Riktigt namn:
Sara Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Hemligt
Bor:
Inte valt
Politik:
Vänster
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2016-01-29
Känns som det här har blivit mitt ställe där jag bara spyr ut när jag mår dåligt men aa. Har skitmycket ångest, är så jävla stressad hela tiden och slits mellan så jävla mycket ansvar. Dessutom känner jag mig så osäker på allt och vill bara fly nånstans och slippa allt ansvar typ. Och skolan börjar imorrn och mår så fkn dåligt över d vill verkl inte dit, usch idag är en sån dag då allt är åt helvete
Igår fick min lillebror ett epileptiskt anfall, han hade varit på lan hela natten, spelat och dygnat. När han kom hem gick han och lade sig och sov i en timme men sen vaknade han upp och var alldeles konstig. Han gick runt och flyttade på saker, sa att det gjorde ont i bröstet, bad pappa hjälpa honom och var alldeles stirrig och konstig. Jag trodde typ han gick i sömnen men sen tog pappa ut honom på balkongen för frisk luft men då blev alldeles livlös i hela kroppen, ögonen var öppna och stirrade rakt ut och han andades inte. Sen började han skaka i hela kroppen och jag ringde ambulans. Jag och pappa trodde att han var död. Jag pratade i panik i telefonen och gick runt. Han var alldeles borta, ryckte i kroppen och stirrade rakt ut i luften. Till slut började han andas men alldeles ryckigt. Ambulansen kom och de gav honom muskelavslappnande och försökte få kontakt med honom. Sen åkte vi till sjukhuset, jag och pappa. Inte förens vi var framme gick det att få kontakt med honom och då hade det gått en halvtimme. Men hela eftermiddagen var han alldeles trött och groggy, och pga medicinen glömde han bort att andas när han försökte somna. Nu är han hemma efter att ha varit på sjukhuset hela gårdagen men jag är livrädd för att det ska hända igen. Han minns inte så mkt av andra halvan av lan-natten och minns inte hur han kom hem eller från ryckningarna tills han kom fram till sjukhuset. Han minns bara början av lan-natten och hur han gick runt i panik. Snälla om ni är på lan var för fan inte vakna hela natten och spela för det här hade aldrig hänt annars och det var en jävla tur att vi var hemma för annars hade han dött.
Fan ibland är allt så konstigt bara, jag liksom tappar grepp om allting och klarar inte av att vara ensam. Söker kontakt konstant och om ingen kan ses tycker jag att det är pissjobbigt, hatar att inte vara bekväm med att vara ensam</3
Hej så jag är ny här, har ingen aning om vad sidan går ut på förutom att folk har nice musik smak. Men tänkte typ att jag kan försöka skriva hör ibland om jag känner för d<3