Berätta om ditt liv.
om jag skulle skriva om mitt liv så skulle den få Pulitzerpriset samt bli filmatiserad och vinna N I N E M I L L I O N oscars!
Den 7:e juni 1992 föddes en flicka på BB Örebro och hon fick namnet Tilda. Inte Matilda och inte Tilde. Tilda.
Kan väl börja med att säga att de som lever utanför min hjärna lär tycka att jag har haft ett bra liv. Och ja, det har jag väl egentligen. Mycket tack vara mina fett underbara föräldrar.
MEN när jag var sådär 7 bast försökte jag begå självmord. Eller det var väl mitt första seriösa försök i alla fall. Mamma stoppade mig.
Jag har levt hela mitt liv med grova psykiska sjukdomar, jag är bland annat schizofren. Fast ja, jag har det inte på papper i och med att jag aldig ens varit nära en psykolog eller liknande men jag snackade över internet ett tag med en tjej som var nästan färdigutbildad psykolog och hon led dessutom av många sjukdomar själv. Hon sa att hon var helt säker på att jag var schizo och så vidare. Dock är det bara en liiten, lite del av mitt psykiska tillstånd eller vad jag nu ska skriva. Jag orkar inte skriva djupare nu.
Jag en sån som inte kan visa hur jag mår/om jag är sjuk/har ont eller så. Jag vet inte hur man gör och jag vill inte vara till besvär för någon.
Den enda som vet hur jag mår är min bästa kompis, Emilia. Hon vet allt om min och vise versa. Det är läskigt hur lika vi är, vi tänker lika, känner lika och kan avsluta varandras meningar. Vi är som en, och det är inte bara vi själv som tycker.
Men man får väl säga att med tanke på omständigheterna så mår jag bra. Mja, alltså så bra jag kan må utan "hjälp". Jag skiter i och för sig i om jag lever eller inte, men ändå. Jag har inte många kompisar, men de jag har äger. <:
Inte så mycket av hela mitt liv, men så intressant har mitt liv inte varit, och jag orkar inte skriva heller.
Nu är jag trött och orkar inte läsa egenom vad jag skrivet, så jag hoppas det är läsbart ändå.
Mitt namn är Elin.
Jag föddes den 27 december 1994.
Mitt liv är en berg-o-dalbana.
Mer får ni inte veta.
MEN när jag var sådär 7 bast försökte jag begå självmord. Eller det var väl mitt första seriösa försök i alla fall. Mamma stoppade mig.
are you fo real
okej.
Föddes på borås BB de första jag gjorde i livet vat att kissa på min mamma :) när jag var 5-7 så klädde jag mig alltid i rosa.. när jag var 8-11 var jag mer "town boy" blev extremt mobbad för det satt oftast och grät varända rast i skolan. Sen ändra jag klädstil, fick några helt underbara vänner. 2007 var ett riktigt piss år min mormor fick en stroke, min moster skilde sig, och min mamma blev av med sitt jobb, vi bestämmde oss för att flytta, i början var jag jätte glad men sen mådde jag bara skit. Vi byggde ett nytt hus flyttade in sept 08 & allting känndes perfekt. Fick en ny kompis Natalie men hon visade sig vara den mest falska horfittan någonsin träffat hon förstörde ett halvår av mitt liv och jag önskar att jag aldrig lärt känna henne, hon gjorde att jag kom in i fel "gäng" börja röka men sluta ganska snabbt som tur var. efter jullovet gick jag fram till henne och sa vad jag tyckte om henne & vi har inte pratat sen dess. Började prata med folk i min klass och nu har jag många underbara vänner och jag vet inte vad jag hade gjort utan dom. Jag lärde känna min underbara bästa vänn Oskar <3 , och är nu på G med en extremt söt kille :]
That's it!
Citat från Wolfenstomme
MEN när jag var sådär 7 bast försökte jag begå självmord. Eller det var väl mitt första seriösa försök i alla fall. Mamma stoppade mig.
are you fo real
Joppjopp, tyvärr.
Citat från STRAWBERRYSHiiT
Citat från Wolfenstomme
MEN när jag var sådär 7 bast försökte jag begå självmord. Eller det var väl mitt första seriösa försök i alla fall. Mamma stoppade mig.
are you fo real
Joppjopp, tyvärr.
varför ville du ta självmord när du va 7 år gammal
Citat från Wolfenstomme
Citat från STRAWBERRYSHiiT
Citat från Wolfenstomme
MEN när jag var sådär 7 bast försökte jag begå självmord. Eller det var väl mitt första seriösa försök i alla fall. Mamma stoppade mig.
are you fo real
Joppjopp, tyvärr.
varför ville du ta självmord när du va 7 år gammal
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg varför.
Citat från STRAWBERRYSHiiT
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg varför.[/i]
låter inte som nåt man glömmer direkt?
Citat från Wolfenstomme
Citat från STRAWBERRYSHiiT
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg varför.
låter inte som nåt man glömmer direkt?
Well, jag kommer ihåg exakt vart jag stod, vad jag skrek, hur jävla mycket jag grinade, smaken av snor som runnit ner i munnen, hur min mamma höll fast mig och sa åt mig att lugna mig och så vidare. Jag kommer bara inte på varför, och det stör mig sjukt mycket. Dock tror jag det bara var någon liten onödig skitgrej som blev väldigt förstorad.
Nu ska jag nog skriva lite, eheh.
Jag heter Olivia, föddes på Västerviks BB den 14 februari 1993, två månader förtidigt.
Fick en lillasyster år 1997 och en lillebror 2002. Samma år dog min pappa av en okänd sjukdom (typ).
Lider av undernärdhet tills jag börjar trean, och börjar trösäta pga av att jag knappt har några vänner.
Blir överviktig och forsätter vara det tills jag börjar åttan typ, sen är min vikt normal, ungefär.
Nu bor jag med min familj i Oskarshamn, det rullar på, går bra i skolan, har vänner, ganska normalt liv typ.
JAG ÄR LYCKLIG
Pappa och mamma blev tillsammans
Dom åkte på karribien kryssning fick mig,
jag föddes, jag hade 2 storebröder och 1 storesyster alla var minst 10 år äldre än mig.
levde lyxliv på östermalm, rika och stolta.
Pappa lurar av mamma på pengar,
mamma och jag lever ett tufft liv sedan jag var 6 och det gör vi fortf
pappa fortfarande rik och bor fortfarande i innerstan men hjälper ändå mamma osv orkar inte hahahahhaaaaaaa
Citat från Wolfenstomme
Citat från STRAWBERRYSHiiT
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg varför.
låter inte som nåt man glömmer direkt?
vanligt att man förtränger sådant:/
Ingen kommer ens läsa detta, men jag kan väl försöka...
Jag är född augusti 1994 i Gävle.
Min mamma blev psykiskt sjuk efter att hon fött mig (inte så konstigt...) och började knarka tabletter. Min pappa var feg och visste inte vad han skulle göra. Han tjatade mycket på henne att hon skulle bli "frisk", men såklart mådde hon sämre då. Inte nog med att hon hade det lilla problemet mig och pappa så fick hon under den tiden reda på att hon varit adopterad av sina "föräldrar" och att hennes biologiska föräldrar var döda.
Nån gång under våren 1995 tog hon livet av sig på E4:an i Gävle och lämnade en förtvivlad pappa med mig (stackarn...)
Jag och min stackars far flyttade till Orsa, Mora, där vi skaffade oss ett "nytt liv". Jag började dagis och pappa började plugga till lärare.
Efter ca ett år hade tydligen pappa kommit över mamma och han träffade min lådsasmamma. (Fast jag kallar henne "mamma") De trivdes ihop, fast jag i stort sett hatade henne, och vi flyttade till Borlänge.
När jag var 8 år fick jag en lillebror. När jag var 9 år gifte sig mamma och pappa. När jag var 10 år fick jag min andra lillebror.
Nu tycker jag att jag går i världens sämta skola med världens (nästan) bästa lärare.
Det finns folk jag både hatar och älskar.
I hela mitt liv har jag varit singel. Men i oktober förra året träffade jag en 17-årig kille på nätet som idag tror att vi är ihop... Vi har träffats en gång och det var hemskt! Jag vill helst glömma honom, för det känns så jävla falskt allting. Som om han bara lådsas älska mig för att sedan utnyttja mig...
Inte nog med allt detta så har jag en fruktansvärd sjukdom som jag hatar mer än allt annat och jag verkligen skäms över.
Mitt liv är helt klart inte det bästa man kan ha.
mer än 230 dagar spelat på wow, nuff said
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet