Aldrig varit så rädd

Igår fick min lillebror ett epileptiskt anfall, han hade varit på lan hela natten, spelat och dygnat. När han kom hem gick han och lade sig och sov i en timme men sen vaknade han upp och var alldeles konstig. Han gick runt och flyttade på saker, sa att det gjorde ont i bröstet, bad pappa hjälpa honom och var alldeles stirrig och konstig. Jag trodde typ han gick i sömnen men sen tog pappa ut honom på balkongen för frisk luft men då blev alldeles livlös i hela kroppen, ögonen var öppna och stirrade rakt ut och han andades inte. Sen började han skaka i hela kroppen och jag ringde ambulans. Jag och pappa trodde att han var död. Jag pratade i panik i telefonen och gick runt. Han var alldeles borta, ryckte i kroppen och stirrade rakt ut i luften. Till slut började han andas men alldeles ryckigt. Ambulansen kom och de gav honom muskelavslappnande och försökte få kontakt med honom. Sen åkte vi till sjukhuset, jag och pappa. Inte förens vi var framme gick det att få kontakt med honom och då hade det gått en halvtimme. Men hela eftermiddagen var han alldeles trött och groggy, och pga medicinen glömde han bort att andas när han försökte somna. Nu är han hemma efter att ha varit på sjukhuset hela gårdagen men jag är livrädd för att det ska hända igen. Han minns inte så mkt av andra halvan av lan-natten och minns inte hur han kom hem eller från ryckningarna tills han kom fram till sjukhuset. Han minns bara början av lan-natten och hur han gick runt i panik. Snälla om ni är på lan var för fan inte vakna hela natten och spela för det här hade aldrig hänt annars och det var en jävla tur att vi var hemma för annars hade han dött.