Adoptera eller skaffa egna barn?
Jag kommer att skaffa biologiska barn. Modersinstinkten har jag haft länge. Längtar efter att få skaffa familj. Men skulle det nån gång ske att jag inte kan bli gravid så skulle jag kunna tänka mig att adoptera. Ta hand om ett barn som inte har någon. Ge den en familj, men så klart stötta människan när den blir äldre att söka efter sin biologiska familj. Om h*n vill, åka till landet den h*n kom från (om h*n inte är från Sverige dvs) så självklart. Mitt barn ska inte få behöva känna sig osäker, utan vara glad och nöjd med sig själv :)
Tänker skaffa en mindre arme utav barn, tror att majoriteten kommer vara mina egna.
Om jag nu kommer skaffa barn så vill jag inte ha ett med mina gener. Jag skulle beskylla mig själv och mina gener om något skulle vara genetiskt fel på barnet, eller fel överhuvudtaget.
Jag är också hemskt rädd för tanken att vara gravid, och jag äcklas av allt som gäller graviditet, och känner samtidigt att det finns så många oönskade barn i världen som har lika rätt att få ett värdigt liv som ett med mina gener.
Adoptera..
Helst skulle jag nog vilja ha egna barn. Om det inte skulle gå skulle jag dock hellre adoptera än att hålla på och dalta med provrörsbefruktning och liknande.
Vill verkligen inte föda ett eget barn så jag adopterar helst. Gärna när barnet redan är några år gammal så jag slipper den biten.
Jag vet inte just nu. Egentligen så är det ju bättre att ta hand om de övergivna barnen som finns på jorden istället för att trycka ut nya. Man ger liksom någon en framtid, och det är väl en ganska cool känsla? Att som förälder veta att man gett ett barn det finaste som finns: en trygghet, en familj.
vill ha två egna barn
typ små mini-marior
fast i killform för jag vill ha söner
kostar det inte typ sjukt mycke pengar o adoptera?
Få egna. För att det måste vara en otrolig känsla att bära på ett liv jag skapat med den jag älskar.
Usch, jag kan knappt ta hand om mig själv, och har så mycket sjukdomar och diagnoser, så skulle jag väl skaffa barn så hade jag adopterat. Men nej usch, vill inte ha barn. Funderar på att sterilisera mig.
Det är vad jag förstått mycket svårt för en adopterad att kännas sig hemma om hen får reda på sin härkomst. Och det skulle vara rent förkastligt att ljuga för barnet hela livet, även om sanningen skulle eventuellt försätta hen i psykisk instabilitet. Det är nog det negativa med adoption.
Annars helt för adoption för samma skäl som alla ovanstående gett. Klassiska skäl såsom a) överbolkning är usch och b) om det finns barn utan föräldrar är det synd att förneka dem ett vanligt familjeliv med flaggstång och bakgård och husdjur och familjegräl och söndagsmiddagar och skilsmässor som alla andra barn.
Skulle kännas etiskt rätt och nästan, hur ska jag säga... Miljövänligt. Om det inte funkar kan en ju alltid källsortera eller kompostera ungen?
Egna, det ska vara bloodsbundna söner och döttrar man ska ha.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet