Adoptera eller skaffa egna barn?
Jag vill helst adoptera. Dels för att jag inte vill föra vidare mina helvetiska gener till ett stackars barn och dels för att jag hellre hjälper ett barn som redan finns. Det kommer att vara mitt barn oavsett hur barnet ser ut. Jag kan dock tänka mig att det känns jobbigt om barnet växer upp och söker sina biologiska föräldrar, men det är ju sådant som får ske.
Vill ju inte vara sådan men tanken att KLÄMMA UT EN ANNAN MÄNNISKA UR MIN KROPP är inte särskilt lockande faktiskt. Men vet ju inte kanske blir tillsammans med någon som jag känner att jag verkligen vill skaffa familj med i framtiden blablabla
Är jag rik och singel vid 40 adopterar jag, helt klart.
HATAR barn men kanske ändrar mig om 10 år, i såfall adoptera eller flytta till usa och skaffa surrogatmamma. :/
Tycker verkligen inte det är själviskt att skaffa biologiska barn. Man väljer själv vad som känns bäst för en själv och beroende på vilka förutsättningar man har. Att man gör en bättre gärning för världen genom att adoptera låter i mina öron rätt tragiskt. Att man offrar sig för barnen som ingen ville ha.
Citat från TowieA:
Tycker verkligen inte det är själviskt att skaffa biologiska barn. Man väljer själv vad som känns bäst för en själv och beroende på vilka förutsättningar man har. Att man gör en bättre gärning för världen genom att adoptera låter i mina öron rätt tragiskt. Att man offrar sig för barnen som ingen ville ha.
Det sistnämnda tycker jag också är lite förvånande. Jag menar, det är inte lokal överbefolkning väl, i Sverige?
Sen vet man ju inte vad de ärver från sina biologiska föräldrar, diagnoser och sådär...idunno..
Om alla i Sverige hade slutat fortplanta sig och adopterat så hade ju världen ändå varit överbefolkad.
Jag känner inget behov av att vara med om en graviditet, så känner nu att jag säkert hade kunnat adoptera.
Det är ju inget som är aktuellt för mig nu ändå, så saker och ting kan ju förändras tills dess.
Men en adoption känns inte helt omöjlig. Men då vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt
Vill ha mina egna barn så nä, adoption är inget för mig.
Både och antar jag.
En eller två med mina gener och 1-2 att föra vidare min galenskap egenom "indoktrinering" (kommer inte på att bättre ord, men styra dom lite mot en fantastisk framtid, så klart innan dom blir 15+ sen är det kört haha).
Dock skulle jag inte bli nån vettig förälder förrans jag blir lite friskare.
Ganska genmodifiera det ena barnet eller genetisk selektion?
Då ökar chansen att diversifierad världen.
(Skulle ha lite mellan rum så klart mellan barnen ålders mässigt, har ingen lust att ha 4 barn som springer runt och plågar mig, ungar är lite som katter väl?).
Skulle ha gått till en sperma bank innan jag kemisk (tillfäligt) sterilserade mig, men kanske går nån gång i framtiden att anvånde DNA istället
Citat från Flygplan:
Jag känner inget behov av att vara med om en graviditet, så känner nu att jag säkert hade kunnat adoptera.
Det är ju inget som är aktuellt för mig nu ändå, så saker och ting kan ju förändras tills dess.
Men en adoption känns inte helt omöjlig. Men då vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt
Varför känner du så om graviditet? Tyckte det var konstigt att skriva så, sen avsluta med "vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt".
Jag vill ha mina egna barn, hela upplevelsen av att vara gravid tror jag är orolig!
Citat från TEMPERTANTRUM:
Citat från Flygplan:
Jag känner inget behov av att vara med om en graviditet, så känner nu att jag säkert hade kunnat adoptera.
Det är ju inget som är aktuellt för mig nu ändå, så saker och ting kan ju förändras tills dess.
Men en adoption känns inte helt omöjlig. Men då vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt
Varför känner du så om graviditet? Tyckte det var konstigt att skriva så, sen avsluta med "vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt".
Ja det var lite dumt formulerat såklart. Vad jag menade var att om jag skulle adoptera ett barn skulle jag gärna adoptera ett så ungt barn som möjligt, för att få vara med om så mycket som möjligt i barnets uppväxt.
Och när det gäller graviditeten är det bara så att jag, just nu, inte känner att mina barns mamma måste ha fött dem själv. Utan att om hon skulle känna för en adoption skulle jag inte säga nej till det på direkten
finns ju barn utan föräldrar, eller barn som inte kan bo hemma av olika anledningar.
Varför inte hjälpa dem?
Klämma fram en egen unge skulle väl vara trevligt också, men tycker att iden med att ha en människa simma runt i magen på en är lite. Obehaglig. Typ se när den sparkar från insidan.
Citat från reptil:
finns ju barn utan föräldrar, eller barn som inte kan bo hemma av olika anledningar.
Varför inte hjälpa dem?
Klämma fram en egen unge skulle väl vara trevligt också, men tycker att iden med att ha en människa simma runt i magen på en är lite. Obehaglig. Typ se när den sparkar från insidan.
Fosterbarn?
Har vart tillsammans med två sådana när jag var tonåring. De är oftast för skruvade i huvudet. Jobbigt att ha med att göra. Det är ju därför många fosterbarn cirkulerar i olika fosterhem.
Citat från Flygplan:
Citat från TEMPERTANTRUM:
Citat från Flygplan:
Jag känner inget behov av att vara med om en graviditet, så känner nu att jag säkert hade kunnat adoptera.
Det är ju inget som är aktuellt för mig nu ändå, så saker och ting kan ju förändras tills dess.
Men en adoption känns inte helt omöjlig. Men då vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt
Varför känner du så om graviditet? Tyckte det var konstigt att skriva så, sen avsluta med "vill jag ju helst vara med i barnets liv så tidigt som möjligt".
Ja det var lite dumt formulerat såklart. Vad jag menade var att om jag skulle adoptera ett barn skulle jag gärna adoptera ett så ungt barn som möjligt, för att få vara med om så mycket som möjligt i barnets uppväxt.
Och när det gäller graviditeten är det bara så att jag, just nu, inte känner att mina barns mamma måste ha fött dem själv. Utan att om hon skulle känna för en adoption skulle jag inte säga nej till det på direkten
Men om tjejen vill då? Ska inte du stötta henne genom de känsloblandade månaderna som gravid?
Sen kan jag ju tycka att en graviditet på ett sätt är ett test på förhållandet.
TEMPERANTRUM: Jo självklart! Om hon vill föda barn så självklart! Vad jag menade var att om hon hellre adopterar kommer jag troligen inte säga emot det.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet