Ätstörningar, ärftligt eller något som utvecklar fram?
Tvivlar på att det är ärftligt då ingen annan i min familj, vad jag vet, har haft ätstörningar. Men en påverkas ju jättemycket av personer i sin omgivning rent generellt.
Det sociala arvet isåfall.
Min mamma hade ätstörningar och jag tog halvt omedvetet efter henne och hamnade också där.
Ingen i min familj har ätstörningar förutom jag. ^^
Mamma hade ätstörningar när hon var 16-17, det hade jag med. Sedan kom jag på att det var lame och att mat e najs, så slutade ha det.
Min mammaaa hade också problem med det i åldern 16-19, men hon blev frisk.
Jag fick det när jag va 15 till 17. Men nuuuu är jag friskförklarad, dock har man kvar ångesten, men det kommer jag antagligen få leva med.
Mat är nice. Står ut med att vara ett fetto :)::):):)
Visst inte vart jag skulle skriva detta annars, men ah.
Tror jag fått ätstörningar, läst om det och det mesta pekar på anorexi.
Jag har ont i huvudet och mår ofta illa, känner mig ohungrig, äter ca 1 gång per dag om ens det.
Så fort jag äter mår jag illa och får spykänslor (skulle aldrig köra ner fingrarna i halsen då jag har spyfobi)..
Känner mig svimfärdig hela tiden,som sagt detta är omedvetet tills jag kollade på mig själv i spegeln idag och jag insåg att jag gått ner i vikt.
Samt när jag var hos läkaren sist och vägde mig så hade jag gått ner 3kg. Vet inte vad jag ska göra riktigt..
Någon som känt samma? Eller upplever samma? Jätte tacksam för svar!!
Citat från agghoraa:
Visst inte vart jag skulle skriva detta annars, men ah.
Tror jag fått ätstörningar, läst om det och det mesta pekar på anorexi.
Jag har ont i huvudet och mår ofta illa, känner mig ohungrig, äter ca 1 gång per dag om ens det.
Så fort jag äter mår jag illa och får spykänslor (skulle aldrig köra ner fingrarna i halsen då jag har spyfobi)..
Känner mig svimfärdig hela tiden,som sagt detta är omedvetet tills jag kollade på mig själv i spegeln idag och jag insåg att jag gått ner i vikt.
Samt när jag var hos läkaren sist och vägde mig så hade jag gått ner 3kg. Vet inte vad jag ska göra riktigt..
Någon som känt samma? Eller upplever samma? Jätte tacksam för svar!!
Det finns ganska många som äter enbart 1-2 gånger om dagen, men äter då stora måltider istället.
Jag tror det är fel väg att gå att tvinga i sig mat om man inte är hungrig.
Så länge man är medveten om att man har ett problem, och även vill och orkar göra någonting åt det så kan det vara underlättande men vissa här har förstått innebörden väldigt fel om ni tror att det "bara är att sluta".
Citat från Lament:
Vad definierar ätstörningar? För jag antar att det oftast inte bara innefattar ohälsosamma matvanor, utan att man även har någon typ av dysmorfofobi? Alltså, att det också beror på att man psykiskt har någon skev kroppsuppfattning som resulterar i det? Seriös fråga.
Det har jag också funderat på, t ex är fetma en form av ätstörning? För lider man av kraftig fetma äter man ju uppenbarligen fel.
Om ätstörningar varit ärftligt hade inte den genen överlevt till modern dag. De behandlingsmetoder för detta har bara existerat sisådär 100 år, och resterande 200.000 år av människans existens hade den genen, om nu ärftligt, nog dött ut.
Barn gör som vuxna gör. De ser någon som är tunn, de ser att denna får uppmärksamhet. Barnet känner sig ensamt. Barnet utvecklar ätstörning. Inte så enkelt i alla fall, men i många fall ser det ut just så.
Förövrigt tror jag det är ett neurotiskt tillstånd, lite som allmän depression.
Citat från Skorpan:
Citat från IiIIy:
hahah!!!! aa sant XD ja med. hehh förstår nt vrf folk ens gnäller om det!!!! det e ju bara att sluta ha det :-PPpPPpPp
heheh ;)) x)" ngn annnan människa hade lättare att komma över n ätstörning än mej åh nej ";(((( :ppppp
eller så förminskade du bara hela grejen till ett skämt när det förstör folks liv? :b jag hade lätt att ta mig ur självskadebeteende men det gör inte att jag tycker att det är kul att skoja om folk som "skär sig i armarna å e 13 år xDDddsd"
sluta vara så dålig bara
asså skorpan hahah en sann walking meme
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet