Är det verkligen såhär det ska vara?

Idag, för första gången, på sjukt länge, skriver jag på bloggen på ec.
Känns... inte?
Jaja, jag kan säga att jag är så trött på allt.
inte allt kanske, men alla.
Känslor, massa känslor. Lögner
Jag ska skita i det nu, orkar inte anstränga mig för saker som försvinner.
Att kärlek kan göra så ont? jag vill inte bli kär igen.
Att ens ha känslor för någon gör ont.
jag lyckas sällan, jag gör inte det.
Men dom få gångerna jag lyckats går det.. Åt helvete?
Du kan glömma mig nu, jag ska glömma dig.
jag tänker inte bygga upp några mer känslor.
Det är helt i onödan, jag blir bara sårad i slutändan ändå.
Du är underbar, det kan jag lova.
Du är en helt fantastisk person.
men jag är inte värd dig.
Jag duger egentligen inte för dig.
Vad är det för fel på människor? hur tänker dom?
Vi kommer ta död på oss själva, helt klart.
Med tanke på hur det ser ut idag, borde vi inte oroa oss för småproblem
Kärlek är förmodligen ett av dom, behöver det?
ja, jag behöver det, jag behöver närhet, jag behöver uppskattning.
skulle jag någonsin hitta den "rätta", så skulle jag ge hela mitt hjärta.
all min tid, all min ork, all min kärlek allt. jag skulle skydda det, med mitt liv.
För att jag en gång ska bli lycklig igen, på riktigt.
Jag kan inte direkt skatta någon lycklig för att få mig.
Jag hatar faktiskt mig själv. mer än något annat.
Jag säger så mycket, jag gör så mycket, men aldrig tillräckligt.
Jag orkar aldrig slutföra något. dom flesta tröttnar på mig
Varför skyller jag de mesta på andra, När det egentligen är mitt eget fel.
Men vafan, antar att det är jag, jag byter inte personlighet,
jag anpassar mig inte efter andra, jag söker ingen bekräftelse.
jag skiter i va andra tycker, jag vill inte vara som alla andra.
Att folk inte accepterar mig, gör jävligt ont, det erkänner jag.
Men jag är jag.
Jag ska börja om, igen..
Ge mig styrka, jag behöver det för att komma upp.

ingen behöver läsa, ingen behöver bry sig. hejdå