Riktigt namn:
John Civilstatus:
Öken
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
I skogen
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Skate
Medlem sedan:
2009-11-22
Usch, bakfull. Som om man inte hade nog med ångest..
Jag försöker leva varje dag så jag lär mig något, bra som dåligt. Exempelvis igår lärde jag mig att en dag utan kunskap är en dålig dag. man blir mer dum i huvudet av att vara klok än vad man blir om man försöker bli klok. Knasigt hur det där fungerar. Eller så är det bara jag som inte blir klokare :p
http://www.youtube.com/watch?v=1LPn7sTuLJk&
Plåster för vilket samvete som helst, den värsta av ångest och den minsta självkänsla i världen botar den
Allihopa nu puss & kraaaaaaaaaam!
På något sätt känner jag mig tvingad till att skriva. Något sätt att få mig själv och andra att beskåda min insida. Den delen av mig som ständigt håller käften
Vilka delar visar man att till andra?
Vilka delar väljer vi att visa?
Vilken del är huvuddelen av den del som är från oss?
Jag snackar skit, är full och vill diskutera det dära filosofiska som man bara finner i sin egna tillvaro, whatever.
Fred ut.
Jo, om man skiter i hur det känns o bara kollar på hur fenomenet ser ut. Allting runt om dig svartnar, du känner att du själv exploderar, allting annat är så jävla obetydligt än just det som händer nu.
Skit i detaljerna.
Om du är sund har du upplevt en orgasm.
Tänk om! Tänk att du har en kniv i dig, en skottskada eller en whatever. Någonting som dräper dig.
Tror inte du att det känns likadant att dö?
Allting runtomkring svartnar? Världen snurrar runt, alla världens problem kunde inte spela någon mer roll än att ditt liv försvinner.
Du exploderar, kanske är den explosionen begynnelsen på ett nytt liv, kanske är det en orgasm, kanske är det samma fenomen som när vi upplever en orgasm..
Ibland så exploderar vi och allt upphör..
Händer det fler gånger än vid dessa två tillfällen?
Vem bryr sig, jag vill fallskärmshoppa utan fallskärm och runka för att kunna skilja på dessa....
Du sitter i en mörk och dunkel pub. Folk röker inne för ingen bryyyyyyyr sig.
Plötsligt smyger ett par jazziga toner fram från ett piano.
En lampa tänds och den coolast av katter träder fram. Ett gung smyger sig fram och du känner att du måste börja knäppa med fingrarna . Alla känner det.
Den coola katten börjar spinna.
Vem kan berätta vad samvetet är?
Är det vårt sinne eller är det vår själ?
Jag grubblar o jag grubblar ,kommer ingen vart.
Timma efter timma , natt efter natt!
Jag bedövar mitt sinne, ja, jag flyr från mitt inre, tappar mitt minne, tar och förpestar mig med en pinne.
Vodka & juice i min samvetes bluuuuuuuueees.
Vaknade tidigt i dag, för jävla tidigt.
Började brygga eget te, mitt i allt kände jag : Fuck det här, donken, mannen.
Klädde på mig o började masa mitt arsle mot donken.
När jag väl kommer in på donken bemöts jag av nog den minsta vuxna man jag sett i hela mitt liv. Glad var han, glad och oskyldig. Säger åt honom att han såg jäkligt taggad ut på att snickra frukost åt mig, vilket han gjorde.
Käkade.
Rullade en cigg. Två cigg.
Går hem, på vägen möts jag av en riktigt feeeeeeeett jävla soluppgång
Sedan hamnade jag i mitt grubblarmode, vilket jag alltid gör när jag går själv.
1. varför kan ingen svara på de frågor som jag själv bör finna svaren till?
2. Vad är mitt jävla problem?
3. En metafor för mitt liv, varför måste jag alltid bajsa mer efter att jag torkat mig?
Vilken fin jävla dag det är eller hur , frågar jag cyklisten som nyss passerat mig.
Aaahrrå svarar han med 08dialekt.
Vem fan bryr sig? Jag har solen och mitt jävla kaffe.
Solen är min gud.
Och vill du veta något magiskt? Solen går upp i morgon som om det var vilken jävla dag som helst.
Idag ska jag bli full.