punkhoras blogg



Kille, 29 år. Bor i Kalmar, Kalmar län. Är offline

punkhora

Senaste inläggen

besvikelsen förpestar
14 februari 2014 kl. 12:41
obenägenheten till benägenhet är ofrivilligt frivillig
13 februari 2014 kl. 18:40
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Ensam
Läggning: Straight
Intresse: Tatuering
Bor: Själv
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Skatepunk
Klädstil: Punk
Medlem sedan: 2014-02-09

Event

punkhora har inte lagt till några event än.

besvikelsen förpestar

jag vaknade i mitt rum idag. det var inte samma rum jag somnade i, men det var samma lägenhet. det är när jag går i sömnen jag känner mig vaken på riktigt. det är så skönt. att kunna gå. i sömnen. utan att veta om det. förnimmelse & undran.

"kan jag ha gått någon annanstans?"
"sa jag någonting under den tiden jag gick ifrån soffan till mitt sovrum?"

det är frågor jag aldrig kommer få svar på. men det är svar jag kommer få ställa frågor till. jobbigt tänkande klockan "jag har precis öppnat ögonen", men det är inte svårare än att tänka på hur skönt det ska bli med en dusch & en riff.
jag har varit ren i 24 timmar om exakt 23 min.

jag tänker fira det med frukost.



obenägenheten till benägenhet är ofrivilligt frivillig

att se det vackra förvandlas till något så ovackert får mig att vilja kräkas. att höra hur allt brakar samman som en stor mur i berlin för många år sedan, får mig att vilja gråta. att se hur alla observerar som de sanna rovdjur de är får mig att vilja skrika. men att acceptera ovanstående faktum får mig att vilja hoppa.

kanske dags att inse nu?

-jag är beroende.

det går att få i sig på så många vis. jag ser helst att jag använder luktsinnets vägar för att få det i systemet. systemet ser helst att det inte smyger sin in i systemet över huvud taget, men systemet är så pass systematiskt av sig att det inte kan tala. varken tala eller prata. eller ens höras. inte ens väsnas. det är ljudlöst. dövt. nertystat. bortdomnat.
bortdomnat precis som jag.
jag vill kunna kliva upp en morgon, "en vacker dag" som man brukar säga när man pratar om att någonting kommer ske som kommer förändra, & kunna gå fram till spegeln utan att känna hur spottkörtlarna aktiveras & jag tvunget måste loska mot min spegelbild. jag väntar gärna på "bättre tider", & jag är nyfiken nog för att ta mig till andra sidan, för att se om "gräset är grönare". jag skulle, med handen på hjärtat, göra vad som helst för att slippa se mig själv i spegeln utan de svarta påsarna som bildats under ögonen. utan det upp&ner vända leendet. utan de blodsprängda ögonen.

jag vill kunna se mig själv i spegeln.
& inte han som står där nu...
jag vill se mig själv.