Donken,mannen.

Vaknade tidigt i dag, för jävla tidigt.
Började brygga eget te, mitt i allt kände jag : Fuck det här, donken, mannen.
Klädde på mig o började masa mitt arsle mot donken.
När jag väl kommer in på donken bemöts jag av nog den minsta vuxna man jag sett i hela mitt liv. Glad var han, glad och oskyldig. Säger åt honom att han såg jäkligt taggad ut på att snickra frukost åt mig, vilket han gjorde.
Käkade.
Rullade en cigg. Två cigg.
Går hem, på vägen möts jag av en riktigt feeeeeeeett jävla soluppgång
Sedan hamnade jag i mitt grubblarmode, vilket jag alltid gör när jag går själv.

1. varför kan ingen svara på de frågor som jag själv bör finna svaren till?

2. Vad är mitt jävla problem?

3. En metafor för mitt liv, varför måste jag alltid bajsa mer efter att jag torkat mig?

Vilken fin jävla dag det är eller hur , frågar jag cyklisten som nyss passerat mig.
Aaahrrå svarar han med 08dialekt.

Vem fan bryr sig? Jag har solen och mitt jävla kaffe.
Solen är min gud.
Och vill du veta något magiskt? Solen går upp i morgon som om det var vilken jävla dag som helst.
Idag ska jag bli full.