Vi hatar bakom artighet

Vem försöker vi lura? Jag vet att du ogillar mig, du vet att jag ogillar dig. Eller du kanske inte vet? Då har du alltså varit oprovocerat dryg. Kanske borde jag förtydliga det en del. Men det skulle innebära kontakt med dig, ditt äckel. Så jag avstår.

Vi brukade vara bästa vänner, för så många år sedan. Men sedan släppte jag taget om dig. Du fick en ögonöppnare om din sjukdom, men du vet inte att det var jag. Det var från början jag som berättade för någon. Jag som gjorde så att folk kunde rädda dig. Eller så att du kunde rädda dig själv. Men nu tycker du om honom för det jag berättade. För att det var han som spred det vidare. Och jag märker att han tycker om dig med. Är det kanske så det ska vara? Har jag stulit ditt liv? Vi pratade så många gånger om honom, hur vi tyckte om hans händer, hur vi tyckte om värmen från honom när han var nära. Jag tog chansen. Jag stal hans hjärta. Men för ännu fler år sedan ville han ha dig. Jag har frågat honom om det, men han svarar bara att han inte visste vad äkta kärlek var förrän han fick mig. Men vad var det då som blommade upp i hans hjärta?
De små kommentarer du lämnat har visat mer än du kan tro. Du ångrar att du inte tackade ja till hans erbjudande. För alltid efter det har du varit ett sånt jävla äckel. Utåt glad för min skull, men inuti har du hatat. Endast för att jag bad om ursäkt och var en bättre människa respekterade du mitt förhållande med honom. Innan dess hade du gärna förstört allt. Jag vet. Jag läste vad du skrivit. Och jag hatar dig för det. Men jag säger inget. För jag vill vara bättre än jag är.