle.
Det jag inte kan förstå är varför någon inte skulle vilja ha ett samhälle som är mer öppet, flexibelt, dynamiskt, och pragmatiskt än det vi har nu. Många av samhällets institutioner är som ett skämt. Det kan vem som helst se, och det beror till stor del på politiken och byråkratin, och att man missar poängen.
Det kan du koppla till delen administration/kommunikation och social enighet i mitt diagram.
Allt folk tänker annorlunda, och när folk har "vad de vill ha" så är alltid gräset grönare på andra sidan.
Håller med om att vi har sjukt mycket fel inom speciellt administration, och många institutioner är helt vansinniga.
Men ja, anser fortfarande att ett samhälle bygger på motivation, med rätt motivation hade vilket samhälle som helst i princip fungerat, även de rent utav vidriga sådana.
Med rätt "motivation" kan vilket samhälle som helst prövas, men inte vilket samhälle som helst kan vara det optimala som definierat, så alltså är det inte en relevant omständighet.
En generell sanning är att vilket samhälle som helst fungerar bättre i förhållande till dess funktioner, om dessa funktioner verkar för att bibehålla samhället.
Nej, men med låg motivation så kan inget vara optimalt, då det är direkt sammankopplat med välmående och utveckling.
Eller skall vi utgå från att motivation alltid är på topp?
Vilket även då vårat nuvarande samhälle hade fungerat felfritt.
Du tänker lite baklänges om du säger att motivation i sig inte är något som beror på samhället. Motivation är inte något som genereras ur tomma intet, det är något som relaterar olika psykologiska och biologiska behov som mer eller mindre tillgodoses av omgivningen. Just att bestämma detta är ju del av uppdraget.
Citat från Orks:
Du tänker lite baklänges om du säger att motivation i sig inte är något som beror på samhället. Motivation är inte något som genereras ur tomma intet, det är något som kommer av att man ser något meningsfullt i vardagen, vilket i sin tur har att göra med psykologiska och biologiska behov. Just att bestämma detta är ju del av uppdraget.
Ja, det är väl en del av det jag försökt beskriva, och det jag ifrågasätter är hur du skall mätta de psykologiska behoven, vilket jag anser mig inte fått svar på.
Det är en naiv fråga, eftersom det förutsätter att jag har en detaljerad beskrivning av samhället i huvudet. Det har jag inte.
Detta är endast en ingång till vilken sorts processfilosofi och metodik samhället skulle bygga på.
Det är (enligt mig då, eftersom att jag anser motivation vara just den största delen i ett samhälle) väldigt naivt att försöka planera ett samhälle utan att ha några som helst tankebanor för vad som skall motivera befolkningen att behålla detta samhälle.
Men ja, då vet jag iaf det, och det var väl endast det jag ville fråga, och kritisera så du kanske tänker på det.
Säger inte att ditt exempel är ogenomtänkt eller något, bara att du borde verkligen inte missa den (enligt mig) viktigaste detaljen.
Bortsett från att du har ett samhälle som alltså målmedvetet eftersträvar förträfflighet i alla kategorier, är människofrämjande, och tillåter personliga friheter, har du alltså svårt att se varför någon skulle vilja leva i det?
Ett outsagt antagande är att folk väljer välgång före nedgång, och att de själva kan finna motivation utan att samhället ger alla svar. Så långt borde det väl vara ganska uppenbart.
Jag personligen skulle inte vela leva i det, men nej jag har inte svårt att se varför någon skulle leva i det, men stort problem varför alla skulle vela leva i det.
Folk tänker alltid på sig själv före samhället, tradigt nog, så är man inte nöjd med sitt egna liv kommer man inte vara nöjd med samhället.
Det går inte andra vägen så att är man nöjd med samhället blir man nöjd med sitt liv, tyvärr.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet