Den nya officiella dikttråden.

Den föraktade ängeln

Du, den föraktade ängeln
Jag ser dig flyga utanför min fönster varje natt

Du, den tabubelagda friheten
Jag ser mig flyga ut inatt

Du, mitt enda hopp
Försvinn nu, min själ och kropp..


Läs mer av mitt skit. --->https://www.poeter.se/Medlem?author_id=58020

Jag föddes utan ålder, omedveten om vad sådant är,
men lär mig med tid att det får gå åt år om
år går åt
för att få en dag i sänder i ett
sammanlagt antal.

Jag föddes utan viljan och dör förmodligen likaså,
grå, trist, askfat, höst, vinter och vår
med minne kvar av ett endaste citat:
"Du borde inte dö även om alla vill dö i natt."

Så vi klädde oss fint i andras, som vi fann där vi står.
Som vi klädde oss fint i andras.

Dina ögon ser i ljusets hastighet
hela vägen från kakel till tapet.
Svikna vrister; tömd på blod.
Och havets bottens smak är god.
Klistra klister inombords.
Ibland så får man plötsligt nog.
Dina ögon ser allt som verklighet
men inget mer så vitt jag vet.

Sanningstal är en konstform utan tungor.
Sanningstal döljer konturerna i skuggor.
Sanningstal delar lovord mellan ugglor
men
men
men
det kommer ingenstans utan oro.

Till dess att vi tiger för att vi har halsen fylld av fiskben.
Till dess att vi tigger om en triangel som är likbent.

Den gyllene soluppgången som får världens natur att blomstra, den gudomliga vinden man känner av vid en välsignelse 
Det gröna och mjuka gräset som tar emot en när man faller, det får en att sväva bland moln 
En äkta värld och en gåva från gud eller en verklig dröm, det gör detsamma för jag höll din hand 

Den gyllene solnedgången får världens natur att frysa, den kalla vinden drar med sig din själ 
Ett byte av ametister och jag sträcker mig efter din sista hematit 
I en värld fylld med glömda själar är du den som står längst upp på bergets topp 

En köttslig förlust och den själiske klättrar upp för berget och knäböjer sig 
Ett blodbad av blodkräkningar och ljus från två safirer, du vänder dig om och ser bortom bergen 
Ett hopp och ett fall, jag ser mig inte om 

Ett fruset hjärta och kväljningar odlat av aska, ett fall utan vingar av hybris 
Ruelse dränkt i en dimma av schörl och jag flyter nu med öppna armar i ett hav utan salt 
En berörd himmel skänker sitt ljus från en rubin, en hematit väcks till liv och jag föds på nytt

Ävetyret

Äventyret som förändrade ditt Liv
Äventyret som förändrade ditt Sätt
Äventyret som förändrade ditt Du

1. september 2011
Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna bli
så oerhört sårad ,
så oerhört ledsen ,
utav någon jag knappast känner.

Jag trodde aldrig att jag någonsin ,
skulle kunna älska ,
skulle kunna dela min dar ,
med någon jag knappast känner.

Han betydde mer än vad någon någonsin gjort för mig.
Han var mitt allt ,
han var mitt liv .
Han var mitt hjärta.

Jag försöker verkligen göra mitt bästa,
för att visa att jag inte blivit sårad .
Jag försöker verkligen ,
hålla tillbaka alla tårar .
Fast när man inte orkar mer ,
när ens hjärta svikit en .
Då rinner tårarna bara mer och mer .

Jag skulle ge allt , för att ändra alla mina fel .
Jag skulle ge allt , för att få honom att förstå .
Hur mycket han får mitt hjärta att slå .

Jag älskar honom mer än livet .
Jag älskar honom så mycket ,
att det gör ont i mig .
Snälla ta tillbaka mig ,
jag kan inte leva utan dig.

Jag är störtkär i honom
I pojken jag ser,
genom det vita fönstret

Han gör mig galen
Jag vet inte vad jag ska ta mig till,
när jag ser honom,
genom det vita fönstret

minns det som igår
när sommaren var vår
när lyckan den förgår

ditt hår i vinden
leendet och kyssen på kinden
det som var, endast minnen kvar

ögonblicket det jag saknar
flera gånger när jag vaknar
jag och du, du och jag, tanken knakar

tänk om du, tänk om jag
tänkt mer än självbehag

idag försent, imorgon likaså
glömma det vi sa, för allt likt hittepå

Jag kommer bara tillbaka när ruset rinner igenom mig
Jag omfamnar tjäran
och en känsla av någon annans sorg,
någonstans,

gråtandes i en episk orkester

Det är vackert när det gör ont,
och jag skäms över att det är okej

Ibland

När man har förlorat sig själv,
gett upp kampen, släckt branden
Så låter jag ruset rinna
Igenom mig

För att andas någonting,
som svävar i luften
Jag lånar din smärta ikväll
Tack, jag behöver den

Citat från Wrargh:

ja vandrar ner för gatan
en tiggare undrar
om jag stängde kyl skåpet

han ville ej ha pengar
han drack bara när de regna
men han bryrde sig
om mig

vilken ironi
tänkte jag
han är hemlös och jag har allt
men avensjuk e jag på han

when we raise our banners people will know

that we the belivers are here

when we raise our banners people will know

that we the belivers are here

the days and years bear witness of us

ask the universe who we are

the days and years bear witness of us

ask the universe who we are

no, the distance to victory will not last

and we accept only light to guide us through the night

we will not become extinct

we wont give up hope

as lighting in the sky striking

and when the lighting fades away

await the sunny day

and expect banners waiving in the wind

and when the lighting fades away

await the sunny day

and expect banners waiving in the wind

the muslim has come like blue lighting capturing the sights

his strengt befalls on those without faith

indeed, we will be helped by allah

the muslim has come like blue lighting capturing the sights

his strengt befalls on those without faith

indeed, we will be helped by allah

indeed, we will be helped by allah

no, the distance to victory will not last

and we accept only light to guide us through the night

we will not become extinct

we wont give up hope

as lighting in the sky striking

to allah we move forward defending our religion

if glory refuses so do we

that is how lions are

to allah we move forward defending our religion

if glory refuses so do we

that is how lions are

we will remain in steadiness,

from wich the mountais shall take heed

expelling despair out of the determined men.

Fantastisk.

jag viskar ditt lilla namn
skulpterat med lera
och broderat enligt din egen mall

men "vad tänker Du på?"
läppar, kinder, din lilla hals
en perfekt form för min ena hand
du är farlig och du finns mer än Gud
och du frågar på
som om jag vore Pluto
så jag svarar ensamt skrivet

"Det är lätt att endast vänta,
som om himlen inte finns än
utanför våra sinnen,
i väntan på ingen."

Ursäkta röran, jag bygger om

Inbördeskrig.
Trasiga soldater härjar,
alla mot alla,
för eller emot
ett bortglömt syfte.
Glöden i bröstet som en gång lös
har svalnat av sedan länge.
Allt som börjar i trans,
måste sluta i dvala.

En skallgång efter helhet,
en jakt efter salt i havet.
Jag absorberar intryck,
ett sinne i taget,
pusselbit för pusselbit,
melodi för melodi.

Livet syns bäst i vattnet.
Varje energi bryter sig loss från sin källa
och replikeras i evighet,
tills den glömts bort.
Varje ögonblick avbildas i vattenspegeln,
och kröks skoningslöst
tills inget ljus orkar penetrera det längre.
Varje partikel kastas överbord,
och välsignas med ett epicentrum,
tills den vissnar och tvingas in i nya sammanhang.
Vi vill alla vara lava och blixtar
och ta universum med storm,
men oftast är det tvärt om.

De pusselbitar,
som förr låg tryggt i min hand,
är spårlöst försvunna.
Svarta hål har bildats
i bilden jag byggt upp,
och verkligheten polariseras
till ett yrsel och en svärm.

De pusselbitar,
som nyss låg så nära,
irrar runt i luften som skräckslagna malar.
Suddig är bilden
framför mina nyvakna ögon.
Jag fäktar illa i mina drömmar,
faller genom mörker
och detaljerna tar över med en stroboskopisk effekt.

Jag är medvetslös i soluppgångens ljus,
mina målningar i mörka rum
brann upp, liksom jag,
när jag öppnade fönstret.
Inbördeskriget bryter lös
och ångesten eskalerar

är alltid svårare för mig att skriva om saker jag faktiskt känner, är ni likadana?